Vad är fandom?

Science fiction-fandom är ett nätverk av science fiction-intresserade med rötterna i 1920-talets USA. Det uppstod då de första sf-tidskrifterna tryckte namn och adress på dem som publicerades i brevspalterna, varpå läsarna började skriva direkt till varandra och lärde känna varandra. Umgänget försiggick via brevväxling samt i amatörtidningar, s.k. fanzines och sf-klubbar. Fandom finns idag även utanför USA, inklusive i de flesta europeiska länder.

Utanför sf-fandom kallar man gärna alla som gillar sf, Star Trek, Star Wars osv för sf-fans, men inom fandom syftar ordet bara på medlemmarna inom kontaktnätet. Även om man har hyllorna fulla av science fiction räknas man bara som ”sf-läsare” om man inte går på sf-kongresser eller är med i en sf-förening. Lackmustestet är enkelt: Om man vet vad fandom är och anser sig vara sf-fan, så är man förmodligen det.

Om man en gång har blivit sf-fan fortsätter man alltså att räknas som sf-fan så länge man går på sf-kongresser, läser fanzines eller umgås med andra sf-fans, även om man slutar intressera sig för sf.

Open Directory Project har en utmärkt samling länkar till webbsidor om fandom.

Varför blir man sf-fan?

Hur kommer det sig att det för vissa sf-älskare inte räcker med att läsa eller titta på sf och fantasy, utan att de engagerar sig på något sätt i fandom? Är fandom en klubb för inbördes beundran och skvaller?

Fandom i första hand en grupp människor, ett socialt kontaktnät. Inom gruppen finns både de som mest är intresserade av science fiction och de som i första hand är intresserade av fandom i sig. De flesta faller mellan de bägge ytterligheterna, eller rör sig mellan dem. Det gemensamma intresset för fantastisk litteratur bildar bakgrund, oavsett om fans babblar om böcker, religion, sport, film eller politik så har de en gemensam referensram: De känner till robotikens tre lagar, de minns den svindlande känslan första gången de upplevde sense of wonder och sådant där. De hittade till fandom tack vare att de fascineras av science fiction, men de stannar kvar eftersom de trivs med varandra.

Det kan ibland vara svårt att tränga in i det nätverk som är fandom. Det är inte alla som är intresserade av att umgås med andra sf-läsare eller som gillar betoningen på verbal prestation eller den geekmentalitet som ibland råder.

Vad utmärker sf-fans?

Kärnan bakom det ursprungliga engagemanget i fandom är driften att hitta andra med samma intresse. Det drev tonåringarna i trettiotalets USA att utge sina första amatörtidskrifter fyllda med visioner av framtiden, teknikfixerad prosa och handfasta beskrivningar av hur man bygger sina egna raketer; driften att få dela med sig av sitt intresse och diskutera det med andra. Samma drift var det som gjorde att de första organiserade sf-träffarna, som i svensk sf-fandom går under namnet kongresser trots att de är föga kongresslika, utlystes i slutet av trettiotalet och sedan spred sig över världen.

Det är detta som skiljer sf-läsaren från sf-fanen. När sf-fans träffas och umgås över ett glas öl så spekuleras det djärvt och fabuleras det vilt om vartannat, och halsbrytande litterära teorier ser dagens ljus för första gången, som när det uppdagas att det finns en undergenre inom fantasylitteraturen – främst representerad av Robert Jordan – som benämns homeopatisk litteratur, eller att Roy Andersson är Sveriges främsta företrädare för den socialsurrealistiska skolan inom filmkonsten.

Föga förvånande för en rörelse som sprang ur brevspalter, tidskriftsutgivning och läsande, är dess medlemmar ofta textfixerade och engagerade i det skrivna ordet. Skriftlig kommunikation har alltid varit det sätt som fandom har hållit samman på och flera av de främsta utmärkelserna inom fandom genom tiderna har varit avsedda för duktiga skribenter eller getts till människor som de flesta bara känner genom de texter han eller hon producerar. I den engelsktalande världen, där den mesta av all sf publiceras, är det snarare regel än undantag att sf-författarna har en bakgrund i fandom och debuterade i sf-fanzines. Fans bryr sig om skrift och det är viktigt i fandom att skriva med omsorg.

Vad är ett sf-fanzine?

Väldigt länge var utgivandet av sf-fanzines fandoms kärnverksamhet. Det var i fanzines man övade upp sina skrivtalanger och det var genom fanzinen och deras brevspalter man höll kontakten med resten av fandom.

En strikt definition på vad som kännetecknar ett science fiction-fanzine kan vara svår att ge, men i lösa ordalag kan det sägas vara en hobbytidskrift (oftast billigt reproducerad) utgiven av sf-fans med andra sf-fans som främsta målgrupp. Innehållet har i regel anknytning till antingen science fiction och/eller science fiction-fandom. Utgivarna tjänar inga pengar på utgivningen och bidragsgivare får sällan betalt på något sätt.

Not: Ordet fanzine är en sammandragning av fan magazine och myntades i början på 1940-talet i amerikansk fandom, många år innan det spred sig utanför fandom till sammanhang som musik, rollspel eller tecknade serier. Ibland försvenskas det till fansin.

Vad är en science fiction-kongress?

Mycket enkelt i teorin; det är en stor träff med program (föredrag, filmvisning, paneldiskussioner, frågesport och liknande) för science fiction-fans. Om träffens huvudsyfte är något annat än att vara en social träff med program för sf-fans så är det inte någon sf-kongress. Medlemmarna i en sf-kongress är där för att träffa gamla vänner, lära känna nya vänner och vanligen också lyssna på programmet. (På ens första kongresser är naturligtvis programmet viktigast, innan man känner så många av de andra deltagarna.) Medlemmarna är, kort sagt, där för att ha kul, vilket kan (men inte måste) inkludera att prata om sf och fantasy. Om det finns författare eller förlagsfolk där umgås de som vanligt folk med de andra kongressmedlemmarna, ingen sätts på piedestal.

En sf-kongress är ett deltagarevenemang. Alla är med på samma villkor, som deltagare som hjälps åt för att få arrangemanget att gå runt organisatoriskt och ekonomiskt. En sf-kongress delas inte upp i arrangörer och kunder, man köper inte biljett till kongressen. Man löser medlemsavgift till den och vem som helst kan bli tillfrågad om man har lust att hjälpa till med något bakom kulisserna. Det här är inte en lek med ord; det är helt avgörande för förståelsen av fenomenet sf-kongress att förstå skillnaden mellan inträdesbiljett och medlemsavgift.

Den första svenska sf-kongressen, LunCon, hölls i Lund 1956.

Science fiction-föreningar inom fandom

Club Cosmos i Göteborg bildades 1954 av Gabriel Setterborg, Roland Adlerberth och Lars Erik Helin och är Sveriges äldsta existerande sf-förening. Verksamheten har varierat mycket genom åren och består numera mest i gemensamma pubmöten och biobesök. Club Cosmos utgav det första svenska sf-fanzinet, Cosmos News.

I Stockholm finns Sveriges största sf-förening, Skandinavisk Förening för Science Fiction. Den föddes 1960 med ambitionen att bli en ledande samlingsplats för science fiction-intresserade i hela Skandinavien. Femtiotalet i svensk sf-fandom var en tid av yr skandinavism och flammande storhetsvansinne, det grundades flera unioner och pangalaktiska sällskap med grandiosa planer att ena sf-vännerna i Sverige och Skandinavien mot den oförstående omvärlden. De hette SF-Union Göteborg, SF-Union Stockholm, Luncon-Unionen, Stockon-Unionen och SF-Union Skandinavien. Alla dog de emellertid inom några veckor eller i bästa fall efter några år.

När den sista av dessa unioner gått i graven beslöt några fans att bilda en ny organisation. De kallade den Skandinavisk Förening för Science Fiction. Föreningen var ­ och är fortfarande ­ baserad i Stockholm, och man ägnade sig främst åt utgivning av fanzines, framför allt av flaggskeppet SF-Forum som under flera perioder varit bland de mest ambitiösa tidskriftsprojekten i svensk fandom. SFSF hade de första åren cirka femtio medlemmar, men växte långsamt och hade vid 1970-talets mitt runt 200. Idag är SFSF:s verksamhet måttlig. Man har möten då och då och diskuterar någon bok eller tittar på lite video, och utgivningstakten på medlemstidningarna varierar. Genom åren har SFSF stått bakom sf-kongresser, ofta i det lite större formatet.

Mindre till medlemsantalet än SFSF, och med avgjort kortare historia, är Linköpings Science Fiction-Förening. LSFF grundades 1988 av Andreas och Carina Björklind, ett par sörmlänningar som flyttade ner till Linköping för att studera. I den rollspels- och teknologtäta östgötamyllan visade sig den här idén med en sf-förening frodas, och medlemmarna ägnar sig i dag åt att ge ut medlemstidningen Månblad Alfa med oregelbundna mellanrum och åt att ha möten. Dessa möten lär ha inneburit ett uppsving för Linköpings tehandlare. Föreningen har också ägnat sig åt bokmöten, och även åt något så exotiskt som bokbokmöten efter att de vanliga bokmötena urvattnats till att mer handla om allmänt fanniskt umgänge än om litterära diskussioner. Vartannat år arrangerar de en sf-kongress vid namn Confuse.

Venerabla Sigma Terra Corps i Stockholmsförorterna Nacka och Saltsjöbaden grundades i januari 1979 som en svensk avläggare till den två år gamla tyska Perry Rhodan-Club Terra Corps. En av den tyska klubbens grundare, Wolf von Witting, bodde vid den här tiden i Sverige. 1982, när föreningen var som störst, hade den och och det tyska systersällskapet tillsammans fler än 200 medlemmar. Med början år 1980 arrangerade Sigma TC sf-kongressen NaSaCon elva år i rad. Efter dessa krävande år, som slutade med en del interna stridigheter, lades föreningen i malpåse. Den återupplivades i januari 1997, och har arrangerat fyra kongresser till efter det. I skrivande stund verkar dock aktiviteten på nytt ha mattats av något.

Europeisk Förening för Science Fiction grundades 1985 på en studentpub i Uppsala och efter att namnförslaget SF-klubben Atom röstats ned, var föreningen nästan namnlös i några månader tills medlemmarna i fick för sig att pika Stockholmsföreningen SFSF en smula genom att ge EFSF dess nuvarande namn. Föreningen saknar stadgar, styrelse och medlemsavgift. Allt som finns är ett namn som används för de spridda aktiviteter man ägnar sig åt, exempelvis gemensamma antikvariatsrundor, läsecirklar, pubmöten och sf-kongresser.

Sveriges Fanzineförenings verksamhet består av distribution av sf-fanzines. För medlemsavgiften får man rätten att få sitt fanzine distribuerat till alla medlemmar, och omvänt får man då alla andras fanzines hem till sin egen brevlåda. Det är emellertid inget krav på att man som medlem måste utge några fanzines, de flesta medlemmarna är med bara för att få andras fanzines hem i brevlådan. Med tanke på dagens brevporto så sparar de medverkande fanzineutgivarna stora pengar på detta distributionssätt. Det är till och med så att det i dagens svenska fandom knappast förekommer någon fanzineutgivning värd att nämnas utanför SFF.

Stiftelsen Alvar Appeltoffts Minnesfond (Alvarfonden), mest känd för att den delar ut Alvar Appeltoffts minnespris, är något så unikt som en pengastark stipendiefond för fandom. Alvarpriset är ett årligt stipendium till sf-fans för betydande och berömvärda insatser av bestående värde i någon form inom svensk fandom.