Neal Stephensons senaste roman Anathem var också ett ämne som diskuterades flera gånger i min närvaro (kanske på grund av att jag för närvarande läser den).

Några bilder blev det också.

Jag stannade inte så länge på pubmötet igår kväll, men jag hann åtminstone lägga ut texten om batteriers hållbarhet och vinpriser, och knäppa några bilder.

Den pub som vi brukade träffas på har bytt ägare och plötsligt stod den trevliga serveringspersonalen utan anställningsavtal, för att den nye ägaren förhalade undertecknandet av dem i all oändlighet. De sade upp sig och talade om för sina vänner vad som hade hänt.

Vi har inte varit odelat nöjda med puben i vilket fall efter ägarbytet, så vi flyttar. Vi får se var vi hamnar till slut, men till en början försöker vi med Pipes of Scotland (den pub där dead-doggen efter Kontext hölls).

Vad: Upsalafandoms 150:e månatliga pubmöte
Var: Pipes of Scotland, puben som ingår i Hotel Uppsala i korsningen Kungsgatan-S:t Olofsgatan.
När: Tisdag 2 juni, 18.30 och framåt

Vi får se om vi orkar hitta på något extra för att det både är 150:e mötet sedan traditionen återupptogs januari 1997 och inflyttningsfest på Pipes of Scotland!

Vi blev cirka tjugo personer i går, eller något fler. Flera av besökarna var där för första gången. Anders A. från Västerås som hade med sig en bunt egna alster, både i ord och bild, samt en fin tvåhundraårig bok av sf-karaktär ur sitt exklusiva personliga sf-bibliotek. George, vår filosofiske amerikanske expat och flykting undan det nederländska sjukförsäkringssystemets brister. Miriam, som hängde med sin kompis Henrik för att få tips om hur hon skulle kunna få sin roman förlagd. Hans, som befinner sig i exil från Linköping i några dagar, för att undervisa i Stockholm.

Det stora irritationsmomenten på Williams är som vanligt de bisarrt klumpiga och feldimensionerade stolarna och borden, som passar bättre i ett kälkborgerligt vardagsrum än på en pub. Allt är trångt och bökigt, precis hela tiden. Maten är dock god, ölsortimentet hyggligt (fast ovanligt mycket var slut – jag undrar om de har hittat en ny ägare till slut och börjar tömma lagren?) och den beklagligtvis ensamma servitrisen var ett charmtroll som lyfte kvällen.

Lennart var där för att kränga sin Antropolis, hoppas att han blev av med något exemplar eller två. Vi diskuterade dagens medielandskap med Facebook och mobiltelefoni och allt, och försökte förklara för Saga hur det var förr i tiden, när man var beroende av uppgjorda möten för att kunna ses på stan och ofta fick gå från en uppgjord mötesplats utan att veta varför den man skulle träffa aldrig hade dykt upp.

George förklarade varför han flyttade till Sverige i januari, och hur mycket bättre behandling han erbjuds för sin sjukdom här jämfört med i Nederländerna, där han var bosatt från 1972 fram till nu. Han berättade också om sin uppväxt i 50- och 60-talens New York, om hur han började läsa science fiction – fr.a. tack vare biblioteket där han hittade böcker av Clarke, Asimov och Stapledon, och om sina favoriter bland dagens författare: Al Reynolds, Ken MacLeod, Peter Watts. George hade också med några böcker som han ville donera till Alvarfonden.

Anders A. ville visa en fin sf-bok från 1786 som han hade köpt som yngling, men hittade den inte. Efter att vi hade letat ett tag visade det sig att han hade tappat den i snön utanför, och att den där upphittats av några andra gäster på puben. Den var rejält blöt och det är bara att hoppas att den torkar och inte tar alltför mycket skada. Imponerande var den i alla fall, med en fantastisk kopparstickskarta som inklistrat utvik längst bak. Hans medtagna reproduktioner av sin bildkonst gjorde också intryck på mig. Han hade rest hit enkom för pubmötets skull och skulle övernatta på hotell innan det var dags att bege sig hem till Västerås igen.

