Tidsresor, grammatik och alternativa universa

Stig W. Jørgensen har i dag publicerat en mycket intressant artikel på sin blogg Ekkorummet, om tidsresor, tidresans fysik och nuddar vid att skissa på hur ett språk vars tempus klarar av att hantera tidsresor på ett naturligt sätt skulle kunna se ut. Nu är skissen synnerligen grund, eftersom Jørgensen, som han säger, ”imidlertid aldrig gjort noget forsøg på at konstruere et sådant sprog eller en formalisme der kunne udtrykke de nødvendige relationer, og jeg skal sige jer hvorfor: Tidsrejser er ikke virkelige. Nu ved jeg godt at nogle også betragter det som en udmærket hobby at lære sig klingonsk eller tolkiensk elversprog, men jeg synes ikke at resultatet står mål med indsatsen hvis det ingen relevans har for den virkelige verden.”

Jag är inte säker på att jag håller med. Det skulle vara roligt, som ren hobby, att skissa på en sådan grammatik i alla fall, bara för skapandets glädje och för den kreativa problemlösningens skull. Man behöver ju inte fortsätta när man når de riktigt knepiga stadierna utan kan sluta där, på den punkten. (En annan fråga som i vart fall jag ställer mig är om det redan finns språk som är mer lämpade för syftet än vårt indo-europeiska modersmål.)

Artikeln refererar också några filosofiska och estetiska teorier om kronologi, och rekommenderas i sin helhet: Tidsrejsens grammatik.

They’re Made Out Of Meat

Terry Bisson är tyvärr inte en författare som det pratas så mycket om. Michael Swanwick tipsade mig en gång om Terry Bissons Bears discover fire. Swanwick undrade om den, som han ansåg, väldigt amerikanska berättelsen funkade lite bra för svenska läsare. Det visade den sig göra och jag gillar den starkt utan att kunna säga vad som är så amerikanskt med den (jag håller med Michael), eller ens varför jag gillar den. Bisson har skrivit flera saker jag gillar starkt.

Den här lilla novellfilmen är baserad på en annan av Terrys historier. För de som gillar David Lynch så är det rena julafton. Jag käkar föresten ofta lunch på ett ställe som ser ut ungefär sådär…

They're Made Out Of Meat

För övrigt så representerar detta min avskedspost på den här bloggen. Engagemanget från Upsalafandom är lite för klent. Jag koncentrerar mig numera på min egen rollspelsblog The Omnipotent Eye istället. Besök den gärna. Jag försöker updatera varannan dag, ungefär.

Det är som i Sagan om ringen…

”Har ni märkt att de mörka krafterna har börjat flyttat fram sina positioner igen? Det är som i Sagan om ringen”, inleder författaren och musikern Oscar Danielson dagens inlägg på sin blogg, om mötet med mörkrets krafter som på E18 försöker att hindra honom från att köra om.

Jag ville bara dra en lans för Danielsons blogg, som ofta innehåller roliga små pärlor till kåserande betraktelser. Jag borde nog köpa en av hans böcker någon gång…

Notera också att Stockholmsfanen med Sheriffstjärnan, han som ramlade i ett bad med celluoid som liten, har startat en filmblogg: Kinematografi.

Sån’t som jag tycker att folk borde läsa

Vetsaga

Det är förstås inte särskilt förvånande: om man driver en nättidskrift brukar man tycka att det är bra om folk läser den. Men Vetsaga är någonting som jag hade velat läsa även om jag inte hade varit den som drivit projektet, och jag intalar mig att det faktiskt finns någonting att hämta där om man har ett intresse för science fiction och/eller fantasy. Eftersom det inte alltid dyker upp nya texter precis hela tiden, kan det vara värt att använda någon av möjligheterna att automatiskt få veta när det sker.

Nova science fiction

Därför att det är roligt med en ambitiös, svensk science fiction-tidskrift och därför att en ambitiös, svensk science fiction-tidskrift behöver läsare – eller i alla fall prenumeranter – för att överleva. Och för att det faktiskt är värt pengarna, om man tycker om att läsa science fiction och inte har någonting emot att göra det på svenska.

The Privilege of the Sword

Därför att Ellen Kushner är en bra författare. Därför att The Privilege of the Sword är en bra bok. Därför att det skulle vara roligt om mer fantasy var så här välskriven.

Strange Horizons

Därför att det är roligt med en nättidskrift som tror på det litterära, det nya, det genreöverskridande inom science fiction och fantasy. Därför att det är kul att kunna läsa kvalitativ anglosaxisk science fiction och fantasy utan att behöva få vänta på att det amerikanska postverket skall ha bundit fast tidskrifterna på migrerande havssköldpaddor som skall ta dem till Europa. Därför att tidskriften innehåller något av den bästa science fiction- och fantasylyrik jag har läst.

Steph Swainstons böcker

Därför att Swainston kommer till Åcon i vår, och det vill man ju inte missa – och därför att en central anledning till att vi bjöd in henne från första början är att de är bra.

Det finns fler saker jag tycker att folk borde läsa. Fler böcker, fler tidskrifter, fler texter. De får vänta till en annan gång.

Nobelpriset i psykohistoria

Om nu någon har missat det: Paul Krugman, som får Nobelpriset i ekonomi i år, kom in på denna bana för att han ville bli psykohistoriker. (Om du — liksom en kille jag pratade med häromdagen — inte förstår vad jag syftar på har du läst för lite Isaac Asimov. Särskilt böckerna om Stiftelsen.)

Via Making Light

Bechdeltestet

Randy Byers skriver på Livejournal om ett intressant lackmustest för att bedöma kvinnosynen i en film. Det kommer från den feministiska serietecknaren Alison Bechdels serie Dykes to Watch Out For. Något modifierad innebär den att en film som klarar testet ska uppfylla följande tre krav:

1) Den ska innehålla minst två namngivna kvinnor
2) som pratar med varandra
3) om något annat än män.

Som Randy (och kommentatorerna på hans livejournal) konstaterar går den att använda omvänt, för att se om en film kan tänkas vara en riktig dick flick, dvs riktad primärt till män. Intressant nog klarar Alien Bechdeltestet.

Nu kommer jag att sitta och fundera på detta varje gång jag i framtiden ser en film! ;)