av Magnus Eriksson, esq
Under min tid som neofan hemma i Ånge tänkte jag nog aldrig den tanken att söka skapa en livaktig fandom kring mig - för mig var detta med att vara science fiction-fan en del av mitt utanförskap.
När jag sedan efter några års kontakt med fandom flyttade ner till Upsala var kanske inte tankegången radikalt annorlunda, men visst såg jag med visst avund på den då ännu mycket livaktiga Göteborgsfandom som tycktes leva och verka likt en kollektiv organism - åtminstone i den utomstående betraktarens öga. Någon motsvarighet fanns knappt. Stockholmsfandom var förvisso större, men hade redan då sin glanstid bakom sig och var splittrad, och i Upsala... Här ordnades förvisso en första kongress redan 1963, men 20 år senare fanns väldigt få spår av samlad aktivitet. Vid min ankomst fanns här John Sören Petterson och Anders Wännström, vilka inte direkt gjorde något väsen av sig. Emellertid kom till staden samtidigt med mig en annan ung aktiv sf-fan vid namn Mats Henricson och mycket är egentligen hans fel.
Mats läste teknisk fysik och eftersom de flesta naturvetenskapliga utbildningar fungerar likt ett slags öppen anstalt eller deltidskloster så tillbringade han en ohemul mängd tid tillsammans med sina kursare, medan jag såsom en mer normal enstörig student utforskade alla kaféer, bokhandlar, antikvariat, biografer, bibliotek och andra delar av den kulturella vegitationen. Eftersom vi bodde i samma hus hände det dock alltsomoftast att vi hälsade på varandra på lediga stunder.
Tänk er ungefär följande korta dialog över en kopp te i ett studentrum i Flogsta. En stämma talar med tillförsikt, fylld av tillvarons inneboende möjligheter. Den andra med en antydan till skepsis:
Mats samlade i alla fall ihop sina sf-läsande kursare och mig till något slags upptaktsmöte. Där fanns en gafierad sf-fan, en tolkienist och ett fåtal till. Detta utmynnade naturligtvis inte i någonting och i väntan på att någonting skulle hända bildade Mats och jag Flogsta Järngäng, vars sf-anknytning var ringa eftersom verksamheten bestod i att äta middag tillsammans - middagar vars tema var billig, småäcklig mat och ett hyfsat dyrt vin därtill.
Jag umgicks även för övrigt med Mats och därigenom en del med hans kursare, detta saknade också i stort sf-anknytning men var, bortsett från teknologers något begränsade spektrum för samtalsämnen, ganska trivsamt. Året efter dök Anders Larsson upp i Upsala, men hade då sin aktiva tid som sf-fan bakom sig. Teknolog-tolkienisten började emellertid utkristallisera sig som Johan Anglemark, vilket är viktigt för den vidare utvecklingen.
1985 strömmade till staden kända sf-fans för att börja studera. För en livaktig fandom krävdes inte längre ett aktiverande av nya sf-fans, där fanns en hoper ändå. Det var Karin Kruse och Saken, Robert Brown, Stefan Blomskog, giganten Lennart Svensson et cetera. Vid en föreläsning i filosofi hittade Anglemark och jag Gert Helgesson, som vi genast släpade hem till Mats Henricson, ty det hade bildats något av en tradition att hamna hemma hos Mats sena kvällar och nätter.
Snart därefter bildade vi ett slags löst hållen sf-förening. Vi valde en styrelse utan befogenheter och en fullständigt diktatorisk Kommitté vald på livstid. Kommittén begränsas dock i sin verksamhet i det att den endast är beslutsmässig när samtliga ledamöter är närvarande och endast kan fatta enhälliga beslut (de tre ledamöterna har sedan de valdes aldrig varit samlade, är faktiskt osäker på om de verkligen var det ens när de valdes). Vi skulle ha ett namn, men kunde inte enas utan tog benämningen "Tills vidare".
Vi lyckades efter några månader dock enas om det opretentiösa namnet "Europeisk förening för science fiction", vilket utgjort vår glänsande fasad sedan dess. Verksamheten har under detta dussin år pågått i större och mindre grad. Tre ytterligare kongresser har ordnats (1988, 1990 och 1996). Vi har haft två årsmöten (1986 och 1996). Vi har haft noll styrelsemöten och Kommitténs mötesfrekvens har redan omtalats. Det lokala nyhetsfanzinet "Obduktion - Vi särskådar Upsalafandom" utkom i 7-8 nummer. De ursprungliga veckovisa mötena har genom åren haft en kraftig fluktation i sin periodicitet, men är nu åter regelbundna och förlagda till den första tisdagen i varje månad på puben O'Connors.