Marie dök upp från Stockholm, men drack bara mjölk för att inte skada den främmande varelsen som växer inuti henne. (Insert obligatory Alien reference.) Vi tvistade lite om huruvida hon var Simon eller Fantomen, världshistoriens två mest berömda mjölkdrickare-på-pub. Hon fick tillbaka den Vietato Fumare-skylt som hon gav till mig för fem år sedan för att jag skulle skanna in den. Host. Sten dök också upp från Stockholm, och hade med sig en uppsättning fanzines från Tomas Cronholm, som ska skickas ut med SFF. (Fanzinen, inte Tomas.)

Hans noterade att Oscar och Stina inte var där och vi andra undrade vilka dolska fejder som gjorde att de undvek honom. Den stora chocken för kvällen var i alla fall att det avslöjades att götarna anser att Uppsala är huvudstad i Götaland. Dags att göra upp räkningen med de där fake-svenskarna. Var är alla nationalistiska politiker som försöker att vinna poäng på att spela ut svear och götar mot varandra?

Det var en massa andra människor där också som jag knappt kom åt att prata med: August, Ylva, Lena-Marie, Lennart J, Erik G, ja, försöker jag räkna upp alla så glömmer jag garanterat någon, så jag låter bli. Ni vet vilka ni är! Fast jag måste nämna att August kom dit nyförlovad och svävade på de karakteristiska små molnen. Grattis!

Jag delade ut Ansible, samlade in pengar för den som skulle skriva rapport från mötet, samt försökte värva fler skribenter till denna blogg. Att hitta skribenter till bloggen, både rapportskrivare och stadiga, gick uselt, men det gick lätt att skramla pengar.

Nåja. För att åter vända till ölburstornen så måste jag tyvärr meddela att det inte setts byggas några ölburkstorn i Kingston. Inte heller har jag sett folk bygga på ett hotell att ha kongresser i. Det är helt enkelt inte så mycket fhaanniska geist här. Som på så många andra ställen.

Men, det har slagit mig att Upsalafandoms många försök att finna den perfekta puben att ha våra pubmöten på kanske kunde lösas på något liknande sätt. Man kunde väl åstadkomma nåt med fhannisk rhåkraft och en gnutta fantasi, eller?

Ölburkar och pubmöten, det fick mig att tänka på det där med att bygga ett hotell ämnat enbart för kongresser. Kunde man inte bygga öl själv också? Då får man ju vad man vill ha, om det lokala vattenhålet enbart serverar Pripps? Eller hur? Nog finns det folk i fandom som brygger eget öl?

Här i stan har vi en pub som jag gillar, som faktiskt gör sånt. De säljer öl från många olika småbryggerier, men dessutom kan man bakom bardisken se in i bryggeriet! Där står kopparpannorna där ölet man dricker har bryggts! Det är ju utmärkt! Borde man inte göra så för att få till den perfekta puben att ha pubmöten på?

När jag kommer tillbaka till Upsala så förväntar jag mig att ölet är färdigbryggt, tappat och klart. Bygga en pub kan väl inte vara så svårt, eller?

Däremot ingen Oscar eller Stina! Aufröhrend. Vi trodde att vi skulle infiltreras och tas över i publikt försåt av Linköpingsfandom, men denna invasion verkar utebli. Kanske var det etiketten pubmöte som förvirrade; LSFF:s bokmöten handlar ju inte om böcker så Oscar och Stina kanske inte förstod att pubmötet skulle hållas på puben?

En fraktion av bordet diskuterade med pannor lagda i djupa veck den planet de befann sig på, och de krigiska och primitiva grannar de försökte hålla sig undan i väntan på att deras upptäcktsresande och uppfinnare skulle göra de framsteg som krävs för världsherravälde och avancerad civilisation. Planeten företer tydligen drag som för tankarna till Farmers flodvärld, och som av en slump diskuterades Farmer – helt utan samband med detta – senare vid en annan del av bordet, fast där var det mer hans Tarzan- och Doc Savage-pastischer som var ämnet.

