4 maj 1999

De sverifans som inte läser upsalafandomlistan kan ju också få reda på att vi Uppsalamänniskor gör någonting då och då. Första tisdagen i varje månad, nämligen. Ni överlappande läsare har ett utmärkt tillfälle att återuppväcka nya minnen...

Nostalgi är bra. Men det är svårt att vara nostalgisk när man inte kommer ihåg någonting, så jag tänkte göra en insats för att återuppta kampanjen för dokumenterade Williamsmöten.

Ett sådant inträffade nämligen igår. Det var skojigt.

Redan på vägen till Williams började jag få en smått bisarr känsla, förmodligen orsakad av Björns förklaringar om varför han inte vill leva i realtid. Vi kom dit vid halvåttatiden och trängde ihop oss i ett hörn av rummet, tillsammans med Johan, Magnus och Wahlbom. Efter ett tag dök fler människor upp, och samtalet började handla om hur onda alla människor hade varit som gymnasister. Folk har terroriserat hissar, sprängt hemliga bokstöd med bomullskrut och allmänt varit hemska. Och jag tyckte att jag var ett hot mot samhället när jag lämnade tillbaka mina böcker försent...

När vi hade blivit ännu fler och förvirrat omgivningen genom att flytta runt oss i rummet gled samtalen raskt över ämnen som lumpen, könsroller, sex, datorer och svamp, religion, mer sex, varför allt är Björns fel, könsroller igen, Lisa, lingvistik, stålmannen, och huruvida Lisa osynliggör män.

Vi kom för övrigt fram till att Lisa visst osynliggör män, men bara för människor positionerade i Björns skrev. Om sådana är det ont.

Annan information vi, med fara för eget liv, har luskat fram är att Olle är ett sexobjekt och tycker om det, Lisa är ett sexobjekt och tycker inte om det, Sten är ett sexsubjekt och Markus är ett ex-objekt.

Markus stötte förresten på ett lingvistiskt relaterat könsförtryck när han gick på muggen, men jag förstod aldrig riktigt vilket.

Därmed avslutade vi könsrollsdebatten (igen) och övergick till att diskutera viktigare saker, såsom amerikansk fandom, kodnamn i restauranger och huruvida smurfer är intelligentare än termostater.

Ingen närvarande hade egentligen någon aning om smurfers intelligens relaterat till termostater, men de måste vara intelligenta, eftersom Smurfan ju är en golem, det vill säga en artificiell intelligens. Och artificiella intelligenser måste ju vara intelligenta, det hörs ju på namnet.

På min lilla fusklapp har någon skrivit att Baywatch är ett bra, innovativt program och att silikon är alldeles väldigt användbart. Det stämmer säkert, men jag missade den debatten. Förmodligen pratade jag lyriskt om den bok med en nästan fullständig förteckning över änglar som jag skaffade igår. Änglar är snälla. Åka förklarade för mig hur det kommer sig att änglar är odödliga men inte eviga, och det ledde in på en förklaring till vad sport kan vara bra för. Sport leder till onödigt energiutnyttjande, och alltså ökad växthuseffekt samt universums för tidiga värmedöd.

Sportfånar är följaktligen universella terrorister!

Efter att ha gett upp en diskussion om varför SAOL är bättre litteratur än FASS, trots att jag inte läst någon av dem i sin helhet, började klockan bli så mycket att vi tyckte det verkade som en bra ide att försvinna. Så det gjorde vi. Vissa försvann långt innan andra.

Dessa människor lade jag märke till:

Olle Östlund, Kalle Lilja (som inte alls är Linnéas), Samuel Åslund, Markus Persson, Anders Wahlbom, Sten Thaning, Björn X Öqvist, Johan Anglemark, Mikael Jolkkonen, Thomas Winbladh, Anders Hedenlund, Anna Åkesson, Magnus Eriksson och Lisa Sjöblom.

— Sten