Haha! Ja jäklar! Det där stämmer på pricken in på mig också. Anekdotiska evidens så klart, men det ger dig i alla fall en datapunkt till i spekulationen.

Intressant i sammanhanget är ju att en av fantasyhistoriens mest utvecklade sekundärvärldar, nämligen Tolkiens, uppkommit på ganska precis det sättet. Tolkien började ju med att konstruera språk, men eftersom han inte bara vill konstruera ett språk, utan även simulera en språkhistorisk utveckling växte det fram talare av språket, och en värld som dessa talare befolkade. Världen fick en historia, och så blev det berättelser om världen och personer i den, och till sist blev det faktiskt ett par böcker som utspelar sig i den också.

Åtminstone för Tolkien tycks alltså världen och dess mytologi vara det primära, och de resulterande berättelserna sekundära. Berättelserna skapades för världen, snarare än tvärtom.

Fantasy gillar jag, och jag gillar känslan att utforska en ny värld. Dock har jag aldrig ritat flaggor eller konstruerat språk. Språk är ju fascinerande, men jag har aldrig varit bra på språk så det kanske gör sitt till.

Jag ägnade mig själv under tonåren åt elaborat världsbyggande, främst för rollspel, men gravt influerad av Tolkien. Nu håller jag väl som det ser ut på med det fortfarande, förresten, men med mindre fokus på kartritande och språkbyggande.

Häromdagen skissade jag dock en ganska snygg flagga. Vet inte om den är snygg nog för att folk ska vilja döda och dö för den, men man kan ju testa.