Trodde ni ja era simplicita postgoter. Detta &aumÌ;r:<P>
Det här är väl egentligen någonting som ni ska spara och ta fram när jag blivit invald i Svenska Akademin eller något annat illustert sällskap. "Magnus Eriksson" kan ni då säga, "jag visste ju att det skulle bli något av den grabben. Här har jag förresten en programbok som han redigerade en gång i tiden." och så får ni er bild i Expressen där ni ler och håller fram den här programboken.
Jo, det är alltså jag som redigerar programboken. Detta av samma skäl som jag är sekreterare i GhöstaCon-kommittén, jag är ju den ende intlektelle, dvs den ende i kommittén som kan stava till kommitté. Dessutom är jag dum nog att göra sådant.
Det var den tjugotredje augusti 1983. En ung man steg av tåget vid Uppsala Centralstation. Roscoes lilla blå raket syntes för första gången på mycket, mycket länge på den upsaliensiska himlen. Det var Upsalafandom som grydde, ty den unge mannen var jag.
Jag hade vissa mondäna aktiviteter att utföra och sedan tänkte jag uppsöka den helt nyinflyttade Mats Henricson för att våldgästa honom. Emellertid lyckades jag inte få tag på honom och gav mig därför ut för att söka mat (jo, sådan var man på den gamla goda tiden - åt och hade sig).
Plötsligt uppenbarade sig ur Stadsbibliotekets mörka djup en skäggig individ. Den hejade och sprang fram till mig och kom nära nog för att mina närsynta ögon skulle kunna identifiera John-Sören Pettersson. Denna lyckliga slump gav mig behovstillfredsställelse på så sätt att JSP visste vägen både till mat och sömn (dvs Mats Henricson). Lite förvånande var dock att JSP var mindre förvånad att se mig än jag honom. Detta fick dock senare sin förklaring i att Mats meddelat JSP om att han flyttat in i samma hus som honom och att JSP inte kan se skillnad på mig och Mats.
Under vintern och våren var det väl en smula mer liv och rörelse i Upsalafandom. Mest var det väl små informella gatherings, för att inte säga slumpartade möten. Ett undantag var den hittills enda verksamma föreningen, Flogsta Järngäng, som startade sin verksamhet vid denna tid. Annars träffades fansen på pubar och på Fyrisbiografen. Mats spårade upp gafiater som Anders Wännström (redan då bosatt i det fanhistoriskt legendariska huset Studentvägen 12) och Öjvind Bernander. En mimeo började också mullra. Herr Schulze, som blygsamt började spotta fram Der Zweck. En teknologpublikation infiltrerades av fans, Gallus blev Zimeria.
Sommaren är förskingringens tid, men utan större förluster och med tillskott av Anders Larsson och eventuellt någon annan fringebetonad teknist kom så hösten nådens år 1984. FJG var relativt livliga och en Tarkovskijfestival kördes på Fyris. Der Zweck upplevde sin glansperiod, numer som en del av hela Sveriges lilla favoritfanzine Rhåfaannisk Bhivecklig. Annars var väl hösten relativt mondän, framåt jul sysslade Upsalafandoms nav väl mest med att dränka sina juridikstudier i glöggorgier.
Efter jul lämnade Mats Henricson som siste fan Sernanders väg 7 och plötsligt bodde det tre fans på Studentvägen 12 i stället. Det var nu det började hända att man var en grupp fans som hamnade hemma hos Mats sent om natten och diskuterade alla de fjorton livsfrågorna. Fler mimeos började drälla in. Johan Anglemark och Magnus Eriksson (dvs jag, men det är ju bara egennamn jag stryker under och jag behöver väl lite egoboo jag också) började nu regelbundet träffas i en liten grupp människor, däribland en gammal gafiat Harald Berthelsen. Lite utomstående kom och hälsade på; vid ett tillfälle David Griffin och vid ett annat Erik Andersson och Imperiemästaren.
Nåväl, vid ett av dessa sena nattmöten hemma hos Henricson satt vi och diskuterade fandom. Johan Anglemark började kasta fram vansinniga idéer om en kongress. Jag hakade givetvis på medan Mats gick och lade sig. Så med en sovande Mats bredvid oss kom vi mer och mer fram till att vi under hösten skulle ordna en kongress.
Jag ska inte tråka ut er med detaljer från kommittémöten och allt vårt enorma arbete, men på något sätt började en förflugen tanke se ut som någonting reellt.
Framtiden ja, den är helt malplacerad under den här rubriken, men varför skulle det stoppa mig? Upsalafandom - är det tänkt - ska förmodligen under hösten begåvas med lite skarpare konturer. Huruvida det kommer att ske på mer strikt föreningsbasis eller i form av regelbundna pubrundor är väl något som kan och kommer att diskuteras. Hur som helst så hoppas vi väl att vi kommer att träffas åtminstone någon gång efter denna con och naturligtvis ser vi gärna att ni utsocknes också tittar hit någon fler gång - åtminstone vissa av er.
Något säger mig nu att jag borde avsluta med några ord om själva kongressen eller kongressboken, dvs jag har febrilt suttit och letat igenom andra kongressers programböcker. Jag har dessutom uppsnappat några svaga signaler från mitt ordningssinne (jodå, jag har ett... någonstans) som säger mig att det kanske är det det borde handla om.
CONEN blir förhoppningsvis det programmerade kaos vi tänkt oss redan från början. Vi kommer att visa några kvalitativt suspekta videofilmer, några personer kommer att tala (och det är ju deras problem) däribland våra GoH:s Ferdinand Fitzschkloff och Martin Andreasson samt lite övrigt planerat och oplanerat kaotiskt nonsens.
Detaljerat program med förklarande noter dyker upp längre fram i denna programbok.
-Magnus Eriksson