Bokpratsmöte – minirapport

Igår var det, som påpekat, bokpratsmöte hemma hos Jesper. Närvarande var Jesper, undertecknad, Björn och och Biörn X. Vi skulle prata om Diane Duanes So You Want to Be a Wizard, vilket vi också gjorde i någon mån. Ingen var förskräckligt imponerad – episodisk, för enkel utveckling, för enkla lösningar, könsrollscementerande och överdrivet kursiverad var några av omdömena som fälldes. Fungerande språk, intressanta miljöer och konstaterandet av vi nog tyckt bättre om den om vi befunnit oss någonstans i närheten av målgruppen var förlåtande faktorer. Ryktet säger att hennes Star Trek-böcker är bättre.

Mer tid ägnades förmodligen åt Neal Stephenson, hans idéer, hans förmåga att slänga in så många som möjligt sådana i en och samma roman och hans oförmåga att låta bli att skriva om udda religiösa sekter. Dessutom Cory Doctorow, J.K. Rowlings språk och värld och roliga namn på saker och ting, vilken science fiction som egentligen säljer, Homeland Security och amerikanska underrättelsetjänster.

Det här inlägget postades i Rapporter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till Bokpratsmöte – minirapport

  1. Svensson skriver:

    ”Överdrivet kursiverad”…?

    Menas det typografiskt eller nåt annat?

  2. Jo, menar typografisk kursivering. Finns det någon annan sort?

  3. nea skriver:

    Jag har funderat lite i några dagar över varför ni tyckte att boken befäste könsroller. Det är en hel del år sedan jag läste den, och jag har läst 4-5 böcker till i serien så minns inte riktigt vad som hände i ettan. Men serien som helhet minns jag inte alls som könsrollscementerande.

  4. Johan J. skriver:

    Det var främst Biörn X som tog upp det; jag vill minnas att hans främsta exempel var det väldigt typiska i att tjejen lär sig prata med träd och växter medan killen har ett särskilt förhållande till metall och bilar.

  5. Åka skriver:

    Fast egentligen: måste man alltid ”vända på” såna saker? Jag tänker bara att om man aldrig kan skriva saker om tjejer som gör sånt som ses som typiska tjejgrejor eller killar som gör typiska killsaker, så har man en ganska kraftig begränsning för vad man kan låta sina personer göra.

    Jag kan i övrigt instämma med Nea, och hävdar att serien som helhet inte är särskilt könsrollscementerande eller vad man nu vill säga. (Den som kommunicerar med datorer och avgudas av invånarna på maskinplaneten är faktiskt en tjej, till exempel. Och tjejerna är aldrig passiva eller hjälplösa, vilket väl ändå är det viktigaste.) Fast däremot får man se några typiska ungdomsboksromanser, vilket jag personligen inte tyckte var så lyckat. Men det är väl en smaksak, kanske.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *