Det var litet. Det vill säga, det var en rätt stor kongress jämfört med dem jag själv arrangerat, men mindre än de flesta kongresser av den sort den här försöker vara. Antalet medlemmar var kanske 200-300, utspridda på fyra våningar i hotellet. Fyra programsalar, ett konstutställningsrum med fanzinehörna, en con suite, ett spelrum, ett dealers room, ett programrum för barnen, och ett green room (dit programdeltagarna kan gå för att förbereda sig eller bara slappna av). Consviten (det är ett rum med läsk, snask och smörgåsar, där det är meningen att folk ska kunna sitta och umgås) låg faktiskt ganska centralt, men den var inte särskilt utnyttjad ändå. Många människor satt i korridoren där registreringsborden stod, men man såg aldrig särskilt många på samma ställe samtidigt. Programsalarna såg alltid lite halvtomma (om inte nästan helt tomma) ut.

Jag kan göra ett bättre program. Nu dömer jag hårt med ganska litet underlag, men både Ad Astra i Toronto i våras och den här kongressen hade allvarliga problem med att få programmet att fungera. Det hände ofta att panelister inte dök upp där de skulle vara, eller att de inte riktigt visste vad panelen skulle handla om. Det verkar väldigt valhänt hanterat, och när jag frågade lite verkar det inte vara ett engångsproblem. Inte gick det att veta vad programpunkterna skulle handla om heller, för det enda som stod tryckt någonstans var rubrikerna, som ibland inte var så beskrivande. ”Writers and writing”. Vad handlar det om? ”Vi skulle ha haft med det i programboken, men vi hann inte”, förklarade en av arrangörerna. Förutom det tycker jag också att programmets litterära del var ganska svag, men det kanske hade sett bättre ut om jag faktiskt kunnat lista ut vad varje punkt handlade om.

Montreal laddar för världskongressen. Det är väldigt uppenbart. Det handlade mycket om att informera om värdskongressen, och se till att alla får veta vad de behöver. Väldigt många av de närvarande är involverade på ett eller annat sätt. Det kändes kul, förväntan hänger redan i luften. Ordföranden var extremt entusiastisk, och pratade också gärna om varför fandom är så bra och hur roligt fans kan ha medan de gör vettiga saker.

Starkt vetenskapsinslag. Kanske för att David Brin var det stora namnet, men också för att den lokala amatörastronomiska föreningen RASC har goda kontakter i fandom, och för att det finns några andra lokala entusiaster som drar i såna här saker. Det fanns ett föredrag av en kvinna som jobbat med simulerade mars- och månresor, till exempel. Hon berättade lite om praktiska arrangemang, och hennes tvåveckors fälttest av kosthållning för deltagarna i en sådan här simulerad marsresa. (Fast de fuskade litegrann, och hade sophämtning och vattenleveranser bland annat.)

Nätverk. Jag var verkligen inte särskilt utåtriktad den här helgen, och det kändes väldigt mycket som en kongress där alla känner alla och pratar om sina interna projekt. Ändå hade jag flera väldigt trevliga konversationer, och träffade folk som jag nog kommer att ha kontakt med igen. Jag stötte också på några fanzine-bekanta, som jag mötte första gången på Ad Astra. En del trådar jag plockade upp kommer nog att vävas ihop i den lokala lilla proto-fangruppen här i Kingston. Jag känner mig jättenöjd, trots att egentligen inte alls lyckades umgås med folk egentligen.

Till skillnad från traditionen i många amerikanska kongresser är maten i con suit inte gratis, men trots detta och det faktum att den ar väldigt liten så verkar det vara det som är alternativet till den icke existerande baren. Det vill saga det finns en hotellbar, men där finns ju inte en käft. Det är annorlunda med kongresser på den har sidan polen.

Det känns lite som den har kongressen forsöker vara större än den är, med maskerad, con suite, flera programspår och grejer. Vi såg faktiskt en person på filkkonserten som hade en skylt med ”5 minutes” på, så de har lite styrsel på programmet även om det ibland känns lite bångstyrigt.

Nu har jag sett David Brin några ganger. Han är onekligen väldigt bra på att ta alla tillfällen att promota sig själv. Jag kan fatta om man tycker han är lite odräglig. Han säger en hel del bra saker, men han gör det onekligen på ett ganska kantigt satt.

Igår var det room party for Seattle in 2011, men jag var toktrött så jag och Rebecka somnade. Åka gick tillbaka till kongresshotellet där de hade dans. Vi röjde loss på Octocon i Dublin for några år sedan. Onekligen en lite ovanlig sak för våra kongresser hemma.

Nere i lobbyn när vi kom in idag så kunde jag även se de sista 10 varven på kinas grand prix, det var ju lite skoj. Nu ska vi se om de vaknat och kickat igång den här kongressen snart. Det ryktas att dagens program ar försenat innan det startat. Sånt händer.

Mannen som sitter och pratar för sig själv har slutat prata om judar och han har en ny ful hatt.

Nu är det kongress igen! Denna gång är familjen Davour i Montreal. Kongressen heter ConCept och de har ett dealers room med ganska lite böcker, men det finnes smycken, henna-”tatueringar” och en massa plastfigurer att köpa.

Folk ser ut som de brukar på kongresser med lite kostymer och märkliga knappar och ”roliga” hattar. Dessutom en person som inte kan gå så bra med pokemonväska som sitter i programrummen och mummlar och pratar om dysfunktionella judar. Alla får vara med i fandom.

Programmet är lite försenat i en av lokalerna och just nu sitter David Brin där och bräker. Han var inte så rolig att lyssna på tyckte jag. Han verkar tycka om sin egen röst, dock.

Vi har sett lite på stan och vi bor på ett hotell en kort bit bort från kongresshotellet. Ganska lagom. När vi kom igår gick vi runt och tittade på medan de byggde ihop kongressen och flyttade bord. Vi hittade en lokal i källaren där de hade art show och fanzine lounge! Kul! Absurt nog visade sig när man på måfa tog ett fanzine (Prolapse) och bläddrade så fick jag syn på en bild på Sture Sedolin! Vi svenskar finns överallt.

Det är kul med kongress och på den här har de ett freebiebord med gamla nummer av Analog och Asimovs! Schysst.

Nu är vi också medlemmar av nästa Worldcon, i Montreal nästa år. Ses vi där?