Bokslut 2007: del 3

Här fortsätter jag min genomgång av 2007 års läsuppleveler. Tidigare delar kan läsas här och här.

Frederik Pohl & C. M. Kornbluth – The Space Merchants
Det här var en av de bästa och mest underhållande romaner jag läste under året. The Space Merchants handlar om en reklammakare i en överbefolkad framtid som efter att ha blivit nerkastad på samhällets botten inser att det han dittills sysslat med är omoraliskt. Handlingen är berättad i en mycket spännande och medryckande thrillerform som hur lätt som helst skulle kunna omvandlas till en bra Hollywoodfilm och kritiken som här är riktad mot ett rovgirigt konsumtionssamhälle känns långt före sin tid.
Jag skulle nog till och med gå så långt att jag utnämner The Space Merchants till den bästa sf-roman från 50-talet som jag har läst och man kan lätt se inflytandet som den måste haft på Philip K. Dick och en mängd senare sf-författare. Det är en gjuten klassiker.

Ronny Eriksson & Lasse Eriksson – De norrbottniska satansverserna (ljudbok)
Likt Svålhålet är även detta en samling med humoristiska berättelser skrivna av (i det här fallet två) författare från norrland. Här finns dock inte samma uttalade sf-vinkel, även om en hel del av historierna med lätthet skulle kunna beskrivas som sf eller fantastik. Exempelvis smäller en atombomb av ute bottenviken i en av berättelserna, men på grund av kylan fryser själva explosionen fast och det stelnade svampmolnet blir snabbt ett populärt utflyktsmål för skridskoburna helglediga.
De norrbottniska satansverserna är lite av en bagatell och jag tvivlar på att den skulle komma upp i hundra sidor i skriven form, men många av historierna är väldigt underhållande och uppläsningen, som görs av författarna själva, är mycket bra.

Joanna Russ – The Female Man
The Female Man är en väldigt svår bok att ha en åsikt om. Det är en bok med en så tydlig ideologisk kärna att det känns svårt att ha en åsikt om boken utan att samtidigt föra över det på ideologin. Vi får möte fyra varianter av samma kvinna som lever i olika parallella världar: en som kommer från en utopisk framtid där alla män är utrotade, en från en dystopisk framtid där män och kvinnor har ingått i ett slags evigt krigstillstånd mellan varandra, en som lever i något sorts utsträckt fyrtiotal och en som kommer från vår värld. Dessa kvinnor stöter på varandra genom ett generöst hoppande mellan de olika världarna.
Det som är bra med The Female Man: Russ kan verkligen skriva. Det finns passager här som är ypperligt välkomponerade och sekvenser som är väldigt roliga.
Det som är dåligt med The Female Man: Russ är arg, väldigt arg. Delar man inte denna ilska är det svårt att inte se det som att hon bitvis är väldigt orättvis. Man kan förstå hennes utgångspunkt, men här känns det mest som att hon predikar för de redan övertygade, alternativt endast försöker ventilera sin egen ilska. I vilket fall som helst så blir resultatet åtminstone för den här läsaren mest alienerande.

Philip Reeve – Mortal Engines
Mortal Engines är en Steampunk-artad ungdomsroman som utspelar sig i en framtid där enorma städer rullar fram över ett postapokalyptiskt och ökenartat Eurasien och försöker äta upp varandra. Huvudpersonen är en ung pojke från London som blir indragen i en kamp kring ett uråldrigt domedagsvapen.
Detta är en tämligen ordinär äventyrsroman, med många snygga och häftiga idéer. Personligen hade jag dock ganska stora problem med min Suspension of Disbelief och jag rekommenderar hellre Karl Schroeders Sun of Suns (som jag kommer recensera framöver) om man vill ha en pulpartad äventyrsroman men steampunkinslag och fantastisk teknologi.

Ray Bradbury – Fahrenheit 451
Jag har ett problem med Ray Bradbury. Så fort jag läser mer än femtio sidor i rad av någon av hans romaner eller novellsamling börjar jag hata den. Han funkar bra om man bara läser någon enstaka novell eller två, men efter det så så blir hans överemotionella stil närmast outhärdlig.
Den här boken var bara dum, dum, dum och jag kunde inte tro ett ord av den. Bradbury är här så sjukt gnällig och så komplett ovillig att verkligen analysera samhällsproblem istället för att bara klaga på dem att Fahrenheit 451 mest blir pinsam.

4 reaktioner till “Bokslut 2007: del 3”

  1. Bradbury: redan idén med en brandkår som bränner böcker är ju lätt absurd, och borde fungera som vink åt läsaren att detta inte är någon programmatisk sammhällskritik.

    Bradbury analyserar inte samhällsproblemen, han benar inte upp dem med argument för och emot; istället visar han upp dem i evokativa bilder, som i bokbrännande brandkår. Och köper man inte det, ja då blir resten svår att ta till sig.

  2. Jisses! Jag tänkte inte på att ”The Space Merchants” var såpass gammal – jag trodde den var en ganska ny bok när jag läste den senast

    En cool bok med lite liknande tema är Richard Morgan’s ”Market Forces” – i en dystropisk framtid om något decennium slåss ledarna från olika multinationella företag om befodringar och kontrakt genom ritualiserad ”road rage” på motorvägen

  3. Eftersom jag inte läst Joanna Russ – The Female Man begriper jag heller inte din recension. Vad har hon för ideologi, vad gör henne så arg, vad är hon orättvis om och vad är hennes utgångspunkt? Du skriver inget om detta så jag förstår ej…

    Farenheit 451 är en av de mest överreklammerade böckerna, någonsin! Jag läste den med ett fult ”smirk” på läpparna och tänker aldrig läsa om den. Ray Bradbury’s ”The Illustrated Man” hör å andra sidan till mina favoritböcker så OJÄMN är väl det minsta man kan säga om honom…

    Ha det! /Katrin

  4. The Female Man är en feministisk sf-roman; enligt vissa säkert DEN feministiska sf-romanen. Kärnan i boken är förhållandet mellan män och kvinnor och det Russ är arg över kan förenklat beskrivas som kvinnornas marginalisering.

    Jag ska inte säga att jag tycker att hon hon har fel i sin analys, men hon tar verkligen i från tårna och boken är dessutom till stor del en produkt av sin tid (den är skriven under slutet av 60-talet om jag inte minns fel), vilket gör att det känns en en aning främmande för mig som läser den idag. Russ skriver till och med i boken att det kanske kan komma en dag då samhället har förändrats så till den grad att boken skulle bli obegriplig eller onödig, men jag är tveksam till om hon skulle hålla med om att den dagen redan har kommit.

    Det hela gör som sagt att det känns svårt för mig att recensera boken utan att recensera dess ideologiska innehåll; något som jag inte är särskilt intresserad av att göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *