Biskop Hattos armar

En rapport från den fjärde Lunconen, oktober 2016

Jag ser skriften på väggen: Vi ankommer strax till Lund C. Det känns lite obehagligt. Skrift på väggen förknippar jag med Belsassar och ond, bråd död. Jag undrar om SJ har tänkt på den saken? Sedan är jag i och för sig förvissad om att “מנא, מנא, תקל, ופרסין” inte uttyds “Vi ankommer strax till Lund C”.

Det är härligt med långa tågresor till kongress. De är bland de bästa minnena jag har av mina första år i fandom, resorna till Göteborg. Då var vi ofta ett gäng från Stockholm/Uppsala som åkte ner tillsammans, med väskor fulla med öl som vi drack under resans gång. Kanske hade någon med sig en reseskrivmaskin och några stenciler, så att det gick att ockupera en kupé och ägna sig åt fanac. Icke så år 2016. Högtalarna basunerar torrt ut att på grund av utskänkningsreglerna får ej medhavda alkoholdrycker förtäras å tåget. Å andra sidan sitter jag ensam och utan skrivmaskin, så det kanske kan göra detsamma. Istället plöjer jag förbluffad M. R. Careys “The girl with all the gifts”. En zombieroman som är bra. Vad var oddsen för det? Så det är fortfarande härligt med långa tågresor till kongress.

Fortsätt läsa ”Biskop Hattos armar”

Frågetävlingarna

Vi firade ju den 200:e pubträffen i obruten följd i går på Pipes of Scotland. Det var kul, jag räknade till 41 vuxna och ett barn, och jag kan ha missat någon. Största mötet någonsin och det överlägset största augustimötet. Av de elva som var på första mötet 4 januari 1997, var tre närvarande: jag själv, Sten och Zrajm.

Den stora aktiviteten på mötet var en frågetävling i fyra delar med fina priser, både prasslande (böcker) och flytande (öl). Jag lovade att lägga upp frågor och svar i efterhand. Här kommer de:

Fortsätt läsa ”Frågetävlingarna”

Åter till Skotlands pipor

Efter sommarens kaos kunde pubmötet denna dag åter avhållas på puben Pipes of Scotland. Ett ämne i tiden är svenskans ställning i Finland. Många närvarande var bekymrade, men Johan Jönsson kunde lugnande rapportera att än på 20-30 år är det inte troligt att svenskan kommer att utrotas i Finland.

Neal Stephensons senaste roman Anathem var också ett ämne som diskuterades flera gånger i min närvaro (kanske på grund av att jag för närvarande läser den).

Några bilder blev det också.

Angående Bug Jack Barron

Kvällens bokprat handlade om Bug Jack Barron av Norman Spinrad. Boken gavs ut 1969 och är starkt influerad av den tidens politiska klimat,främst av den amerikanska medborgarrättsrörelsen.

Det var inte ett så välbesökt bokprat, detta vårt bokprat för kvällen. Det var jag och Åka som pratade, och Maria, som inte läst så mycket av boken, som andäktigt lyssnade.

Vi lyckades ändå få en hel del sagt. Det är en bok som det finns mycket att lägga märke till i. Mest var vi nog intresserade av de olika drag i boken som gör den till ett protocyberpunkverk. Huvudpersonen är en tevepersonlighet, och ett genomgående tema i boken är kontrasten mellan honom själv och sin skärmpersona. Han kallas också för ”black shade”, och får vid ett tillfälle ett par svarta solglasögon att ha på sig, fast det är nog ett sammanträffande.

Boken handlar om nedfrysning av människor och odödlighetskurer, och vem som har rätt till dem. Upplösningen har inget definitivt budskap, även om den har en starkt moralisk ton. På sätt och vis är budskapet att sanningen alltid måste fram, vilket ju också är ett cyberpunkdrag.

Nästa bokpratsbok är The Affirmation av Christopher Priest, som vi ska prata om onsdag 12 maj. (Se kalendern för detaljer.)

Bokprat: Dying Inside

Kvällens bokprat behandlade Dying Inside av Robert Silverberg, som en del av vårt pågående tema, science fictions bortglömda mästare. Deltog gjorde Anna Davour, Jesper Svedberg, George Berger och jag själv.

Boken handlar om en man som lever i New York i mitten av sjuttiotalet (författarens nära framtid), och försöker hantera sin trytande telepatiska förmåga. En del av oss tyckte att den påminde om vår förra bokpratsbok, Camp Concentration, bland annat i det att den båda försöker behandla det som verkligen händer i allas vårt inre.

Ett annat tema är frågan om huruvida kunskap om andras tankar verkligen skulle hjälpa oss att förstå andra. Är huvudpersonens egna attityder och fördomar för starka för att hans förmåga ska kunna öka hans förståelse för andra?

Jag tror att vi alla tyckte om att läsa boken, och fascinerades av dess genomtänkta struktur. Flera av oss (särskilt Åka) hade gjort observationer de andra missat.

Nästa bokprat handlar om Bug Jack Barron av Norman Spinrad. Se kalendariet, e-postlistan eller Facebook för detaljer.