Robert Silverberg och Dying Inside

En av mina favoritböcker alla kategorier är Dying Inside av Robert Silverberg. På den tiden jag var med i ett band som hette Elektrubadur gjorde vi en låt vars hela text var tagen rakt av från sista stycket i den här boken. Väldigt tjusig. (Vi kontaktade Robert Silverberg, som tyvärr hade en ganska tråkig attityd och satte oss i kontakt med sin agent så att vi skulle få veta hur vi skulle betala pengar om vi tjänade något på låten i fråga. Som om! Snarare hade vi väl tänkt göra lite reklam för boken. Men det blev nu inte så mycket med det.)

Idag hittade jag (via Locus Online, som så mycket annat) en artikel om Silverberg och den här boken.

”Dying Inside” never found a wide audience, but it’s been hailed by those who know it. Michael Chabon has called it ”one of those rare novels that manages to be at once dazzling and tender.” The book, which the New York Times once called ”the perfect science fiction novel for people who don’t like science fiction,” was reissued last month by Tor.

Mycket Robert Silverberg just nu. Jag läser precis hans Science Fiction 101 som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Det är en antologi med viktiga sf-noveller, de flesta från tidigt 50-tal, med kommentarer av Silverberg om vad man kan lära sig om skrivande genom att studera de här berättelserna. Det handlar också om hur han själv lärde upp sig till författare, ganska intressant.

Artikeln jag länkade till ovan försöker också bena ut hur det kommer sig att Silverberg inte är ett större namn, med tanke på hur bra hans bästa saker är. Det finns förstås många anledningar, men jag tror att det kan spela in att han skrivit så väldigt mycket som är kompetent men inte just mer än så. Det vore hur som helst väldigt synd om hans bästa verk blev bortglömda.

Det här inlägget postades i Kåserier. Bokmärk permalänken.

En kommentar till Robert Silverberg och Dying Inside

  1. George Berger skriver:

    Hej, Pardon my use of Imperiumspeak, but I’m a refugee from NYC via Nederland. Dying Inside is a wonderful book, and everyone I know who has read it agrees with me. I treasure my old copy but am glad to see that it has been republished.
    It is a very emotionally affecting book. Moreover, it is true to its time and place. I was a graduate student at Columbia University about three years after that story took place. Silverberg got it absolutely right. I was and am impressed by this fine book.
    Last year a fellow member of the BSFA was in touch with Mr. Silverberg and decided to ask him some questions. With Silverberg’s permission I butted in and posed one. I asked him if he was in NYC at that time, and if he was influenced by the beginnings of the counterculture, since that’s what he describes in part. He told me that he lived in California and had not been near the Columbia campus in decades, certainly not in the book’s time-frame. I was amazed, since the Columbia area was very special in those days, not at all characteristic of NYC. But Roberty S. WAS a student there, more than ten years before Dying Inside’s events. He knew the geography of course (I still do) but got the societal facts right as well. I liked that and told him so. He is one of my few SF heroes.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *