Inte i Limerick

Igår var det terminsstart för Upsalafandoms månadsmöten. Nå, mötena har hållits varje månad utan undantag sedan 1 januari 1997, så några särskilda terminer har vi knappast, men det lokala universitetet har kört igång och en färsk filosofie student vid namn Erik från Vagnhärad hade sökt sig till vitterhetens källa för att insupa visdom runt borden på Williams. Evelina som gjorde ett nedslag på ett möte för fyra år sedan var också där, samt Bertil och Otto – nykomlingar från förra mötet. Otto, som är den ende fan jag vet som raggats till fandom av en taxichaufför i tjänst. Dessutom var ett urval av the usual suspects närvarande; Lennart K, Gunnar, Lena, Johan J, Jesper, Gabriel, Lennart J, Jolkkonen, August och Carl-Henrik. Har jag glömt någon beklagar jag, jag förde inga anteckningar utan detta minne är silat genom – i tur och ordning – en otillräckligt salt lassi, en Gem, en Hell, en Westmalle Tripel samt en Tripel Karmeliet.

Däremot ingen Oscar eller Stina! Aufröhrend. Vi trodde att vi skulle infiltreras och tas över i publikt försåt av Linköpingsfandom, men denna invasion verkar utebli. Kanske var det etiketten pubmöte som förvirrade; LSFF:s bokmöten handlar ju inte om böcker så Oscar och Stina kanske inte förstod att pubmötet skulle hållas på puben?

En fraktion av bordet diskuterade med pannor lagda i djupa veck den planet de befann sig på, och de krigiska och primitiva grannar de försökte hålla sig undan i väntan på att deras upptäcktsresande och uppfinnare skulle göra de framsteg som krävs för världsherravälde och avancerad civilisation. Planeten företer tydligen drag som för tankarna till Farmers flodvärld, och som av en slump diskuterades Farmer – helt utan samband med detta – senare vid en annan del av bordet, fast där var det mer hans Tarzan- och Doc Savage-pastischer som var ämnet.

Williams nyheter var ett annat samtalsämne. En av servitriserna var helt ny för kvällen (hoppas jag!) och behärskade varken sortimentet eller svenska särskilt bra. Lite farsartat när jag försökte beställa ölen med gul etikett i mitten på ölkylen när hon varken förstod fraserna ”gul etikett” eller ”i mitten”, men efter att hon i tur och ordning med frågande min hade pekat på hälften av ölflaskorna, med början längst ner till höger, kom hon ju faktiskt fram till den gula i mitten, så det var bara lite tålamod som krävdes.

De har också börjat med mat i bufféform. Maten är några av deras vanliga rätter, och hade man kommit strax efter att de öppnade klockan fem hade den säkert varit god. Som det var nu tror jag att jag kommer att återgå till à la carte.

Tre Kontextarrangörer pratade om planeringen framöver, och avlade högtidliga löften om att sätta sprutt på arbetet nu, med 58 dagar kvar. Otto tipsade om YouTubefilmer med inspelningar från finlandssvensk lokal-TV:s sändningar från älgjakten med mera. Sjukt lokal lokal-TV. Måste kollas upp.

Annars var det det vanliga sladdret om Star Trek, Orhan Pamuk, alkohol, hurritisk meningsbyggnad, essäer om skiffy och annat som förgyller Upsalafanens pubtimmar.

Till sist en uppmaning: På nästa möte, oktobermötet, är det dags för första gången på fem år att utse en Göstapristagare! Slut upp och rösta fram en värdig vinnare!

2 reaktioner till “Inte i Limerick”

  1. Upsalafandom av idag påminner mig om den kurdiska storfamilj jag en gång hyrde ett rum av: varje gång man plingade på hos dem var det ett nytt ansikte som öppnade.

    Och bland ovanstående namn känner jag inte igen alla…

    Nåväl, en illustration så god som någon på fandom som en ”fungerande anarkisk sammanslutning”, kanske…

  2. Oscar och Stina var på LSFF:mötet istället och alla var förvånade då vi trodde de flyttat till Uppsala… Det visade sig att Stina flyttar snart till Uppsala och Oscar flyttar om tre månader.

    Det är nog bäst ni kallar era möten pubpubmöten så ingen förvirring uppstår…

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *