Upsalafandom

Blogg

Stafetten 3: Karin Kruse, Uppsala

Av Anglemark i Intervjuer

Om Dalai Lama, Hallstahammar, Kruse, aktivism, rädda världen, utbildning och Östtimor

Detta är den tredje av mina personliga intervjuer med människor inom svensk fandom eller som på annat vis är involverade i det här med sf och fantasy. Kruse föreslogs av det förra intervjuoffret, Biörn X Öqvist, med motiveringen att hon är en ganska skön person!

Begynnelsen

Jag är ursprungligen norrlänning, kommer från Gällivare, men växte upp i Hallstahammar dit familjen flyttade 1968. Pappa Stig var gymnasielärare (filosofi, psykologi och samhällskunskap). Mamma Gunilla arbetade med textil tillskärning, även hon på gymnasiet. Trist, för hon var utbildad tillskärare och skräddare, men ingen använde kostymer i Gällivare... Brorsan Olof, sju år äldre och förvillande lik Jan Guillou, gick i skolan. När den sprängdes för ca 30 år sedan bodde vi inte ens där, så det var inte han som sprängde den, vad de än säger!

Var får de sina idéer ifrån?

Av Åka i Kåserier

Egentligen tycker jag inte att det här med idéer är så svårt. Det behövs bara att man tar vara på alla associationer man gör, och spinner vidare på de bästa. Att bli författare och faktiskt skriva romaner är en annan sak. Ibland undrar jag ändå hur de gör för att avgöra vilken idé som faktiskt kan funka och bli en säljande bok.

Följande beskrivning är till exempel tämligen… fantastisk.

Det är jobbigt nog att vara succubus utan att dessutom vara bokhandlare. När man träffar på den hetaste killen den här sidan böckerna och det visar sig att han är ens favoritförfattare - då måste man ju hålla tassarna från honom! Om man äter honom kan han ju inte skriva mer…

(från SF-Bokhandeln i Malmö)

Jag kan inte bestämma mig för om jag tycker att det här låter jättetöntigt eller ganska kul. En bok om böcker och attraktiva författare. Det är förstås fullständigt legitimt, men ändå: "titta, böcker är faktiskt jättesexigt, särskilt när man kombinerar dem med söta och koffeinhaltiga drycker!" (Enligt förlagets text dricker denna succubus många white chocolate mochas.)

Somliga böcker tycker jag att det är roligare att läsa om än att faktiskt läsa.

Vår tid i backspegeln

Av Åka i Kåserier

Om kultur, lajv och tidsresor

Sen jag fick den i huvudet första gången har den här tanken kommit tillbaka till mig gång på gång: undrar hur det skulle vara att färdas till framtiden (hoppa över tiden emellan, alltså) och hamna i ett lajv eller något reenactment-sällskap som handlar om vår egen tid. Det skulle förmodligen vara en konstig blandning, och en del detaljer som vi se som ganska perifera skulle stå ut som väldigt viktiga. Har ni sett några såna där roliga teckningar som framställer människokroppen omskalad efter hur mycket känsel man har i olika delar? Jättestora läppar och fingrar, korta små ben. Att se sin kultur omskalad på det sättet, efter hur stor betydelse olika saker haft för en specifik senare epok, det skulle kunna vara väldigt kul -- och lite läskigt.

Vårt sf-kulturarv

Av Åka i Kåserier

Jag läser en bok. Här är en rad:

covers. The washroom feels like a sleek spaceship, a milennium

Fast nästa rad börjar inte alls med det ord som min hjärna förväntar sig. Nästa ord är "away".

Ganska lustigt. Säga vad man vill om Star Wars, men vist har de ursprungliga filmerna lämnat sina bestående avtryck i vår kultur. I min hjärna också!

Den lokala kulturen -- inga ölburkstorn

Av Ante i Kåserier

Om hemmabyggen, pubmöten, öl och ölburkstorn

En del av läsarskaran har kanske hört talas om den fhaanniska bedriften att bygga ett torn till månen med hjälp av ölburkar? Jag vet inte vem som först kom på detta (kolla med alvarfonden om de har kvar Fandom Harvest>) men det kan ha varit Terry Carr. Detta är ju bara en av de fanniska myter, legender och galna infall om folk genom tiderna tagit sig för. Jag skrev ju nyss om en annan legend, Wilson Tucker. Det finns att ta av.

Nåja. För att åter vända till ölburstornen så måste jag tyvärr meddela att det inte setts byggas några ölburkstorn i Kingston. Inte heller har jag sett folk bygga på ett hotell att ha kongresser i. Det är helt enkelt inte så mycket fhaanniska geist här. Som på så många andra ställen.

Men, det har slagit mig att Upsalafandoms många försök att finna den perfekta puben att ha våra pubmöten på kanske kunde lösas på något liknande sätt. Man kunde väl åstadkomma nåt med fhannisk rhåkraft och en gnutta fantasi, eller?

Ölburkar och pubmöten, det fick mig att tänka på det där med att bygga ett hotell ämnat enbart för kongresser. Kunde man inte bygga öl själv också? Då får man ju vad man vill ha, om det lokala vattenhålet enbart serverar Pripps? Eller hur? Nog finns det folk i fandom som brygger eget öl?

Här i stan har vi en pub som jag gillar, som faktiskt gör sånt. De säljer öl från många olika småbryggerier, men dessutom kan man bakom bardisken se in i bryggeriet! Där står kopparpannorna där ölet man dricker har bryggts! Det är ju utmärkt! Borde man inte göra så för att få till den perfekta puben att ha pubmöten på?

När jag kommer tillbaka till Upsala så förväntar jag mig att ölet är färdigbryggt, tappat och klart. Bygga en pub kan väl inte vara så svårt, eller?

Have a drink on me

Av Ante i Kåserier

Om Bob Tucker, Jim Beam, fandom och fanzines

Fans i farten har naturligtvis redan läst Chunga #14 där Dan Steffan skriver en minnesartikel om Bob Tucker. Jag läste den under semestern och insåg efteråt att som av en händelse var det just en flaska Jim Beam som jag köpte på flygplatsen i Amsterdam! Skål Bob!

Nu tittar jag in på efanzines och naturligtvis hittar jag ett fanzine som dyker upp nästan samtidigt som jag läste Chunga. Det heter naturligtvis BEAM. Kolla länken ovan.

Sånt här blir man ju törstig av...

Kan en bok vara för bra?

Av Ante i Recensioner

Om Douglas Clegg, litterära kvaliteter och skräck

Jag läste ganska nyligen boken Naomi av Douglas Clegg. Författaren har vunnit både Bram Stoker och International Horror Guild Award, så jag blev lite nyfiken. Dessutom var den ganska billig.

Det stod ganska snart klart varför han blivit belönad med horrorgenrens finare priser, för han kan skriva riktigt bra. Ett par stycken tyckte jag faktiskt var så bra att jag visade dem för Åka att läsa utan att försöka förklara sammanhanget, utan bara låta henne se hur han uttryckte sig. Jag blev imponerad.

Nu är förstås frågan vad man ska leta efter i en bok som denna. Den är marknadsförd som skräck, och handlar definitivt om "mörka" teman och ting. Ändå är den lite speciell, för flera gånger börjar Clegg bygga upp ett mysterium och antyda att det finns något hotfult och dolt. Vid ett par tillfällen lägger han till och med upp kapitelavsluten med en cliffhanger. Men, sedan gör han inget av det!

Faktum är att detta nog är den minst stämmningsfulla skräckroman jag läst på länge, utan att detta berott på att den är dålig! Den är helt enkelt för bra.

Kan man som skräckförfattare skriva en bok som är "för bra"? Kanske. Om man har en utmärkt språkkänsla och kan skriva engagerande om människor och deras öden, men väljer att göra detta med skräckens alla attribut som spöken och gengångare utan att göra sitt yttersta för att bygga upp en olustig stämmning, har man då skrivit en bra bok? Egentligen?

