Sagt om Song of Kali

Ikväll möttes sex belevade Upsalafans hemma hos mig för det första bokpratet i den nya serien.

Den bok som skulle diskuteras var Dan Simmons’ Song of Kali, som vann World Fantasy Award för bästa roman 1986. Handlingen i boken utspelar sig i Calcutta – en otäck stad dominerad av Kali-kultister, i alla fall om man får tro bokens berättarperson.

Vissa hade blivit riktigt äcklade av den ohygienska likhanteringen och annat otäckt som förekommer i boken, medan andra verkade ha högre tolerans. Oavsett det hade bokens upplägg som skräckroman förvånat de flesta med sin upplösning, som är en sorts kärlekens triumf.

Det diskuterades vidare hur vi såg på skildringen av Calcutta i boken. Berättarpersonen är rakt igenom boken fientligt inställd till staden, och man får en vinklad och väldigt negativ skildring. Miljöbeskrivningarna är ganska generiska, och förutom Kalikulten som spelar en roll i handlingen hade den nog kunnat utspela sig i vilken stad som helst i tredje världen.

De fantastiska elementen i boken består av händelser relaterade till Kalikulten och återuppväckande av döda. Vi tyckte att det fungerade bra som en sorts bakgrund, men att själva de scener där personer i boken direkt konfronteras med detta var tunt beskrivna. Det är nog bättre att inte läsa den primärt som en fantasybok, utan att fokusera på de övriga elementen. Det konstaterades att det gör boken till en ganska typisk WFA-pristagare.

Är det någon mer som läst boken och har något att tillägga?

Nästa bok till läsning är Last Call av Tim Powers. Se sidan om bokprat och kalendariet.

Det här inlägget postades i Rapporter, Recensioner och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Sagt om Song of Kali

  1. Jag har just läst klart boken (en ynka dag efter bokpratet!), och måste säga att Dan Simmons stiger starkt i kurs hos mig för var och en av hans böcker som jag läser.

    Tyvärr började jag min bana som Simmonsläsare med Olympus-serien, vilket fick mig att känna mig ganska jummen gentemot honom, men efter att ha läst The Terror och nu denna bok så tänker jag plöja igenom allt jag hittar av honom.

    Som luttrad skräckläsare uppskattade jag boken – den känns fräsch och inspirerad, och undviker att trilla ner i irriterande klichéer. Calcutta är inte bara en skådeplats för de skräckiga händelserna, utan också en viktig del av dem, genom den maktlöshet och det kaos som den sveper in huvudpersonerna i som besökare från deras vanliga trygga existens i sitt västerländska hemland.

    Jag håller med om att det kunde lagts mer tid på de odöda, men respekterar Simmons’ sätt att hantera dem, då denna del av storyn lätt skulle kunnat spåra ut och bli kalkonartat. Tvetydigheterna och bristen på en skarp bild av de odöda funkar bra tycker jag.

  2. …kan Du Också hitta stavfelen i ovanstående post?..

Kommentarer inaktiverade.