Tyvärr började jag min bana som Simmonsläsare med Olympus-serien, vilket fick mig att känna mig ganska jummen gentemot honom, men efter att ha läst The Terror och nu denna bok så tänker jag plöja igenom allt jag hittar av honom.

Som luttrad skräckläsare uppskattade jag boken – den känns fräsch och inspirerad, och undviker att trilla ner i irriterande klichéer. Calcutta är inte bara en skådeplats för de skräckiga händelserna, utan också en viktig del av dem, genom den maktlöshet och det kaos som den sveper in huvudpersonerna i som besökare från deras vanliga trygga existens i sitt västerländska hemland.

Jag håller med om att det kunde lagts mer tid på de odöda, men respekterar Simmons’ sätt att hantera dem, då denna del av storyn lätt skulle kunnat spåra ut och bli kalkonartat. Tvetydigheterna och bristen på en skarp bild av de odöda funkar bra tycker jag.