7 mars 2000

Ingen är så glad som en glad Gaisare och Jo^Hphan blev nästan lika glad när jag halade fram penna och block och började skriva upp namnen på de närvarande på Upsalafandoms pubkväll den 7 mars på Williams.

Johan delade ut lappar med Alvarnomineringarna, och det ledde till diskussion om tidigare Alvarpristagare och hur värdiga årets kandidater var i jämförelse med tidigare år och i jämförelse med sig själva. Vi var i vilket fall överens om att årets startfält var ett av de starkaste på länge. Vinner den fhanniska supernovan? Den fhanniska pulsaren? Det fhanniska svarta hålet? Den fhanniska vita dvärgen?

Klockslaget 19.03 passerades, och fortfarande hade varken Sten eller Wahlbom dykt upp från jobbet i Stockholm. Som Johan noterade till Sten när de slutligen kom, "pengarna är trevliga, men känner du hur din själ ruttnar inifrån". Men man kan fråga sig vem det var som fick in de två där, det kan man verkligen. Apropå jobb så meddelade Åka att hon också fått ett nu, som forskningsingenjör på någon sorts internationell firma, så delar av arbetet kommer att ske på ett lab i en liten håla utanför Oxford. Hon får byta ner sig från Upsalafandoms pubar till Londons dito.

Någon, jag tror det var Ante, var intresserad av att låna en Perry Rhodan-bok jag har ståendes hemma. Sten uppmanade honom att ta emot den, för "annars bränner han den". Lappri. Jag har redan bränt en bok (se Fandoms Kommunnytt nummer 6 för detaljer), och känner inget behov av att bränna fler. Dessutom var den inte så motbjudande att sådana handlingar ens är påtänkbara, än mindre nödvändiga.

När maten äntligen kom till några av oss försvarade Marie sin med både gafflar och klor. Månne är det därför Sten är så mager, utlämnade som hans jordnötter var till resten av bordet? Snart är han lika mager som ett häftstift, och med tanke på att Karl-Johan utropade sitt skapande av antihäftstiftsfandom är det kanske inte böckerna utan Sten som ska se upp i framtiden.

Dock slår mondänen sina klor i oss av de mest skilda skäl. Carl-Henrik kan inte delta på Swecon eftersom han ska på meditationsläger i Värmland. Men bara så du vet: den enda sanna Nirvanan uppnår man när man skriver fanzines under öhlens välgörande inflytande och filksången från Johan Fricks kapell dånande i öronen. Den närvarande skvallerjournalisten försökte värna om återväxten i fandom och samtidigt få lite färskt skvaller, men varken Marie eller Maria ville förlova sig med sina respektive pojkvänner.

Johan meddelade att den vanligaste felstavningen han gör är att stava sitt namn "Jophan", vilket måste sägas vara fhanniskt whittert. Wahlbom meddelade att håller på med sitt fanzine, men hade bara framsidan att visa upp. Juryn var delad splittrad om "Achtungbladet" respektive "Antibladet" var bäst, även om det också fanns en falang som förordade "Antebladet". Kanske han ska be Johan om en fandomspalt, eftersom denne redan skriver sådana för Spektra och nu även Minotauren, verkar det som. Säkerligen kommer höstens kommande Ghöstacon att figurera där, då dess kommitté består av Johan Anglemark, Magnus Eriksson och Sten Thaning. Vilken lokal det blir? Den finns inte.

Ante vägrade att lägga ner Norrland, och Carl-Henrik vägrade att arrendera ut Värmland till Norge. Detta trots de strukturrationalistiska fördelarna av ett sådant förfarande, liksom det att de närande delarna av Sverige (ett mindre geografiskt område strax söder om Upsala och en bit norr om Linköping, om någon undrar) då skulle kunna slippa åtminstone några av de gravt tärande delarna av landet. Som Gotiska förbundet säger, "folk är duma". Dessutom skulle portot bli billigare om åtgärderna ovan vidtogs!

Sten lyckades förolämpa Marie över hennes förolämpningars skull, medan Wahlbom och Karl-Johan utväxlade gentlemannamässiga och intelligenta förolämpningar inspirerade av Churchill. Dock ska man inte kalla Wahlbom för religiös, han är bara fanatiker. Den som är mest religiös i sällskapet verkar istället vara prästdottern Åka. Hon ska tydligen försöka iaktta fastan, i alla fall valda delar av den under vissa dagar.

En intressant medicinsk iakttagelse gjordes när Johan fick en allergisk reaktion av en bok av Poul Anderson, tillfälligt utlånad från Karl-Johan. Fast Poul kan väl knappast vara värre än Stens mästerverk, om vilket han själv anser det vara en stor tjänst till världslitteraturen att han aldrig har skrivit det. Sedan började folk utväxla lumparhistorier, särskilt om frisedlar och kuriösa krigsplaceringar och Upsalafandoms Nemesis, CSN, baktalades igen, detta med anledning av att Björn X av någon anledning tydligen inte ville ha några pengar. Han funderade på att skicka dem ett kassettfanzine med denna innebörd.

Efter lite hela havet stormar möttes er ödmjuke krönikör av Johans prat om att jag hade missat en massa gôtt. Han och Jolkkonen och Björn Wiklund hade tydligen pratat om rasbiologi och Herman Lundberg. Jolkkonen hade tydligen också hittat en Dr Frankenstein i telefonkatalogen. Frågan är nu bara var monstret håller till?

Det konstaterades att gamla datorer är överlägsna de nya. Går det att felsöka de nya kretskorten genom att känna var det luktar bränt eller hitta en krater någonstans bland kiselkretsarna? Datorer är annars bra på statistik, och vi konstaterade att det inom en snar framtid kommer att finnas fler Elvis-imitatörer än människor.

Strax efter att Johan avvikt dök Måns upp efter många och trägna förmaningar från Johan och Linnea om att komma till pubkvällarna någon gång. Så går det om man går tidigt, Johan! Dessutom missade du Antes och Åkas dansuppvisning, eller när hela bordet rockade loss till Thåström. Olle och jag diskuterade hur man bäst kan rena urinen under en rymdfärd, med tanke på att vattenförbrukningen vid en resa till Mars tur och retur annars skulle kräva en sisådär en kubikmeter vatten per person på resan, vilket vissa raketförfattare har missat (jag nämner inga namn, men han är hedersgäst på Confuse). Således segrar biologin över raketerna, på samma sätt som självbilden segrar över könsorganen. Olle funderar nämligen starkt på att ställa upp i "maskerad tävlingen" (sic!) på Swecon i juli, hur nu en tävling kan vara maskerad...

Cirka klockan halv ett avvek Åka, Ante och jag själv, lämnandes kvar Björn X, Olle och Joacim att invänta Williams lilla stängningsdrink.

Annat som yttrades under kvällen, företrädesvis under öhlens inverkan:

"Sten är dum men söt" — Marie.

"Jag förstår mycket väl man inte tycker om den" — Johan om Titus Groan med tanke på hans och Antes skilda åsikter om detta verk med en särskild överväldigande litterär kvalitet.

"Hans flickvän stavar bättre än han gör" — sagt om Antes fanzines.

"Får man bli svartsjuk på kongressen?" — Marie igen.

"Nietzsche! Återigen kommer en jävla idiot som inte förstår Nietzsche!" — Ante sent på kvällen.

"Vet du vad förlovningsringar kostar?" "Jag vet vad du tjänar!" — Sten och Johan

"Är vi så dumma?" "Det är vi nog." — Magnus Eriksson och Johan diskuterade Ghöstacon tidigare under dagen.

Vi var där: Andreas L. Gustafsson, Anna Åkesson, Johan Anglemark, Åke Bertenstam, Anders Wahlbom, Marie Engfors, Sten Thaning, Mikael Jolkkonen, Måns Engman, Simon Åslund, Carl-Henrik Felth, Jerker Nyberg, Bertil Näsström, Gabriel Nilsson, Joacim Jonsson, Samuel Åslund, Björn Wiklund, Björn X Öqvist, Jan Thorvaldson, Maria Jönsson, Olof-Petter Östlund och krönikören Karl-Johan Norén, med reservation för eventuellt felstavade namn.