SFF-bulletin 98

 

KANINERNA KOMMER!

 

Denna månads vinnare av vandringspokalen Redaktör för Stocksunds Fanzineförenings bulletin heter Johan Anglemark. Han arbetar numera inom datorindustrin men har ett förflutet som kioskboksredaktör och förledare av ungdomen. Han går att nå på ett eller flera av följande sätt

Telefon hem: 018 - 12 45 44
Telefon till grottekvarnen: 08 - 703 31 21
E-post: anglemark.j@euro.apple.com
Vanlig papperspost: Eddagatan 4 A, 753 32 Uppsala

Hans favoriter för tillfället är åldrig Macallan, Guy Gavriel Kay, venerabel Glenfarclas, punschglass, The Hi-Be Bar i Cork, varma sommarkvällar, chokladfondue, röd årgångsrioja och vietnamesisk nudelsoppa. Fast egentligen tycker han mest om Linnéa samt Miriam, Sebastian, Alexandra, Adrrrrrian, Miranda och Henrik. Tillkämpat käckt? Tja, vad förväntar ni er egentligen? Jag trodde att ni kände mig.

------------------------------

Inledare med IT-varning

Jag vet inte om jag minns när jag gav ut ett fanzine sist. Det var antingen Proletär Makt 3 eller Solas na Gréine. I vilket fall bör det ha varit ungefär tio år sedan.

Så varför ett fanzine just nu, i detta fanzinedödens tidevarv? Faktum är att jag gick och funderade på att göra ett fanzine, läste om The Enchanted Duplicator osv. när Lennart undrade om jag ville redigera det här numret av SFF-bullen. Naturligtvis ligger tanken på nästa fanzine ständigt och gnager i bakhuvudet på en sf-fan, men jag tror att orsaken till de här plötsliga funderingarna stod att finna i den skotska världskongressen och Internet-gruppen rec.arts.sf.fandom, som bägge övertygat mig om att fandom finns, trots allt. Det känns hoppfullt på något sätt, att vad som än händer med fandom i Sverige frodas den utomlands. Så länge vi håller elden vid liv här hemma, linköpingsfandom ordnar ConFuse, SFF kommer ut och folk åker på brittiska kongresser, så har vi ett embryo kvar som kan börja växa igen. Även om det förmodligen kräver ett svenskt sf-magasin med en fandomspalt. Herr Wallenius? Eller ska man kanske hoppas på JVM?

Det är som bekant mest skrutt med fandom i Sverige. På Internet (varför kan man inte läsa någonting nuförtiden utan att drabbas av alla dessa snabel-a:n?) stötte jag på en lundensare som beklagade sig för fansen utomlands att han var för evigt dömd att förbli sf-läsare och aldrig kunde bli fan, eftersom det inte fanns någon fandom i Sverige. Jag gav honom postgironumret till SFF, men jag tror inte att han orkade skicka in pengarna.

Jag har ingen lust att leka IT-profet, men jag tror nog att Internet är den svenska fanzinefandomens framtid. Internet är inte mänsklighetens frälsare, men en jolle för fanzinefandom att rädda sig upp på.

Det finns numera en s k mailing-list för skandinavisk fandom, ett slags ljugarbänk dit man kan skicka e-brev som sedan dupliceras och skickas ut till alla som prenumererar på listan. Den heter Sverifandom och huserar i Linköping. För närvarande administreras den av Calle Dybedahl. Vill du bli med skickar du ett e-brev till adressen 'sverifandom-request@lysator.liu.se' med ämnet 'subscribe'. Den startades i början på februari. Jag vet inte hur många som läser den just nu, men det är väl ett femtiotal skulle jag tro. Nej, nog med elektronisk geggamoja för tillfället.

------------------------------

Östan om sol som exercisfält

För ett par år sedan fick Ylva Spångberg för sig att vi skulle ordna en fantasykongress. Fantasy hade väl varit ett inslag på tidigare svenska sf-kongresser, men hade alltid fått spela andrafiol som den kommersiella styvsystern som fick slinka med för att locka folk. Från början hade vi nog också något slags tanke på att det skulle kunna vara ett sätt att locka neosar till fandom, men när kommittén utökades med forodrimiter och slikt folk så beslöt vi att snarare ordna någon sorts blandning mellan en kongress och en tolkienist-/SCA-fest. Både litteratur och maskerad, alltså.

Kongressen, som först skulle ha hetat FantasyCon, UniCon eller nåt, döptes till Östan om sol när icke-fansen kom med. I mitten på juni i fjol gick rasket av stapeln och över hälften av deltagarna fyllde i och lämnade in en utvärdering efteråt. Av den att döma så var folk mycket nöjda med kongressen, men hade velat ha haft fler föreläsningar och författarintervjuer och färre paneldiskussioner. De gillade också de musicerande inslagen och den medeltida banketten med gycklare som uppträdde. Vi hade något slags halvdan bar (mycket mindre och sämre än vad vi hade blivit förespeglade) som inte fungerade särskilt bra, men den verkade bara de närvarande sf-fansen bry sig om. Jag vet inte om det gjorde mig mest lättad, förvånad eller besviken.

På det hela taget verkade det som om det finns utmärkt grogrund för en fantasyrörelse i Sverige, men att väldigt få av besökarna var potentiella fans. En fråga om folk hade velat ha mer sf-inslag svarade nästan bara folk som också hade fyllt i att de varit på sf-kongresser tidigare ja på. Fans med andra ord. Man kan ju alltid hoppas att det inte är så att det inte finns några potentiella neosar i Sverige, utan att de helt enkelt inte lockades av vår reklam om ett fantasyjippo med Robert Jordan.

Som arrangörer tyckte vi att det var kul nästan hela tiden (med undantag för Eva Spångberg som fick slita hund, och då menar jag grand danois), men jag saknade roomparties, spånken och Rhoscoe. Besökarna på kongressen var trevliga och entusiastiska, men kändes som gymnasistiska godtemplare jämfört med fans.

------------------------------

SFF-sändning 97

Oneshot till nya fandom

2 s fotostat

Chris Loneberg

En konvex kungörelse av den umptiförsta pånyttfödelsen av den svenska fanzinefandomen, denna gång med anledning av SAAMs inköp av en kopiator till föreningens lokal. Fylld av försiktig framtidstro och tryckt på ett ljusgulbrunt papper som får mig att tänka på Kolon. Ja, vad kan man säga om ett oneshot? Jag tycker om ljusgulbrunt papper och jag tycker om fanzines skrivna på skrivmaskin. Jag tycker kanske bättre om det latinska alfabetet än det grekiska, men varför haka upp sig på petitesser?

Knorp 14

4 s fotostat

Sven Berggren

Dominerades som vanligt av författarens ikonoduliska illustrationer, men innehöll även en kryptisk följetong, tidskriftsspalt och läsekretsens kommentarer. För varje nummer fylls Knorp allt mer av det som grånade fans överseende brukar kalla "substans". Extrapolerar man den här trenden så kommer Knorp 200, utgivet år 2032, att vara 140-sidigt, ha en trettiosidig locspalt, samt domineras av en artikel som förklarar vart de germanska språkens futurumverbformer tog vägen. Än så länge är inte Knorp något måste, men kan bli det vilket år som helst.

SFF-bulletin 97

20 s fotostat

Anders Bellis (grafisk form av Chris Loneberg)

Det känns faktiskt lika överflödigt att kommentera ett fanzine av Anders Bellis som ett fanzine av Sven Berggren. Bellis upptäcker att han har varit fan i x år. Bellis beklagar detta i ett fanzine. Som vanligt får man ingen förklaring till denna tankekullerbytta, eller ens en aning om klagolåten är uppriktig eller låtsad. Framför allt får man ingen fingervisning om varför Bellis tror att det finns någon i den inavlade och åderlåtna krets som SFF-medlemmarna utgör som inte redan har hört just denna jeremiad till leda.

Roligare är det då att Bellis ger oss lite information om vad som händer i stockholmsfansens privatliv, att Roger Sjölander har kommit in på journalisthögskolan, Lennart Uhlin har slutat som brevbärare osv.

Den främsta anledningen till att jag kommer att försöka minnas var jag arkiverar det här numret av Bullen är John-Henris lovtal över Lars-Olov. Det är synd att Sveriges Mr Fandom fyllde 65 i den svenska fanzinefandomens vinterdvala. Hade det hänt för tio år sedan hade jag kunnat fylla en tidskriftssamlare med hyllningsskrifter till hans ära.

