Barsoon i våra hjärtan

Nu har jag läst två volymer av Edgar Rice Burroughs kända Barsoom serie. Det är märkligt vad autodidakter kan producera märkliga verk när de ger sig hän. Den första volymen skrevs av en Burroughs som hade prövat det mesta, och nu var pank och desillusionerad. Klart att då kan man ju kanske lika gärna skriva en bok!

Som förstligsverk är den märkvärdigt trollsk och ett intressant stycka eskapistisk pikaresk med märkliga främmande varelser och underliga seder. Den åstadkommer mycket i kraft av sin fantasi och den förundran över en främmande värld som han lyckas frammana av rent längtan efter nåt annat än den värld han befann sig i.

Dock märker man att de här gamla äventyshistorierna har lite av ett problem. När jag läste Williamsons förfärliga Legionböcker insåg jag att det hörn som han målat sig in i bara blev mer och mer trångt när han måste hitta på mer och mer fantastiska omöjligheter för hjältarna att besegra. Nu när jag har läst om inte bara gröna, svarta, vita utan ocksåröda marsianer så kommer jag åter att tänka på det där inmålade hörnet.

Det är inte utan man undrar om det inte är svårare att skriva billiga äventyr än seriösare saker, ibland. Dock har de något de här taffligt skrivna berättelserna om män som kan allt och fäktas med de värsta monster, blir kharg, jeddad, kung, gatsputj, kejsare eller bara rik som ett troll. De får princessan och alla älskar dem. Kanske behöver man inte mer av en bok ibland. Även om jag känner mig präktigt less på Edgar Rice Burroughs så är det ju tack vare de här historierna som t.ex. Michael Moorcok började skriva fantasy. Det vore ju tråkigt att vara utan.

Det här inlägget postades i Kåserier och har märkts med etiketterna , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till Barsoon i våra hjärtan

  1. Svensson skriver:

    Välavvägda tankar.

    Aldiss hyllar förvisso ERB i sin sf-historik (fantasin! formglädjen!) men konstaterar till slut att ERB inte ger oss några riktiga utmaningar.

    Men den första av böckerna var en frisk fläkt. Och Moorcock inspirerades av honom – minor classic får man väl säga om ERB.

  2. Ante skriver:

    Som sagts förrut så är science fictions gyllene tidsålder cirka 12 år. :)

    Hade jag läst sånt som ERB vid den åldern hade jag nog blivit lika tagen som Moorcock.

    Det vore appropå det lite kul att se hans ERB fanzine, Burroughsiana.

  3. Svensson skriver:

    12 år – en människas ålder då, ung glop eller ”mental ålder” eller…?

  4. Ante skriver:

    Tja, man är ju rätt lättpåverkad vid tolv års ålder, if you catch my drift.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *