Några intryck från Con*Cept

Här kommer en sammanfattning av mina intryck från Con*Cept.

Det var litet. Det vill säga, det var en rätt stor kongress jämfört med dem jag själv arrangerat, men mindre än de flesta kongresser av den sort den här försöker vara. Antalet medlemmar var kanske 200-300, utspridda på fyra våningar i hotellet. Fyra programsalar, ett konstutställningsrum med fanzinehörna, en con suite, ett spelrum, ett dealers room, ett programrum för barnen, och ett green room (dit programdeltagarna kan gå för att förbereda sig eller bara slappna av). Consviten (det är ett rum med läsk, snask och smörgåsar, där det är meningen att folk ska kunna sitta och umgås) låg faktiskt ganska centralt, men den var inte särskilt utnyttjad ändå. Många människor satt i korridoren där registreringsborden stod, men man såg aldrig särskilt många på samma ställe samtidigt. Programsalarna såg alltid lite halvtomma (om inte nästan helt tomma) ut.

Jag kan göra ett bättre program. Nu dömer jag hårt med ganska litet underlag, men både Ad Astra i Toronto i våras och den här kongressen hade allvarliga problem med att få programmet att fungera. Det hände ofta att panelister inte dök upp där de skulle vara, eller att de inte riktigt visste vad panelen skulle handla om. Det verkar väldigt valhänt hanterat, och när jag frågade lite verkar det inte vara ett engångsproblem. Inte gick det att veta vad programpunkterna skulle handla om heller, för det enda som stod tryckt någonstans var rubrikerna, som ibland inte var så beskrivande. "Writers and writing". Vad handlar det om? "Vi skulle ha haft med det i programboken, men vi hann inte", förklarade en av arrangörerna. Förutom det tycker jag också att programmets litterära del var ganska svag, men det kanske hade sett bättre ut om jag faktiskt kunnat lista ut vad varje punkt handlade om.

Montreal laddar för världskongressen. Det är väldigt uppenbart. Det handlade mycket om att informera om värdskongressen, och se till att alla får veta vad de behöver. Väldigt många av de närvarande är involverade på ett eller annat sätt. Det kändes kul, förväntan hänger redan i luften. Ordföranden var extremt entusiastisk, och pratade också gärna om varför fandom är så bra och hur roligt fans kan ha medan de gör vettiga saker.

Starkt vetenskapsinslag. Kanske för att David Brin var det stora namnet, men också för att den lokala amatörastronomiska föreningen RASC har goda kontakter i fandom, och för att det finns några andra lokala entusiaster som drar i såna här saker. Det fanns ett föredrag av en kvinna som jobbat med simulerade mars- och månresor, till exempel. Hon berättade lite om praktiska arrangemang, och hennes tvåveckors fälttest av kosthållning för deltagarna i en sådan här simulerad marsresa. (Fast de fuskade litegrann, och hade sophämtning och vattenleveranser bland annat.)

Nätverk. Jag var verkligen inte särskilt utåtriktad den här helgen, och det kändes väldigt mycket som en kongress där alla känner alla och pratar om sina interna projekt. Ändå hade jag flera väldigt trevliga konversationer, och träffade folk som jag nog kommer att ha kontakt med igen. Jag stötte också på några fanzine-bekanta, som jag mötte första gången på Ad Astra. En del trådar jag plockade upp kommer nog att vävas ihop i den lokala lilla proto-fangruppen här i Kingston. Jag känner mig jättenöjd, trots att egentligen inte alls lyckades umgås med folk egentligen.