------------------------------

Övriga fanzines

Minotauren 2

46 s offset (?)

Rickard Beghorn (f d Anders Svensson)
c/o Andersson
Platåvägen 14
191 50 Sollentuna

Vad jag än säger om Minotauren så drunknar det i glädjen över att en äkta fan (vad han än säger) ger ut ett äkta tjockt, ambitiöst fanzine. Tack, Rickard. Nu handlar det här fanzinet huvudsakligen om skräck, en genre som jag aldrig har varit särskilt intresserad av. Utförligt berättar Rickard om hur hans intresse för skräck väcktes, om sina duster med inskränkta små stadsbibliotekarier osv -- kort sagt den gamla vanliga sf-fanens berättelse, fast med skräckgenren som huvudrollsinnehavare i stället för sf. En stor del, flera tättryckta sidor, ägnas åt polemik mot en 16 år gammal artikel i Summa av Bertil Mårtensson. Rickards sätt att skriva och uttrycka sig, de ämnen han tar upp och vad han säger om dem ger ett intryck av känslighet och sårbarhet. Men varför denna, som det heter på engelska, "gigantic chip on the shoulder"?

Minotauren innehåller vidare tre noveller, en brevspalt och en serie av Nicolas Krizan. Novellerna borde jag naturligtvis säga något om, men min vana trogen har jag inte läst dem. De är säkert läsvärda, Rickard är en driven författare med viss skrivvana. Det som känns tristast med det här fanzinet är dess strävan efter att vara ett icke-fanniskt semiprozine, med ett prenumerationspris på 48:- m m. Nog är Minotauren värd det för den som är intresserad av amatörnovellistik inom skräckgenren, men det är en påminnelse om hans målsättning att inte höra hemma i fandom, trots att fanzinet på alla sätt i övrigt är ett typiskt, ambitiöst novell- och personalzine. En tröst är att det fås i utbyte mot bidrag eller reaktion.

------------------------------

Uppsalafandoms vidare öden och äventyr

I Uppsala sprattlar liket med ojämna mellanrum, i vårvintras i form av ett glöggparty hemma hos Tony & Jessica där bl a en mindre kongress i höst diskuterades. Det kommer då att vara sex år sedan förra Upsala SF-möte, så det är på tiden. Vi har bokat en lokal för 15-17 november i källaren Hjorten, i nordvästra hörnet av Dragarbrunnsgatan och S:t Olofsgatan. I samma gatukorsning ligger ett vandrarhem, en kyrka och en pizzeria, allt någon kan tänkas behöva. Dessutom ligger stadsbiblioteket bara 75 meter bort. Ett tvåtimmars möte i juni mellan mig, Magnus Eriksson och Tony lyckades till slut producera ett namn: En bättre kongress 96 - Upsala SF-möte V. Det första Upsala SF-möte hölls i början på 60-talet i Ingvar Svenssons regi, och sedan tog 80-talets Upsalafandom över stafettpinnen i och med HöstCon 1985, TröstCon 1988 (som var ersättningskongress för den NonCon som vi tvingades ställa in efter att både Norrlands och Gästrike-Hälsinge studentnationer brutit de avtal om lokaler vi hade med dem. Hedersgäst då var Bob Shaw, vilket alltså skulle ha blivit sista gången han skulle ha varit i Sverige. Alas, han dog ju i februari, vilket jag antar att de flesta vet vid det här laget.) och Världskongressen 90 -- inte att förväxla med WorldCon i Haag samma år. Jag vet inte om ni minns den, kongressen där Upsalafandom stod för lokalerna och Trøndefandom skulle ha stått för programmet -- trodde vi. Och nu är det alltså dags för En bättre kongress 96.

En lite större och lite mer aktiv lokal fandom skulle inte heller sitta fel. Ett tankefel som vi alltid har gjort i Uppsala när vi har försökt att få liv i Uppsalafandom medelst blodinfusion har varit att försöka engagera folk i umgängeskretsen som har känts som fans, även om de aldrig har läst en sf-bok eller skulle drömma om att ge ut ett fanzine. Vad vi har uppnått med det är några vacklande pubkvällar med kompisar som inte har fattat vad vitsen skulle vara med att mötas på samma ställe varannan vecka för att dricka öl med samma människor.

Denna bländande insikt drabbade mig och Magnus på Orvars krog för några veckor sedan. Fans kanske inte är samma sak som entusiastiska sf-läsare, men det är ur deras krets som fans rekryteras. Vad vi i Uppsala behöver är en livaktig sf-förening, lite serconistisk mylla att odla fans i! Eftersom det inte verkar dyka upp några entusiaster som grundar en förening så beslöt vi oss för att göra det själva. Vi utlyste ett möte på konditori Fågelsången för sf-intresserade och förespeglade dem pubkvällar, läsecirklar och diskussionskvällar med likasinnade. Lapparna satte vi upp vid sf-hyllorna i de boklådor i Uppsala som är störst på sf.

Det mötet var i söndags. Den första halvtimmen satt jag där ensam. Sedan kom Mikael Jolkkonen. Efter ytterligare en timme gick vi. Jag vet inte om vi hade väntat oss något mer. Kanske hoppats lite grann. Två koppar påste (Liptons English breakfast) och en chokladbiskvi känns som mager utdelning. Jag kan meddela att den nydoktorerade Jolkkonen har sökt sig till den store Satan. I minst två år från och med september i höst kommer han och hans förhoppningsvis blivande hustru att göra sitt bästa för att sprida nordisk omoral i Miamis träsk. Det enda som kan stoppa detta är enligt Jolkkonens egen utsago att CIA har honom i sina akter över onda utlänningar, att de svenska och estniska regeringarna vägrar att låta dem säga ja i stadshuset eller att den amerikanske professorn drunknar i ett träsk. Jolkkonens doktorsavhandling handlade om ormar, detta då hans förutvarande ämne, atrofiering hos dementa, övergavs eftersom han insåg att forskningen inte skulle hinna komma på ett botemedel tillräckligt snart för att passa hans karriär. Det är inte ett problem när det gäller ormar. Ingen ömmar för dem (och de kan som bekant inte botas av andra än helgon).

Så lite familjenytt. Den 9 juni döptes Tony och Jessica Elgenstiernas döttrar Saga och Tuva i en kort men stämningsfull ceremoni i S:t Ansgars kyrka något hundratal meter ifrån Magnus Erikssons nuvarande bostad (se adresslistan längst bak i bulletinen). Gudföräldrar var de dominikanska lekpersonerna (här är vi politiskt korrekta, minsann) Carina och Andreas Björklind. Enligt uppgift var ceremonin möjlig först sedan Saga fått löfte om att slippa vatten i ögonen. Andreas förgyllde lunchen efteråt med att spela på det instrument som Gud gav skottarna för att de skulle kunna skrämma ihjäl sina fiender. Även andra fans närvarade, Magnus med dotter, Mika Tenhovaara samt Benknäckarn.

Kristins och Torbjörn Ragnesjös drygt halvårsgamla son Frey är så vitt jag vet inte döpt än, men å andra sidan har jag inte upplevt två torsdagar i samma vecka heller.

------------------------------

Biblioholism -- the literary addiction

heter en trevlig bok som jag köpte på den skotska världskongressen. Den är skriven av Tom Raabe, utgiven på Fulcrum Publishing 1991 och har ISBN 1-55591-080-7. Den är lite ojämn, men bitvis är den lysande. Låt mig citera ett stycke ur kapitel tre, "Taking the test: Are you a biblioholic?" Var så ärlig som möjligt. Utvärderingen kommer sist.

