Kanske är det så att jag känner empati med de personer han våldför sig på, och därför vill jag se honom straffad.

Bakker har i alla fall onekligen gjort det lite svårare för mig att njuta av böckerna, och blir det för onjutbart så har jag ju inte direkt brist på annat att läsa. Man får vara lite försiktig som författare så man inte driver bort sina läsare!

Cnaiür själv känns som en ovanlig karaktär – stöpt av sin uppväxt bland sitt sjuka folk skäms han våldsamt över alla eventuella utbrott av det vi skulle kalla för mänsklighet, vilket är något han tack vare sin egen intelligens hela tiden tycks bära på, till skillnad från resten av hans folk.

Jag vill inte spoila för dig, men senare tycker man nästan lika synd om honom som om den stackars värld som måste hysa honom.

Det är inte fallet att Cnaiür egentligen ’triumferar’, så att hans ondska får någon belöning. Hans liv är tragiskt för alla inblandade.

Böckerna innehåller mycket tragik, och ofta skräck, men jag fann dem läsvärda också på grund av detta. För att vara fantasy kändes de som att de gav en hel del inblick i karaktärerna, vilka sällan var särskilt enkelspåriga eller platta.