"Utmärkt! Men inte alls så värst bra." Det är mitt mycket paradoxala utlåtande. Mycket märklig upplevelse.

Världen utan oss

Av Åka i Recensioner

Om böcker, ekologi och science fiction

En sak i Book of the New Sun som gjorde starkt intryck på mig var känslan av att ha så mycket av mänsklighetens sönderfallande lämningar under Severians fötter. Sand av nedmalna gamla städer, och gömda och glömda rester av äldre tider.

Bokomslag: The World Without Us

Just nu läser jag en bok som inte är sf, men ändå har stor sf-relevans: The World Without Us av Alan Weisman. Boken kom ut förra året, och har sålt väldigt bra, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu trots att jag genast blev intresserad när jag såg den. Det här är en fantastisk bok, som handlar om människans påverkan på planeten och livet här, och ett stort tankeexperiment med hur det skulle gå om vi alla plötsligt försvann och övrigt liv fick breda ut sig som det vill och kan. Guldgruva som källmaterial för världsbyggande sf-författare!

Vad skulle hända om människan försvann? Hur länge skulle våra byggnader stå kvar, hur skulle livet klara sig, vad skulle komma efter oss? Ganska fascinerande. Weisman går till undangömda och relativt opåverkade platser, och tillbaka i tiden till före människan, för att hitta ledtrådar till vad vi har för total inverkan på ekosystemen där vi befinner oss. Jag måste också säga att han skriver väldigt bra och medryckande, det är en både läsvärd och läsbar bok.

Det handlar också om hur våra byggnader och vår teknologi står sig med tiden. Här har vi Severians sand.

Scientific American skrev en del när boken kom ut, bland annat hade de en tidslinje för New Yorks sönderfall. Här kan man hitta artikeln om man skulle ha missat den.

Läser man inte den här boken är det i alla fall värt att känna till vad man missar.

(Med viss tvekan kategoriserar jag detta som en recension, trots att det knappt är det. Men det handlar i alla fall om en bok.)

Inte i Limerick

Av Anglemark i Rapporter

Om Göstapriset, Williams och pubmöten

Igår var det terminsstart för Upsalafandoms månadsmöten. Nå, mötena har hållits varje månad utan undantag sedan 1 januari 1997, så några särskilda terminer har vi knappast, men det lokala universitetet har kört igång och en färsk filosofie student vid namn Erik från Vagnhärad hade sökt sig till vitterhetens källa för att insupa visdom runt borden på Williams. Evelina som gjorde ett nedslag på ett möte för fyra år sedan var också där, samt Bertil och Otto - nykomlingar från förra mötet. Otto, som är den ende fan jag vet som raggats till fandom av en taxichaufför i tjänst. Dessutom var ett urval av the usual suspects närvarande; Lennart K, Gunnar, Lena, Johan J, Jesper, Gabriel, Lennart J, Jolkkonen, August och Carl-Henrik. Har jag glömt någon beklagar jag, jag förde inga anteckningar utan detta minne är silat genom - i tur och ordning - en otillräckligt salt lassi, en Gem, en Hell, en Westmalle Tripel samt en Tripel Karmeliet.

Däremot ingen Oscar eller Stina! Aufröhrend. Vi trodde att vi skulle infiltreras och tas över i publikt försåt av Linköpingsfandom, men denna invasion verkar utebli. Kanske var det etiketten pubmöte som förvirrade; LSFF:s bokmöten handlar ju inte om böcker så Oscar och Stina kanske inte förstod att pubmötet skulle hållas på puben?

En fraktion av bordet diskuterade med pannor lagda i djupa veck den planet de befann sig på, och de krigiska och primitiva grannar de försökte hålla sig undan i väntan på att deras upptäcktsresande och uppfinnare skulle göra de framsteg som krävs för världsherravälde och avancerad civilisation. Planeten företer tydligen drag som för tankarna till Farmers flodvärld, och som av en slump diskuterades Farmer - helt utan samband med detta - senare vid en annan del av bordet, fast där var det mer hans Tarzan- och Doc Savage-pastischer som var ämnet.

Williams nyheter var ett annat samtalsämne. En av servitriserna var helt ny för kvällen (hoppas jag!) och behärskade varken sortimentet eller svenska särskilt bra. Lite farsartat när jag försökte beställa ölen med gul etikett i mitten på ölkylen när hon varken förstod fraserna "gul etikett" eller "i mitten", men efter att hon i tur och ordning med frågande min hade pekat på hälften av ölflaskorna, med början längst ner till höger, kom hon ju faktiskt fram till den gula i mitten, så det var bara lite tålamod som krävdes.

De har också börjat med mat i bufféform. Maten är några av deras vanliga rätter, och hade man kommit strax efter att de öppnade klockan fem hade den säkert varit god. Som det var nu tror jag att jag kommer att återgå till à la carte.

Tre Kontextarrangörer pratade om planeringen framöver, och avlade högtidliga löften om att sätta sprutt på arbetet nu, med 58 dagar kvar. Otto tipsade om YouTubefilmer med inspelningar från finlandssvensk lokal-TV:s sändningar från älgjakten med mera. Sjukt lokal lokal-TV. Måste kollas upp.

Annars var det det vanliga sladdret om Star Trek, Orhan Pamuk, alkohol, hurritisk meningsbyggnad, essäer om skiffy och annat som förgyller Upsalafanens pubtimmar.

Till sist en uppmaning: På nästa möte, oktobermötet, är det dags för första gången på fem år att utse en Göstapristagare! Slut upp och rösta fram en värdig vinnare!

Stafetten 2: Biörn X Öqvist, Uppsala

Av Anglemark i Intervjuer

Om Kepler, Okrand, anarkism, frihet, hattar, klingonska, kläder, uppväxt och vänskap

Detta är den andra av mina personliga intervjuer med människor inom svensk fandom eller som på annat vis är involverade i det här med sf och fantasy. Biörn föreslogs av det förra intervjuoffret, Gabriel Nilsson, med motiveringen att han klär bra i hatt!

Uppväxt

Jag växte upp i Storvreta. Flyttade dit ifrån Älvsjö när jag gick i ettan i grundskolan, men minns egentligen ingenting av hur det var där bortsett ifrån att vi bodde på Annebodavägen 58 i Älvsjö - vilket var lätt att minnas då min far var 58 år gammal då.

Åldersskillnaden mellan min far och mor är rätt så stor - faktum är att min mor träffade min far genom min bror. Mor och bror (de är bägge födda samma år

Tjugisex års åldersskillnad! Att min far har präglat mig råder det inget tvivel om, men kanske inte främst på grund av sin ålder.

Han fick afasi när jag var cirka tre år gammal, och tappade därvid talförmågan helt och hållet - den återkom sakta, men på grund av att jag i den åldern plötsligen var den enda av oss som hade ett språk, blev jag i somliga avseenden mer som en far åt honom än tvärtom. Mycket tolkande gentemot omvärlden och så.

Influenser

Mycket av mitt förhållande till saker kommer ifrån min far. Att ha få grejor, men att se till att de grejor man har är användbara till mycket. Hellre en dyr grej som är bra, än många billiga, halvdåliga grejor. Andra människor som påverkat mig är Johannes Kepler och Marc Okrand.

När jag läste astronomi blev jag grymt imponerad av Johannes Kepler som ett tag var den historiska person som jag helst av allt skulle söka upp i händelse av en tidsmaskin. Hm, ingen har egentligen ersatt honom, så jag antar att det fortfarande är så.

I mångt och mycket avundades jag saker som är kvalitéer jag såg hos mig själv

Kepler var utan tvekan en ärkenörd. Men mitt intresse för honom har falnat något.

Marc Okrand uppfann klingonska, språket som fick mig att börja intressera mig för lingvistik. Och han är en trevlig och intellektuellt stimulerande person att prata med (vilket han har gemensamt med många av mina favoritvänner) vilket ju inte heller är så dumt.

Uppsala och livet

Jag gillar Uppsala och skulle ogärna flytta härifrån. Det finns ett ständigt inflöde av nytt folk (vilket är bra) och utflöde av goda vänner (vilket i och för sig är mindre bra). Det är tillräckligt stort för att ha en vettig syntklubb (dMz i nuläget) och -förening (Det Svarta Staketet), men tillräckligt litet för att man ska kunna ta sig vart som helst medelst apostlahästar eller velociped. Väldigt trevlig stad, helt enkelt… Om jag nu bara jobbade i den.

Musik är viktigt i mitt liv, men det går i perioder. Perioderna handlar i och för sig mest om vilken sorts musik jag lyssnar på (synt, punk, trubadurigheter). Att gå ut och skutta runt på dansgolv gör jag dock mer än gärna. Röjdans vill säga - ingen par- eller annan styrdans för mig. Och en schysst spelning eller två är heller inget jag säger nej till. Det senaste året har det blivit väldigt mycket punk.

Just nu gör jag hack åt ett företag i Stockholm. Jobbar 75 %. "Driftstekniker" är min officiella titel. Tidigare jobbade jag på Uppsala English Bookshop (och det är fortfarande en reflex att svara på frågan "Men.. Var har jag sett dig förut?" med "På bokhandeln?").

Men mitt jobb har aldrig varit mitt liv och jag kommer aldrig att flytta till Stockholm. Möjligheten att sova över på jobbet, eller väldigt nära, vore kanon. Men bara för att kunna riva av några dagar av enbart jobba-äta-sova, och som medel för att få längre obruten fritid någon annanstans. Att kunna lägga jobbet helt och sidan och tänka på inget annat än mina egna galna projekt under en tid längre än bara en helg är guld värt! (på en helg har man en dag får återhämtning, och en dag för återställning till jobb - jag vill ha flera dagar instoppade däremellan för att överhuvud ens tänka på det som "ledighet" snarare än bara "återhämtning").

Drömmen skulle ha ett helt portabelt liv; en väska med jobb och förnödenheter, och tillräckligt med pengar för att kunna röra sig fritt. Det och ett trevligt hem någonstans på gångavstånd från station i Uppsala (väldigt nöjd med min lägenhet i nuläget!). En plats att sätta ned foten på, när så behövs, förvara sina prylar, och ha en ständigt uppkopplad dator på. Så länge jag kan nå mina data ifrån vilken nätad dator som helst är jag hemma i hela världen! :)

Internet, och dess utveckling, är det största som har skett i världen under mitt liv. När jag gick i gymnasiet (mitten på nittitalet) fanns det inte mycket på nätet. Letade man efter datorinformation stod det mesta att finna, men det är först nu långt senare som man kan hitta allt. Stickbeskrivningar, instruktioner om växtbeskärning, och hur man renoverar sitt badrum, etc. Vardagsprylar. Så'n info man verkligen behöver. Nu när "Ten years of September" börjar gå mot femton finns allt!

Mina intressen spretar åt alla möjliga håll. Klingonska har jag ägnat mig åt

Viktigast i mitt liv är förmodligen min individuella frihet, möjligheten att göra lite som det faller mig in. Inte vara alltför uppbunden av jobb, plikter och annat "styrt". Jag tycker bättre om att leva på sparlåga med lite halvkrasslig inkomst än ha alla pengar i världen men ingen tid. Min tid är värdefull, för värdefull för att ge bort i stor skala.

På den politiska kompassen hittar du mig någonstans i vänster nederkant. SAC är mitt fack. Men aktivitet är det väl lite si-och-så med. På första maj går jag i syndikalisternas tåg, och om jag hör talas om någon demostration för något sympatiskt så händer det att jag går (senast Klimatkrock på Fyris torg för några månader sen). När jag gick i gymnasiet var jag med och organiserade ett par demon, men sen dess har jag inte gjort så mycket i den vägen.

Vänner

Mitt nätverk av vänner är viktigt också. Under hela min uppväxt, fram till och med gymnasiet, byttes alla mina "vänner" ut ungefär vart tredje år allteftersom skolomständigheterna förändrades (lågstadium, mellanstadium, högstadium, gymnasium). När jag började på komvux/universitetet insåg jag att här måste man samla på vänner om man vill ha kvar dem, och började anstränga mig lite mer för att göra det. Det tog skruv! Har under många år hållit filmkvällar för attrahera/samla folk, men på senare tid har jag istället ansträngt mig för att träffa folk på tu man hand. Kontaktat människor jag träffat på i något sammanhang som verkat sympatiska, gått ut och fikat, promenerat, eller umgåtts på annat sätt.

Förvånansvärt många människor svarar glatt "Ja" på frågan om de vill gå ut och ta en fik, fastän man bara träffat dem i förbigående för flera månader sen (men då skrivit upp dem på en lista över intressanta människor - någon att sms:a för att se om de är vänmaterial). I dagsläget har jag en lista i mobilen med kanske tio namn på, men det är en lista med folk jag är nyfiken på, eller skulle vilja umgås mer med. Utöver dem på listan finns ju en massa gamla vänner och bekanta som jag också umgås med. Lagom insnöade, kreativa och pratglada människor får förtur! Nördar som man kan prata med, helt enkelt. :) De behöver inte nödvändigtvis dela mina nördfält - fascinerade människor fascinerar mig!

Fandom

Science fiction-fandom hittade jag genom Åka. Hon ringde och lämnade ett förvirrande meddelande där hon hävdade att hon hittat en klump med folk som jag skulle trivas i, och att jag absolut bara måste komma dit. Det var en kongress, och jag kom i tid att se en eller två programpunkter innan det var slut. Minns inte vad kongressen hette, men den var i en källarlokal, i huset brevid Missonskyrkan.

Jag minns att jag hörde någon som jag senare kom att identifiera som Ahrvid Engholm göra en lång utläggning om när det är obligatoriskt att utelämna ett komma ("aldrig komma före nödvändig bisats"), och vilka ingrepp han gjort å författarnas räkning när han redigerat dylika texter.

Fandom får mig att tänka på Ramones "We're a happy family, we're happy family". En energisk, kaotisk sammanslutning av människor. En anarkistisk utopi, kanske? :)

Kläder

Jag hörde att Gabriel tussade dig på mig för att han tycker att jag klär i hatt. Jag har en ganska medveten klädstil. Jag fastnade för svart i högstadiet, och hade några år senare fasat ut allt icke-svart ur min garderob.

Hatt är praktiskt, särskilt om man (som jag) har rakad skalle. Det avvärjer regn, liksom solsken och är utmärkt för att reglera temperaturen. Allvarligt talat tycker jag nog att folk som inte har hatt/mössa när det är som kallast är lite konstiga. Man vill väl hålla sig varm? Men så är det kul att sticka ut lite från mängden också, och hatt ser ju rätt så bra ut därtill…

Framtiden

Framtidsvisioner har aldrig varit min starka sida, men om tio år (eller förhoppningsvis betydligt tidigare) kommer jag koll på vad jag kommer att göra om tio år, men idag har jag det inte.

Förmodligen kommer jag att jobba med något mer kroppsligt krävande (än nu) på deltid. Kanske undervisar jag - att förklara så att en nykomling till ämnet förstår är intressant och utmanande - men i så fall vuxna personer.

Skulle kunna tänka mig att jag har tvåhundra galna fritidssysselsättningar, och ett par-tre deltidsjobb, med stor frihet i.