  1. När du går till bokhandeln med en vän, brukar du bära på fler böcker än han/hon när ni lämnar affären?
  2. Brukar du vakna dagen efter utan att komma ihåg hur många böcker du köpte eller hur mycket de kostade?
  3. Brukar du, utan att riktigt veta varför, plocka ner böcker ur butikshyllan, öppna dem och köra ner näsan i dem och lystet dra i dig lukten av trycksvärta och papper?
  4. Har du någonsin kommit hem med en nyinköpt bok och först då upptäckt att du redan hade den?
  5. Om du kilar in i en bokhandel på väg hem från jobbet, brukar du då ljuga för din partner om du kommer hem sent och säga att du stannade till vid en krog och tog en öl?
  6. Brukar du köpa julklappsböcker som du själv skulle vilja läsa till din partner?
  7. Har du någonsin köpt en bok till dig själv utan att ha för avsikt att läsa den?
  8. Är du oförmögen att gå genom ett varuhus utan att stanna till vid bokavdelningen?
  9. Har du en samling böcker om ett specialiserat ämne utan att ha läst någon av dem?
  10. Köper du någonsin böcker bara för att de reas ut?
  11. Har du någonsin köpt en bok bara för att du tyckte den var vacker?
  12. Är böckerna det första du tittar på på en loppmarknad?
  13. Har du någonsin fått sparken från ett jobb, eller fått en tillsägelse, för att du läst på arbetstid?
  14. Har du och dina närmaste någonsin "talat ut" om dina bokköp- och läsvanor?
  15. Har du alltid en bok i närheten när du tittar på TV, för de tråkiga bitarnas och reklamens skull?
  16. Brukar du "titta" på TV-sporten med ljudet avstängt?
  17. Brukar du drabbas av panik när du sitter i en frisörstol eller under en hårtork och upptäcker att du inte har någonting att läsa?
  18. Har du någonsin plötsligt blivit djupt intresserad av ett ovanligt ämne och genast köpt ett halvdussin böcker om det?
  19. Brukar du någonsin ljuga om hur många böcker du köper?
  20. Brukar du göra upp listiga planer för hur du ska kunna smuggla in böcker i huset utan att din partner eller din familj ska få syn på dem?
  21. Har din familj eller dina vänner någonsin tyckt att dina bokköp har varit pinsamma?
  22. När folk hälsar på hemma hos dig för första gången, brukar deras första kommentarer gälla hur många böcker du har?
  23. Om någon frågar dig vilka tjugo böcker som har påverkat dig mest, råkar du ha en sådan lista på dig?
  24. Har du åtminstone sex böcker på nattduksbordet?
  25. Har det hänt att du har frågat efter en bok i en bokhandel som expediten inte har kunnat hitta, men som du sedan hittat själv?

Räkna samman antalet "ja". Om det överstiger fyra är du på väg att bli biblioholist. Är det mer än åtta står du på biblioholismens yttersta brant och om det överstiger tolv har du rasat ner för stupet med besked.

------------------------------

Andra fandomar

Det är ingen nyhet att det finns andra fandomar än sf-fandom, och då menar jag inte mediefandom, seriefandom och trekkies. Jag menar rörelser som kaktusfandom och hundfandom. Min mors man är BNF inom hundfandom. Han har arrangerat åtskilliga kongresser för neosar (s k ungdomsläger), och har tillhört hundfandoms SFSF (Brukshundsklubben) i över 30 år. Hundfandom har sina fangatherings de också. Var det inte BAGS förresten som för några år sedan skrev om sina försök att bilda bostadsrättsfandom i sitt bostadsområde?

Nu har jag upptäckt att det finns en segelflygfandom också, fast det visste säkert några av er redan. Segelflygfandoms viktigaste fanzine heter Segelflygsport. Det är kanske inte lika wittert som Abstrakt Astrakan, men innehållsrikare än Knorp. Ibland innehåller det riktiga pärlor. Nu senast fastnade jag för en fanhistorisk artikel av en Bengt Karlsson. Jag återtrycker den här, även om det väl är ett brott mot upphovsrätten. (Jag kanske borde tilllägga att jag inte är någon segelflygneo än, men min Linnéa försöker värva mig.)

Det var en gång för länge, länge sedan en segelflyglärare i Jönköping som hette Torsten Håkansson. I någon mån tillhör han segelflyghistorien eftersom han var den förste som flög ett SM med ett plan konstruerat efter kriget, en Bergfalke II/55 med beteckningen SE-SUB! Torsten brukade berätta en historia om vad som lär ha tilldragit sig när ett gäng från Jönköping under hans ledning besökte Finland för att utföra segelflygning.

Platsen för besöket låg inne i den finska urskogen. Framåt kvällen när resenärerna kände sig trötta och hungriga kom de fram till något som av allt att döma var ett värdshus. Väl inne undanröjdes varje form av tvekan, det var inte bara ett värdshus, där pågick också av ljudet att döma en kraftfull fest. Vid förfrågan framkom, att det var den store nationalskalden Sillanpää som ställt till ett litet kalas. Tvekan om lämpligheten att ta in på ett ställe med så hög ljudvolym upphörde då värden själv uppenbarade sig med orden:

"Fy för fan, har ni kommit nu då måste ni vara trötta och hungriga. Kom så bjuder jag på en sup och litet mat."

