1 juni 1999

Upsalafandom har nu kommit upp i jämnt trettio tisdagsträffar sedan
traditionen återupptogs för... tja, trettio månader sedan, ungefär.

Ni som aldrig varit på någon av våra tisdagsträffar vet inte vad ni
har gått miste om. Denna brist tänker jag återigen råda bot på, med
ett referat baserat på några förvirrade anteckningar från gårdagen:

Jag dök upp på Williams vid halvåttatiden. Det första som hände när
jag steg in i lokalen var att de fans som redan satt runt ett litet
bord förflyttade sig till ett annat bord. Denna rockad var inte den
första under kvällen, fick jag reda på. Omflyttningar var det sedan
mest hela tiden, vilket jag insåg var ett utmärkt sätt att få chans
att prata med nya människor. Jag lyckades dock inte med min listiga
plan - att omärkligt flytta till en plats med ett fullt ölglas utan
någon synlig ägare, men detta är förmodligen bara en träningsfråga.

Anledningar till sen ankomst kan vara många, men sällan av särskilt
intresse. Jag hade skrivit en laboration, och beskrev glatt hur min
dator förstod stycket: "Lisa krossar en hamster. Den är ledsen. Hon
skrattar åt den. Kalle hatar henne.". De imponerande blickarna från
omgivningen försvann dock snabbt när folk insåg att mitt användande
av ordet "förstå" kanske inte helt överenstämmer med gängse bruk...

Wahlbom, Kalle och Joacim satt runt en europakarta och planerade in
att någon gång i sommar finnas på en plats där solen, just då, inte
finns. Beviset för detta skulle tydligen vara att komma tillbaka på
hösten och inte vara så solbrända som de skulle kunna vara... Själv
planerar jag att sitta inomhus hela sommaren, så jag behöver alltså
ingen solförmörkelse för att inte bli solbränd, vilket är en tröst.

Wahlbom beskrev också sina vedermödor med att skriva en webbsida på
franska. Sidan handlar om den tecknade serien "Det var en gång". Är
det månne någon som äger några videoinspelningar av dessa moraliskt
uppbyggliga avsnitt? Nostalgi är alltid trevligt, och vad jag minns
av serien från min barndoms tv-tittande var den rätt underhållande.

Många mer eller mindre bisarra samtalsämnen avhandlades denna kväll
i rask takt, oftast flera på samma gång. Frågor utan svar finns det
många av:

Är Bengt Bengtsson-klubben en karass eller möjligen en granfalloon?
Det vet nog inte ens Vonnegut.

Vad är spegelmateria? Det är troligt att Star Trek har svaret, fast
i så fall är det nästan helt säkert fel svar.

Är det inte i själva verket bra med judiska konspirationer? Och vad
är Anal-Meck egentligen? Vill vi verkligen veta?

Mindre vanliga är svar utan frågor. Ett sådant är svaret att Åka är
centrum men Johan Anglemark är en ond gudfader, samt att föreningen
för astronomi och astronautik på Wasaskolan i Gävle kanske var lite
lätt fannisk.

Ibland är svaren mer förvirrande än frågorna. Är Lennart egentligen
en sandvikenbov? Nej, naturligtvis inte, han är bara hälsingebonde,
hävdar han själv.

Lennart berättade också om sin ungdom, då han ett tag jobbade på en
flyttfirma som också var ett pepparkaksbageri. Det kan onekligen ge
tillfälle till en hel massa förvirring, som när någon försökte tala
med chefen angående en flytt och fick till svar att han var ute för
att inhandla en större mängd smör...

Förvirringen nådde dock sin höjdpunkt när Johan talade om att han i
lördags satt med åtta basröstade medmänniskor och själv aldrig fick
en syl i vädret. Spridda oh:n och aah:n hördes runt bordet, när den
mentala bilden av en helt tyst Johan dök upp i våra hjärnor.

Det chockade sällskapet hämtade sig aldrig riktigt från denna stora
chock, och samtalet gled raskt in på andra områden som är svåra att
föreställa sig, som till exempel slash fiction med temat "fem myror
är fler än fyra elefanter". Finns detta? Ingen vet. Dock är Staffan
Westerberg lyckligtvis en bra bit över gränsen för vad till och med
de mest perverterade människor skulle kunna tänka sig att skriva en
slash fiction-berättelse om. Hoppas jag åtminstone.

Det bor en pervers människa i oss alla, och en deltagande fan, vars
namn jag inte ska nämna, gav utlopp för sin med orden: "När jag har
sex med strumpor på mig så känner jag: 'Det här är allt lite kinky,
det!'". Hm.

I detta sammanhang beskrev Åka den porrfilm som hon hade sett, fast
i snabbspolat läge (vilket inte tycktes göra så stor skillnad), och
Johan gav uttryck för sin teori om att soundtracken till porrfilmer
antagligen inte är speciellt eftertraktade. Det måste vara det mest
monotona som finns, tyckte han.

Motvilligt gick vi tillbaka till science-fiction-inspirerade ämnen,
i alla fall ett litet tag. Swecon 1999 kommer att bli en fantastisk
kongress (har *du* anmält dig än?), och vi diskuterade bra sätt att
få ännu fler medlemmar till den. Åka har sprungit omkring i Uppsala
och satt upp lappar i portuppgångar, så att tanken: "anmäl dig till
Swecon 1999" ligger och pyr i intet ont anande studenthjärnor under
sommaren. Andra riktar hellre in sig på smygreklam (mer information
finns på http://sfweb.dang.se/1999.html) eller mer direkta aktioner
som samlad intensivövertalning av enskilda personer (Har du utsatts
för det än, Christine?).

Vid ett hörn av bordet diskuterades det hur snabbt planeter svalnar
av. Jag fick också veta att en måne i vårt solsystem roterar åt fel
håll, så dess fall mot planeten kommer inte att bromsas upp. Tyvärr
visste ingen tjänstgörande astronom vilken måne det var, så jag har
fortfarande ingen aning om vilken planet jag ska undvika om sisådär
några miljoner år.

Ett annat hörn började planera Disneys kommande version av Macbeth.
Hur ska Banco och hans vänner, mössen, klara sig ur den onda häxans
klor? Den onda häxan är naturligtvis Lady Macbeth, som i likhet med
alla häxor kan hånskratta, gnugga händerna och gestikulera på samma
gång. Det du, Darth Vader!

Jag tyckte att Bancos unga, my-little-pony-färgade enhörning, borde
borde vara den obligatoriska humoristiska sidekicken som hela tiden
fastnar med hornet i träd, men det förslaget blev bemött med iskall
tystnad. Förstår inte varför.

Fast säckpipespelande sorkar borde i alla fall passa in, tyckte vi.

Det måste ha varit under denna diskussion som det odödliga citatet:
''Nej, binnikemaskar har aldrig, någonsin, använts som humoristiska
element i en disneyfilm!'' dök upp.

Jag kommer heller inte ihåg vem som hävdade: "Ruskendrul är ett bra
trollnamn. Jag samlar på trollnamn.", men antagligen var det Markus
Persson, han tycker om troll.

Mer roliga saker händer på det trettioförsta mötet, som helt enligt
planeringen kommer att hållas om en månad. Att inte bo i Uppsala är
ingen som helst ursäkt för att inte komma då, se bara på utbölingar
som Lennart...

— Sten, er trogna sekreterare (vill någon annan ta över jobbet?)


Vi var där: Magnus Eriksson, Samuel Åslund, Johan Anglemark, Kalle
Lilja, Lennart Uhlin, Joacim (Jonsson?), Björn X Öqvist, Christine
Marklund, Lisa (vän till Christine), Markus Persson, Sten Thaning,
Anders Wahlbom, Anna Åkesson, Olle Östlund, och Karl-Johan (har du
något efternamn?). Jag har förmodligen glömt några stycken.