Nu vet jag inte. Läste nyss nåt om att slipstream var en vedertagen term, för annorlunda men inte helt sf-präglade stories. Gott så, låt tusen blommor blomma. Just det, det var i Nova SF apropå någon Carling/Cavling (?).

När alla andra idéer inte funkar, pröva slipstream (säger jag till mig själv).

Sedan magisk realism, jovisst är det en begränsad grupp. Termen är dock så ball att man gissar att många andra skulle vilja ha den som etikett. Nämnde Jünger ville för övrigt ha ”heroisk realism” som alternativ till materialism och romantik, antagligen mera som en livsstil än en litteraturstil.

Jag vet inte om jag håller med om att termen ”slip stream” implicerar något stjälande av idéer från SF. Snarare brukar det väl användas om författare som skriver SF-liknande berättelser men inte är i dialog med den egentliga SF-genren. Man kan kanske rent av säga att slip stream är SF som inte stjäl tillräckligt mycket från övrig SF.

”Slipstream” infördes väl (av B Sterling) som pejorativ, som ”put-down” för mainstreamförfattare som snodde sf-temata. Romanen ”Gravity’s Rainbow t ex.

Hädisk tanke: ju bättre, ju mer personlig en författare är, ju mer han har av egen röst, dess mindre betydelse har genrebeteckning. Tycker alltid det ser tillgjort ut när Lars Gustafssons ”Det sällsamma djuret från norr” står på sf-hyllan. Att förf själv kallar boken sf tycker jag inte hör hit; Gustafsson är Gustafsson, sin egen genre…

Detsamma med Ernst Jünger. Jag kan propagera för sf-fans och säga ”läs Jünger, han är fantastik-författare, se bara Heliopolis-Eumeswil-På marmorklipporna”…

Fans struntar i det där för att han är tysk och lite konstig. Och, i positiv bemärkelse, så är han ingen sf-författare, ingen generisk gammal räv. Han är Silverräven…

Det är ju en annan sak om man aktivt vill ha många läsare, t.ex. om man försöker dra in lite kulor på annonser.