Williams nyheter var ett annat samtalsämne. En av servitriserna var helt ny för kvällen (hoppas jag!) och behärskade varken sortimentet eller svenska särskilt bra. Lite farsartat när jag försökte beställa ölen med gul etikett i mitten på ölkylen när hon varken förstod fraserna ”gul etikett” eller ”i mitten”, men efter att hon i tur och ordning med frågande min hade pekat på hälften av ölflaskorna, med början längst ner till höger, kom hon ju faktiskt fram till den gula i mitten, så det var bara lite tålamod som krävdes.

De har också börjat med mat i bufféform. Maten är några av deras vanliga rätter, och hade man kommit strax efter att de öppnade klockan fem hade den säkert varit god. Som det var nu tror jag att jag kommer att återgå till à la carte.

Tre Kontextarrangörer pratade om planeringen framöver, och avlade högtidliga löften om att sätta sprutt på arbetet nu, med 58 dagar kvar. Otto tipsade om YouTubefilmer med inspelningar från finlandssvensk lokal-TV:s sändningar från älgjakten med mera. Sjukt lokal lokal-TV. Måste kollas upp.

Annars var det det vanliga sladdret om Star Trek, Orhan Pamuk, alkohol, hurritisk meningsbyggnad, essäer om skiffy och annat som förgyller Upsalafanens pubtimmar.

Till sist en uppmaning: På nästa möte, oktobermötet, är det dags för första gången på fem år att utse en Göstapristagare! Slut upp och rösta fram en värdig vinnare!

Eftersom nostalgi säljer tänkte jag här publicera några väl valda citat.

Barndomsminnen verkar ha varit ett populärt samtalsämne på våra möten. Exempelvis:

…historien om hur Anna berättade för sin lillasyster om hur allt är gjort av atomer, varpå systern sprang till fadern och sade att hennes lögnaktiga syster påstod att Fantomen har gjort allt. Pikant pinsamt att bli anklagad för denna lögn var det eftersom Annas uppfattning om vad Fantomen var, var ganska vag. (1997-02-04)

Kruse berättade om en sköldpadda hon (?) hade haft som liten, som brukade springa bort med mycket jämna mellanrum och återlämnas mot hittelön. Sålunda brukade traktens ungar när de var godissugna titta förbi familjen Kruse och undra om sköldpaddan hade sprungit bort. Vi framförde här några konspirationsteorier, men de viftades bort. Karin var helt säker på att sköldpaddan kravlade ut i världen för egen maskin. (1997-10-07)

Teknik har alltid varit ett populärt ämne. En period vill jag minnas att de mer datorintresserade i församlingen brukade bli förvisade till ett särskilt bord, för att ge andra samtalsämnen en sportslig chans.

Även tekniska ämnen utan direkt koppling till datorer har förekommit:

Jag berättade för Andreas att det inte är några större problem att få tag på TV och videobandspelare i Sverige som klarar signalstandarden NTSC. Det fick honom att börja grunna på om han skulle ta kontakt med den vilt främmande amerikanska som skrivit till honom för att utbyta amatörporrfilmer. Jag lovar att bevaka ärendet och låta er veta hur det går. (1997-11-04)

Dolt i arkiven finns också beskrivningar av epokgörande händelser. Vad sägs till exempel om det här?

Det första stället vi provade var Williams i Ubbohuset, bredvid Universitetshuset (och inte långt från Jontes stuga, där Trøstcon och Verdenskongressen 1990 ägde rum). Det befanns vara tämligen tomt, ha sjyssta priser, ett gott sortiment öhl samt ett mycket smalt utbud käk till vettigt pris (och en indisk restaurang i rummet bredvid). Den lite väl bullrande jukeboxen konstaterades ha god musik, samt ett volymreglage som barpersonalen gärna skruvade ner lite när man frågade dem. Vi beslöt på stående fot att slå oss ner, och efter första rundan öhl att flytta mötena hit. (1998-11-03)

Det är skönt att se att mötena också uppfyllt sitt huvudsyfte, nämligen diskussioner om raketer och dylikt. Detta från det första pubmöte jag deltog i, om närvarolistorna är att lita på:

Exempelvis konstaterade Jolkkonen att alla raketer han under sitt stormiga liv har skickat iväg har exploderat efter någon futtig sekund i luften. En överlägsen Olle konstaterade att han minsann hade flera lyckade uppskjutningar bakom sig. (2000-02-01)

Det debatterades huruvida Hitler hade hållit sina vallöften eller ej, och om han var mer eller mindre pålitlig än Gustav III. Vi konstaterade att det skulle vara en Bra Sak att av rent estetiska skäl förflytta någon miljon japaner till nordvästra, alternativt nordöstra, Afrika, och att man kanske borde starta en Japan åt ainu!-kampanj för den goda sakens skull, och Mattie berättade om sina politiska projekt och sin kamp för att lära sig att böja lillfingret bakåt. Johan Anglemark lovade att köpa en kyrka och bli galen om vi gav honom tio procent av våra inkomster, vilket med tanke på vilka det var som lovade det – som undertecknad – förmodligen var ett ganska dåligt ekonomiskt beslut. Lennart Svensson delade ut Eld och rörelse (ur vilken Peter sedan på hemväg glatt citerade slumpade meningar i en kvart medan jag och Christian försökte få honom att antingen läsa boken eller gå och lägga sig) medan Lennart Jansson som vanligt hade underhållande historiska anekdoter på lager.

August meddelade den glada nyheten om sitt nya stipendium, men ville trots detta inte hälla Carlsberg på instiftarens grav utan lyckades av ren olyckshändelse istället fälla årets, eller varför inte hela vår samtids, sämsta raggningsreplik. Vi besvarade glatt hans frågor om vad Catahya är, hur det fungerar och hur det uttalas, vilket kanske lämnade honom lika okunnig men åtminstone något mer förvirrad än tidigare, och jag fick nämna mina storslagna planer på att skriva Catahyas historia i den enda form som verkligen skulle lämpa sig, nämligen krigskrönikan.

En bra kväll, på det stora hela.

Vissa märktes dock genom sin frånvaro. Johan Anglemark hade försatt sig i dvala i sitt hem, i väntan på att framtiden ska infinna sig. Experimentet lyckades i begränsad omfattning.

Hur som helst var ett tiotal fantaster av den vetenskapliga vitterheten på plats när jag kom. Jag plockade fram mitt anteckningsblock och försökte samla in uppgifter om vad som försigått fram till dess. August började med att be mig rapportera att han för en gångs skull kommit dit i tid. Jesper kunde dock meddela att han varit där i tid, och att August minsann inte varit där då. Av detta drog jag slutsatsen att stora mängder öhl måste ha förtärits, och att ingen närvarande kunde betraktas som helt tillförlitlig.

Jag ska dock rapportera att innan jag kom hade Jolkkonen förklarat för Jesper hur man bygger en vätebomb, och August hade avlöjat sina fördomar mot medelålders new age-tanter.

Efter att jag fått detta berättat för mig gled konversationen naturligt in på kopplingarna mellan Marxismen och Darwinismen. Jolkkonen förklarade hur han låtit historiematerialismen genomsyra sin undervisning på den kurs om kärnbränslen han ger för kemistudenter. Närmare bestämt handlade det om hur tekniska uppfinningar driver fram vetenskapliga framsteg. L. J. Henderson citerades: ”Science owes more to the steam engine than the steam engine owes to Science”.

Ungefär här försvann jag och Biörn X in i en egen konversation rörande storleken, papperskvaliteten och användbarheten hos olika slags registerkort.

När vi återanslöt oss till huvudsamtalet handlade det om det tyska språkets skönhet. Henrik deklarerade att detta var något han insåg redan då han läste Goethe.

Jolkkonen efterfrågade nyskriven opera och teater, istället för ”dövhomotransversioner av King Lear”. Tyvärr kan vi inte vänta oss något sådant, då vi befinner oss i en dekadent fas av den västerländska kulturen.

Torbjörn planerar att anordna bokmat (alltså bokprat parat med lagande och ätande av god mat) igen. Möjligheten att få tag på råvaror för att göra kalvdans diskuterades. Frågan är dock om Torbjörn är mannen att hålla i detta – han vet ju inte ens vem Fritz Leiber är.