Uj, är det redan Onsdag?

Det är meningen att jag ska blogga här varje Onsdag. Det är inte klokt vad en vecka går fort!

Idag tänkte jag skriva lite om David Weber och hans serie om Honor Harrington.

Jag gillar ju ”hård SF” med rymdresor, interstellära krig, mm och har till exempel svårt att vänta på Tanya Huffs nya bok om ”Staff Sergeant Torin Kerr’s” vidare äventyr i ”Valor” serien. I väntan på att den senaste boken i den serien ska skickas ut (ja jag har beställt den) så nosade jag runt för att hitta något som fick höga betyg och trevliga recensioner. Jag fann David Weber. Klick, klick, (internethandel gillar jag) så använde jag en stor del av mitt senaste stipendium och SF-bokhandeln i Stockholm skickade ett jättepaket fullt med nya spännande böcker. Men nu, 3 böcker senare, börjar jag ana att de är som de är och blir inte bättre. Ja, Honor är duktig, ja, hon är en riktigt bra officer, ja, hon… Men, NEJ, jag begriper inte haussen. Kan någon förklara för mig varför serien om Honor Harrington blivit SÅ populär?

Och kan någon rekommendera någonting annat som jag kan bita i när tanyahuffabstinensen blir för stark?

Vetenskap och sf

Det slog mig plötsligt att jag jobbar på ett ställe som finns med i en sf-roman. I Uppsala jobbade jag med data från en detektor som också finns med i en sf-roman. Hur ska jag kunna fortsätta härifrån? Hur ska jag kunna hitta något nytt jobb som lever upp till den här underliga standarden? Kanske blir jag tvungen att skriva en egen sf-roman.

Stället där jag jobbar nu (eller i alla fall emellanåt, som förra veckan) är SNOLAB, ett underjordiskt laboratorium i en gruva, två kilometer under jord (2070 meter ska det vara, har det sagts mig). Robert J. Sawyer var där på studiebesök innan han skrev Hominids, så vitt jag förstår. Det går ett rykte om att han tog stort intryck av en kvinnlig postdoc som visade honom runt, och folk tycker att han kanske använde sig lite för tydligt av den förebilden. Men det är som sagt ett rykte, och jag har inte läst boken ännu så jag kan inte säga något om hur Sawyer genomförde det. Det sägs att den är bra. Jag har den.

Varför i en gruva? För att skärma av så mycket som möjligt av den kosmiska strålningen, som stör våra väldigt känsliga detektorer. I en gruva detekterar man neutriner, och försöker detektera mörk materia-partiklar, sånt som passerar genom berggrunden mycket lättare än joner från rymden.

AMANDA, som jag jobbade med i Uppsala, är som ni kanske känner till ett neutrinoteleskop på sydpolen. Det finns med i Antarctica av Kim Stanley Robinson. Den har jag läst, och den var bra.

(För övrigt hade jag lyckats lura mig själv med ett för bra lösenord, och kunde därför inte logga in igår. Sånt händer ibland, på webben där jag försöker tänka på säkerheten men inte orkar bry mig så jättemycket…)