Reskassan var skral så ett gratismål satt utmärkt. Festen pågick och pågick utan tecken på att avmattas. Tröttheten tog emellertid ut sin rätt, resenärerna drog sig tillbaka och somnade trots att festen var i full gång.

Morgonen grydde -- festen var fortfarande i full gång -- resan fortsattes till bestämmelsorten och man hade en fin vecka i den starka och pålitliga finska termiken. Samma resväg valdes för hemresan. Då erfarenheterna var goda beslöt man att ta in på samma värdshus som vid utresan. Åter inne i lokalen hördes tydligt att en bättre fest var i full gång. Det sades att det var den store nationalskalden Sillanpää som ställt till ett litet kalas. Nät matsalen passerades hördes från salens djup en välbekant av bl a poetisk esprit ljudande stämma.

"Hej Torsten! Har du varit ute och låtit ditt vatten?"

Parallellerna mellan våra fandomar är flera, bl a har segelflygfandom problem med nyrekryteringen! Jag tror emellertid inte att de kongressar lika flitigt som sf-fans. Det här är serconisternas fandom. Frågan är var modelltågsfandom hör hemma. Åtminstone i England är överlappningen mellan sf-fandom och modelltågsfandom mycket större än vad slumpen borde kunna åstadkommma.

------------------------------

Medlemmar i SFF

T o m sändning 98 (dags att förnya!):

Mats Bergström
Anders Hedenlund
Anders Hultman
Seppo Laine
Björn Schagerström
Johan Schimanski
Ylva Spångberg

T o m sändning 99:

Jan Olof Alroth
Joakim Bjelkås
Susan Grönvik
Lars Hellquist
Tommy Jonsson
Johan Kugelberg
Tommy Persson
Elisabeth Salmson Wrååk

T o m sändning 100:

Erik Andersson
Michael Andersson
Mikael Andersson
Johan Anglemark
Sven Berggren
Carina Björklind
Mats Claesson
Niklas Derouche
Calle Dybedahl
Ahrvid Engholm
Magnus Eriksson
Lars-Arne Karlsson
Henry Linder
John Lundberg
Lars-Olov Strandberg
Lennart Uhlin, e-post lennart @sfbok.se
Britt-Louise Viklund
Leif Östelind

T o m sändning 101:

Martin Andreasson
Anders Bellis
Robert Brown
Tomas Cronholm
Joachim Persson
Mattias Svensson

T o m sändning 102:

Ulf Bennetter
Johan Frick
Edward Gullstrand
P C Jørgensen
Magnus Karlsson
Christer Landergren
John Sören Pettersson
Anders Püschel
SAAM
Daniel Skyle

T o m sändning 103:

Tony Elgenstierna
Line Gisnås
Mats Henricson
John-Henri Holmberg
Mikael Jolkkonen
Chris Loneberg
Bertil Mårtensson
Tomas Möller
Mikael Pargman
Hans Persson
Marcel Quarfood
Jesper Stage
Bo Stenfors

To m sändning 104:

Lotta C Eriksson

T o m sändning 107:

Mark Manning

T o m sändning 113:

Kjell Borgström

65 personer är nu medlemmar i SFF. Har man sett! Medlemsantalet fortsätter att stiga. Nu är det bara lite fler fanzines vi behöver. Nästa SFF-utskick skall ske lördagen den 10 augusti någonstans i rummet. Närmare precisering går säkert att få strax före detta datum från herr ordförande Lennart Uhlin. Fanzines som skall vara med i denna sändning bör skickas i ca 70 ex före detta datum till Lennart. Det går också bra att lämna sitt fanzine i SF-Bokhandeln. SFF-Bulletin 99 redigeras av Niklas Derouche, adress här ovanför. SFF-Bulletin 100, å andra sidan, redigeras av Anders Bellis och Lennart Uhlin. Naturligtvis kommer detta jubileumsnummer bli någonting alldeles extra fantastiskt spektakulärt.

Medlem i SFF blir man i skrivande stund genom att betala 75 svenska kronor till föreningen, som har postgirokonto 435 54 28-6. Då får man 6 fanzinesändningar och möjlighet att få hur många fanzines man vill distribuerade gratis till föreningens övriga medlemmar. Rätt häftigt, egentligen.

Skrivet och publicerat maj-juni 1996