Bechdeltestet

Randy Byers skriver på Livejournal om ett intressant lackmustest för att bedöma kvinnosynen i en film. Det kommer från den feministiska serietecknaren Alison Bechdels serie Dykes to Watch Out For. Något modifierad innebär den att en film som klarar testet ska uppfylla följande tre krav:

1) Den ska innehålla minst två namngivna kvinnor
2) som pratar med varandra
3) om något annat än män.

Som Randy (och kommentatorerna på hans livejournal) konstaterar går den att använda omvänt, för att se om en film kan tänkas vara en riktig dick flick, dvs riktad primärt till män. Intressant nog klarar Alien Bechdeltestet.

Nu kommer jag att sitta och fundera på detta varje gång jag i framtiden ser en film! ;)

Det här inlägget postades i Länkar och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Bechdeltestet

  1. Att Alien klarar testet är kanske intressant, men föga förvånande. Det är ju en film som attraherat många till feministiska tolkningar.

    För övrigt, även om det könsöverskridande monstret kanske mestadels har kvinnliga drag, så kan man ju argumentera för att dess falliska form och tendes att penetrera saker på ett våldsamt sätt till dess manliga egenskaper. Jag har för mig att det är främst i dessa dess manliga egenskaper som monstret faktiskt diskuteras i filmen. Så jag tycker inte att det är självklart att den passerar testet.

    Hur som helst håller jag med om att testet på sitt vis sätter fingret på likriktningen inom mainstreamfilm. Jag tycker dock att man kan koppla ihop det med mainstreamfilm som en huvudsakligen romansbaserad genre, ganska väl sammanfattat av Stephenson i videoföreläsningen Science Fiction as a literary genre.

  2. Linnéa skriver:

    Jag var inte imponerad av Livejournal-posten. En film med kvinnlig huvudperson är tydligen per definition ”woman-oriented”. Jo, tjena. (Jag skriver inte under på någon definition av feminism som tycker att ”woman-oriented” eller ”woman-friendly” är positiva begrepp, som kommentarerna verkade tycka var helt självklart. Naturligtvis är inte ”male-oriented” heller positivt.)

  3. Jag uppfattade det snarare som ett sätt att sätta fingret på mainstreamfilmens deprimerande tillstånd. Dvs att man kan utmåla en film som ”woman-oriented” praktiskt taget för att den erkänner att kvinnor existerar som medvetna varelser. Jag hoppas och tror att inläggsförfattaren själv skulle ställa lite högre krav för att beskriva en film som feministisk.

  4. Svensson skriver:

    Det här gällde ju film, men man kan ju utvidga det till litteratur.

    Bortsett från berättelser i jagform (svårt att få med namngivna kvinnor i dialog om subjektet är man) så är det ett nyttigt lackmustest: pratar någonsin två kvinnor med varann i denna roman, pratar de om något väsentligt?

    Jag gjorde en liten testkörning på egna relevanta texter och hittade inga dialoger kvinna-kvinna. Utom en, som var desto längre: en pjäs med två kvinnliga befälselever i huvudrollen…

    Jag kunde andas ut, jag var helgad, frikänd. Jag har gjort mitt för att öka andelen kvinnor i litteraturen…!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *