Tirsdag

Det var Tisdag, och som det lätt blir på Tisdagar samlades diverse löst folk på Williams för att umgås. Ett gäng catahyaner (Therese, Christian, Mats, Cecilia och Peter) passade på att lysa upp tillställningen med sin närvaro, och någonstans runt två dussin personer bör ha närvarat under kvällen.

Det debatterades huruvida Hitler hade hållit sina vallöften eller ej, och om han var mer eller mindre pålitlig än Gustav III. Vi konstaterade att det skulle vara en Bra Sak att av rent estetiska skäl förflytta någon miljon japaner till nordvästra, alternativt nordöstra, Afrika, och att man kanske borde starta en Japan åt ainu!-kampanj för den goda sakens skull, och Mattie berättade om sina politiska projekt och sin kamp för att lära sig att böja lillfingret bakåt. Johan Anglemark lovade att köpa en kyrka och bli galen om vi gav honom tio procent av våra inkomster, vilket med tanke på vilka det var som lovade det – som undertecknad – förmodligen var ett ganska dåligt ekonomiskt beslut. Lennart Svensson delade ut Eld och rörelse (ur vilken Peter sedan på hemväg glatt citerade slumpade meningar i en kvart medan jag och Christian försökte få honom att antingen läsa boken eller gå och lägga sig) medan Lennart Jansson som vanligt hade underhållande historiska anekdoter på lager.

August meddelade den glada nyheten om sitt nya stipendium, men ville trots detta inte hälla Carlsberg på instiftarens grav utan lyckades av ren olyckshändelse istället fälla årets, eller varför inte hela vår samtids, sämsta raggningsreplik. Vi besvarade glatt hans frågor om vad Catahya är, hur det fungerar och hur det uttalas, vilket kanske lämnade honom lika okunnig men åtminstone något mer förvirrad än tidigare, och jag fick nämna mina storslagna planer på att skriva Catahyas historia i den enda form som verkligen skulle lämpa sig, nämligen krigskrönikan.

En bra kväll, på det stora hela.