Lömsk ström

Vad kallar man det? Slipstream? Weird fiction? Fast det kanske bara gäller om det är författare från genreghettot som skriver?

Jag hade ingen aning om att Kate Atkinson skrev fantastik. Det enda jag läst av henne tidigare var den tragikomiska familjehistorian I muséets dolda vrår, som visserligen hade en något fantastisk utångspunkt (huvudpersonen minns saker från innan hon föddes, och vet en massa saker som annars bara allvetande författarröster brukar kunna veta) men annars var gediget planterad i en fullt igenkännbar version av vår verklighet. Jag köpte novellsamlingen Not the End of the World för att jag gillade Atkinsons sätt att skriva och hade tänkt läsa mer av henne oavsett vad det var för något. Dessutom var boken billig.

Och så visar det sig vara fantasynoveller. Jag har läst en hel del liknande på senare år, ibland nominerat till Hugo eller Nebula: berättelser som utspelar sig i en nästan vardaglig och realistisk verklighet, men där någonting bryter igenom och antyder underligheter utanför det vanliga. Regnet, är det bara ett litterärt grepp för att illustrera huvudpersonens känslor, eller är det verkligen så att hennes tårar framkallar regnväder? (Kan förresten någon identifiera den här novellen åt mig? Nominerad till något för högst tre-fyra år sedan. Om en tjej som åker till Japan.) Faktum är att de här Atkinson-novellerna hittills är mycket mer oblygt fantastiska än så.

Jag som trodde att jag skulle läsa lite mainstream också.

Inte för att jag klagar!

***

Jag kommer till Uppsala imorgon.

För övrigt önskar jag att jag vore bättre på att komma på klatschiga rubriker för mina inlägg.

6 reaktioner till “Lömsk ström”

  1. Jag brukade komma på klatschiga rubriker till mina inlägg. Sedan tittade jag alldeles för mycket på trafikstatistik, hur folk kom till mina sidor och om de rimligtvis skulle hitta någonting de var intresserade med tanke på vad de sökte efter, och började luta mer åt att skriva tråkigare rubriker som mycket bättre beskrev vad det hela handlade om.

  2. Jag inbillade mig att denna lilla hörna av blogvärlden mest lästes av de ”i kretsen” och att alla andra läsare slank in på ett bananskal?

    Det är ju en annan sak om man aktivt vill ha många läsare, t.ex. om man försöker dra in lite kulor på annonser.

  3. Ante: nu menade jag i och för sig i allmänhet (Månskensdans/Bränt järn/Vetsaga/Ampersand/Catahya et cetera), och inte just här, men jag ser det väl inte direkt som en nackdel om det skulle halka in folk av en händelse här heller.

  4. ”Magisk realism” kanske…?

    ”Slipstream” infördes väl (av B Sterling) som pejorativ, som ”put-down” för mainstreamförfattare som snodde sf-temata. Romanen ”Gravity’s Rainbow t ex.

    Hädisk tanke: ju bättre, ju mer personlig en författare är, ju mer han har av egen röst, dess mindre betydelse har genrebeteckning. Tycker alltid det ser tillgjort ut när Lars Gustafssons ”Det sällsamma djuret från norr” står på sf-hyllan. Att förf själv kallar boken sf tycker jag inte hör hit; Gustafsson är Gustafsson, sin egen genre…

    Detsamma med Ernst Jünger. Jag kan propagera för sf-fans och säga ”läs Jünger, han är fantastik-författare, se bara Heliopolis-Eumeswil-På marmorklipporna”…

    Fans struntar i det där för att han är tysk och lite konstig. Och, i positiv bemärkelse, så är han ingen sf-författare, ingen generisk gammal räv. Han är Silverräven…

  5. Räkna med barska rättelser från Anglemark om du försöker använda begreppet ”magisk realism” om annat än en begränsad grupp sydamerikanska författare.

    Jag vet inte om jag håller med om att termen ”slip stream” implicerar något stjälande av idéer från SF. Snarare brukar det väl användas om författare som skriver SF-liknande berättelser men inte är i dialog med den egentliga SF-genren. Man kan kanske rent av säga att slip stream är SF som inte stjäl tillräckligt mycket från övrig SF.

  6. Igår trodde jag Sterling kom på termen för att mobba mainstreamförfattare som prövar annorlunda, sf-aktiga grepp. Att döma av någon encyklopedi där jag läste om ”slipstream”, antagligen Peter Nicholls’.

    Nu vet jag inte. Läste nyss nåt om att slipstream var en vedertagen term, för annorlunda men inte helt sf-präglade stories. Gott så, låt tusen blommor blomma. Just det, det var i Nova SF apropå någon Carling/Cavling (?).

    När alla andra idéer inte funkar, pröva slipstream (säger jag till mig själv).

    Sedan magisk realism, jovisst är det en begränsad grupp. Termen är dock så ball att man gissar att många andra skulle vilja ha den som etikett. Nämnde Jünger ville för övrigt ha ”heroisk realism” som alternativ till materialism och romantik, antagligen mera som en livsstil än en litteraturstil.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *