Upsala i mina inälvor

Jag vet inte riktigt vad jag tycker om Upsala. Slätten staden ligger på är platt som slätter plägar vara och jag vet inte om hon, staden, är vacker. Enskildheter är rackarns tjusiga, som kvarteret Historicum–konsistoriehuset–Gustavianum, och jag tror aldrig att jag har vandrat på en mysigare protestantisk kyrkogård. Men strängt taget tror jag nog att min uppväxtstad var vackrare, i alla fall som hon var när jag växte upp. Sedermera har fula byggnationer besudlat henne.

Jag upptäckte för några år sedan att jag får en fantastisk sensawundah-känsla av att stanna till vid Dômen några minuter på väg hem från Williamsmötena och ställa mig nedanför ett av tornen och titta rakt upp. Jag älskar också årummet om hösten. Ja, strängt taget är den tid då löven börjat gulna och rödma, innan novemberregnens malande tagit vid, den vackraste av alla i staden.

Men egentligen är det inte den fysiska staden som fått mig att stanna här, vore det fysiska attribut som styrde bodde jag nog i Lund redan. Det är människorna. Tolkiensällskapet och de alldeles fabulösa, fantastiska fester jag varit med om i sällskapet, pubmöten och irländska festivaler med sf-fans, kongressplaneringarna. Upsala är där alla mina vänner bor. Och antikvariaten. Alla Upsalas sjutton antikvariat – eller hur många de är numera – fulla med gamla luntor, sf, vitterhet, historia. Böcker att köra ned nosen i och dra i sig doften av gammalt papper. Viktor finns inte längre, men de andra är kvar, med fornsaxiska grammatikor, reseskildringar från 30-talet och debattskrifter mot 1906 års stafningsreform.

Antikvariatsrunda, anyone?

Det här inlägget postades i Kåserier och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Upsala i mina inälvor

  1. Torbjörn skriver:

    Antikvariatsrunda skulle vara kul – Jag är på :)

  2. Katrin skriver:

    Jag har inte upptäckt Uppsalas antikvariat ännu och skulle därför gärna gå med på en runda.
    När?
    ;o)

  3. Johan Anglemark skriver:

    Jag lovar att utlysa en antikvariatsrunda så fort jag känner att jag har tid. Det är lite stressigt just nu i mitt liv. En lördag i april är ett stalltips.

  4. Svensson skriver:

    Om Uppsalas stadsbild, om ”stadskänslan” eller frånvaron av densamma. Stan är lite grann som Berlin, svår att få grepp om, men bortsett från det med många trevliga miljöer och byggnader.

    Du nämner domkyrkan och för mig är den ett självklart fokus, bygget som ger resten av stan dess mening så att säga…!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *