Frågetävlingarna

Vi firade ju den 200:e pubträffen i obruten följd i går på Pipes of Scotland. Det var kul, jag räknade till 41 vuxna och ett barn, och jag kan ha missat någon. Största mötet någonsin och det överlägset största augustimötet. Av de elva som var på första mötet 4 januari 1997, var tre närvarande: jag själv, Sten och Zrajm.

Den stora aktiviteten på mötet var en frågetävling i fyra delar med fina priser, både prasslande (böcker) och flytande (öl). Jag lovade att lägga upp frågor och svar i efterhand. Här kommer de:

Fortsätt läsa ”Frågetävlingarna”

Åter till Skotlands pipor

Efter sommarens kaos kunde pubmötet denna dag åter avhållas på puben Pipes of Scotland. Ett ämne i tiden är svenskans ställning i Finland. Många närvarande var bekymrade, men Johan Jönsson kunde lugnande rapportera att än på 20-30 år är det inte troligt att svenskan kommer att utrotas i Finland.

Neal Stephensons senaste roman Anathem var också ett ämne som diskuterades flera gånger i min närvaro (kanske på grund av att jag för närvarande läser den).

Några bilder blev det också.

Upsalafandoms månadsmöten flyttar

Upsalafandoms första-tisdagen-i-månaden-pubmöten byter mötesplats från och med nästa möte, nu på tisdag 2 juni.

Den pub som vi brukade träffas på har bytt ägare och plötsligt stod den trevliga serveringspersonalen utan anställningsavtal, för att den nye ägaren förhalade undertecknandet av dem i all oändlighet. De sade upp sig och talade om för sina vänner vad som hade hänt.

Vi har inte varit odelat nöjda med puben i vilket fall efter ägarbytet, så vi flyttar. Vi får se var vi hamnar till slut, men till en början försöker vi med Pipes of Scotland (den pub där dead-doggen efter Kontext hölls).

Vad: Upsalafandoms 150:e månatliga pubmöte
Var: Pipes of Scotland, puben som ingår i Hotel Uppsala i korsningen Kungsgatan-S:t Olofsgatan.
När: Tisdag 2 juni, 18.30 och framåt

Vi får se om vi orkar hitta på något extra för att det både är 150:e mötet sedan traditionen återupptogs januari 1997 och inflyttningsfest på Pipes of Scotland!

Williams, kvadratrotsdagen 2009

Ja, kvadratrotsdagar kallas de dagar då produkten av dagens datum och månadens ordningstal blir lika med årets sista två siffror. Det finns bara nio per sekel, och de är alltså 1/1 -01, 2/2 -04, 3/3 -09, 4/4 -16,  5/5 -25, 6/6 -36, 7/7 -49, 8/8 -64, samt 9/9 -81.

Vi blev cirka tjugo personer i går, eller något fler. Flera av besökarna var där för första gången. Anders A. från Västerås som hade med sig en bunt egna alster, både i ord och bild, samt en fin tvåhundraårig bok av sf-karaktär ur sitt exklusiva personliga sf-bibliotek. George, vår filosofiske amerikanske expat och flykting undan det nederländska sjukförsäkringssystemets brister. Miriam, som hängde med sin kompis Henrik för att få tips om hur hon skulle kunna få sin roman förlagd. Hans, som befinner sig i exil från Linköping i några dagar, för att undervisa i Stockholm.

Det stora irritationsmomenten på Williams är som vanligt de bisarrt klumpiga och feldimensionerade stolarna och borden, som passar bättre i ett kälkborgerligt vardagsrum än på en pub. Allt är trångt och bökigt, precis hela tiden. Maten är dock god, ölsortimentet hyggligt (fast ovanligt mycket var slut – jag undrar om de har hittat en ny ägare till slut och börjar tömma lagren?) och den beklagligtvis ensamma servitrisen var ett charmtroll som lyfte kvällen.

Lennart var där för att kränga sin Antropolis, hoppas att han blev av med något exemplar eller två. Vi diskuterade dagens medielandskap med Facebook och mobiltelefoni och allt, och försökte förklara för Saga hur det var förr i tiden, när man var beroende av uppgjorda möten för att kunna ses på stan och ofta fick gå från en uppgjord mötesplats utan att veta varför den man skulle träffa aldrig hade dykt upp.

George förklarade varför han flyttade till Sverige i januari, och hur mycket bättre behandling han erbjuds för sin sjukdom här jämfört med i Nederländerna, där han var bosatt från 1972 fram till nu. Han berättade också om sin uppväxt i 50- och 60-talens New York, om hur han började läsa science fiction – fr.a. tack vare biblioteket där han hittade böcker av Clarke, Asimov och Stapledon, och om sina favoriter bland dagens författare: Al Reynolds, Ken MacLeod, Peter Watts. George hade också med några böcker som han ville donera till Alvarfonden.

Anders A. ville visa en fin sf-bok från 1786 som han hade köpt som yngling, men hittade den inte. Efter att vi hade letat ett tag visade det sig att han hade tappat den i snön utanför, och att den där upphittats av några andra gäster på puben. Den var rejält blöt och det är bara att hoppas att den torkar och inte tar alltför mycket skada. Imponerande var den i alla fall, med en fantastisk kopparstickskarta som inklistrat utvik längst bak. Hans medtagna reproduktioner av sin bildkonst gjorde också intryck på mig. Han hade rest hit enkom för pubmötets skull och skulle övernatta på hotell innan det var dags att bege sig hem till Västerås igen.

Marie dök upp från Stockholm, men drack bara mjölk för att inte skada den främmande varelsen som växer inuti henne. (Insert obligatory Alien reference.) Vi tvistade lite om huruvida hon var Simon eller Fantomen, världshistoriens två mest berömda mjölkdrickare-på-pub. Hon fick tillbaka den Vietato Fumare-skylt som hon gav till mig för fem år sedan för att jag skulle skanna in den. Host. Sten dök också upp från Stockholm, och hade med sig en uppsättning fanzines från Tomas Cronholm, som ska skickas ut med SFF. (Fanzinen, inte Tomas.)

Hans noterade att Oscar och Stina inte var där och vi andra undrade vilka dolska fejder som gjorde att de undvek honom. Den stora chocken för kvällen var i alla fall att det avslöjades att götarna anser att Uppsala är huvudstad i Götaland. Dags att göra upp räkningen med de där fake-svenskarna. Var är alla nationalistiska politiker som försöker att vinna poäng på att spela ut svear och götar mot varandra?

Det var en massa andra människor där också som jag knappt kom åt att prata med: August, Ylva, Lena-Marie, Lennart J, Erik G, ja, försöker jag räkna upp alla så glömmer jag garanterat någon, så jag låter bli. Ni vet vilka ni är! Fast jag måste nämna att August kom dit nyförlovad och svävade på de karakteristiska små molnen. Grattis!

Jag delade ut Ansible, samlade in pengar för den som skulle skriva rapport från mötet, samt försökte värva fler skribenter till denna blogg. Att hitta skribenter till bloggen, både rapportskrivare och stadiga, gick uselt, men det gick lätt att skramla pengar.

Den lokala kulturen — inga ölburkstorn

En del av läsarskaran har kanske hört talas om den fhaanniska bedriften att bygga ett torn till månen med hjälp av ölburkar? Jag vet inte vem som först kom på detta (kolla med alvarfonden om de har kvar Fandom Harvest) men det kan ha varit Terry Carr. Detta är ju bara en av de fanniska myter, legender och galna infall om folk genom tiderna tagit sig för. Jag skrev ju nyss om en annan legend, Wilson Tucker. Det finns att ta av.

Nåja. För att åter vända till ölburstornen så måste jag tyvärr meddela att det inte setts byggas några ölburkstorn i Kingston. Inte heller har jag sett folk bygga på ett hotell att ha kongresser i. Det är helt enkelt inte så mycket fhaanniska geist här. Som på så många andra ställen.

Men, det har slagit mig att Upsalafandoms många försök att finna den perfekta puben att ha våra pubmöten på kanske kunde lösas på något liknande sätt. Man kunde väl åstadkomma nåt med fhannisk rhåkraft och en gnutta fantasi, eller?

Ölburkar och pubmöten, det fick mig att tänka på det där med att bygga ett hotell ämnat enbart för kongresser. Kunde man inte bygga öl själv också? Då får man ju vad man vill ha, om det lokala vattenhålet enbart serverar Pripps? Eller hur? Nog finns det folk i fandom som brygger eget öl?

Här i stan har vi en pub som jag gillar, som faktiskt gör sånt. De säljer öl från många olika småbryggerier, men dessutom kan man bakom bardisken se in i bryggeriet! Där står kopparpannorna där ölet man dricker har bryggts! Det är ju utmärkt! Borde man inte göra så för att få till den perfekta puben att ha pubmöten på?

När jag kommer tillbaka till Upsala så förväntar jag mig att ölet är färdigbryggt, tappat och klart. Bygga en pub kan väl inte vara så svårt, eller?

Inte i Limerick

Igår var det terminsstart för Upsalafandoms månadsmöten. Nå, mötena har hållits varje månad utan undantag sedan 1 januari 1997, så några särskilda terminer har vi knappast, men det lokala universitetet har kört igång och en färsk filosofie student vid namn Erik från Vagnhärad hade sökt sig till vitterhetens källa för att insupa visdom runt borden på Williams. Evelina som gjorde ett nedslag på ett möte för fyra år sedan var också där, samt Bertil och Otto – nykomlingar från förra mötet. Otto, som är den ende fan jag vet som raggats till fandom av en taxichaufför i tjänst. Dessutom var ett urval av the usual suspects närvarande; Lennart K, Gunnar, Lena, Johan J, Jesper, Gabriel, Lennart J, Jolkkonen, August och Carl-Henrik. Har jag glömt någon beklagar jag, jag förde inga anteckningar utan detta minne är silat genom – i tur och ordning – en otillräckligt salt lassi, en Gem, en Hell, en Westmalle Tripel samt en Tripel Karmeliet.

Däremot ingen Oscar eller Stina! Aufröhrend. Vi trodde att vi skulle infiltreras och tas över i publikt försåt av Linköpingsfandom, men denna invasion verkar utebli. Kanske var det etiketten pubmöte som förvirrade; LSFF:s bokmöten handlar ju inte om böcker så Oscar och Stina kanske inte förstod att pubmötet skulle hållas på puben?

En fraktion av bordet diskuterade med pannor lagda i djupa veck den planet de befann sig på, och de krigiska och primitiva grannar de försökte hålla sig undan i väntan på att deras upptäcktsresande och uppfinnare skulle göra de framsteg som krävs för världsherravälde och avancerad civilisation. Planeten företer tydligen drag som för tankarna till Farmers flodvärld, och som av en slump diskuterades Farmer – helt utan samband med detta – senare vid en annan del av bordet, fast där var det mer hans Tarzan- och Doc Savage-pastischer som var ämnet.

Williams nyheter var ett annat samtalsämne. En av servitriserna var helt ny för kvällen (hoppas jag!) och behärskade varken sortimentet eller svenska särskilt bra. Lite farsartat när jag försökte beställa ölen med gul etikett i mitten på ölkylen när hon varken förstod fraserna ”gul etikett” eller ”i mitten”, men efter att hon i tur och ordning med frågande min hade pekat på hälften av ölflaskorna, med början längst ner till höger, kom hon ju faktiskt fram till den gula i mitten, så det var bara lite tålamod som krävdes.

De har också börjat med mat i bufféform. Maten är några av deras vanliga rätter, och hade man kommit strax efter att de öppnade klockan fem hade den säkert varit god. Som det var nu tror jag att jag kommer att återgå till à la carte.

Tre Kontextarrangörer pratade om planeringen framöver, och avlade högtidliga löften om att sätta sprutt på arbetet nu, med 58 dagar kvar. Otto tipsade om YouTubefilmer med inspelningar från finlandssvensk lokal-TV:s sändningar från älgjakten med mera. Sjukt lokal lokal-TV. Måste kollas upp.

Annars var det det vanliga sladdret om Star Trek, Orhan Pamuk, alkohol, hurritisk meningsbyggnad, essäer om skiffy och annat som förgyller Upsalafanens pubtimmar.

Till sist en uppmaning: På nästa möte, oktobermötet, är det dags för första gången på fem år att utse en Göstapristagare! Slut upp och rösta fram en värdig vinnare!