Om Paolo Bacigalupi, bokprat, böcker och science fiction
På det senaste bokpratet diskuterade vi romanen The Windup Girl av Paolo Bacigalupi. Vi har varit lite dåliga på att skriva rapporter från bokpraten på sistone, men den här gången har Åka postat en rapport på sin blog.
Om New York, autobiografi, bibliotek och böcker
I was born in Far Rockaway NYC, the southernmost area of The Big Apple. Except for the Carnegie Library, my high school, and my many friends, it was an intellectual wasteland. You can see the Library here. It was built in 1906 and was stocked with good reading. As a youngster of 15 in 1957 my interests were technical-scientific and my mind was empty. Then I got a card for the “adult” section. I immediately became a bookworm.
Om böcker
En av mina favoritböcker alla kategorier är Dying Inside av Robert Silverberg. På den tiden jag var med i ett band som hette Elektrubadur gjorde vi en låt vars hela text var tagen rakt av från sista stycket i den här boken. Väldigt tjusig. (Vi kontaktade Robert Silverberg, som tyvärr hade en ganska tråkig attityd och satte oss i kontakt med sin agent så att vi skulle få veta hur vi skulle betala pengar om vi tjänade något på låten i fråga. Som om! Snarare hade vi väl tänkt göra lite reklam för boken. Men det blev nu inte så mycket med det.)
Idag hittade jag (via Locus Online, som så mycket annat) en artikel om Silverberg och den här boken.
"Dying Inside" never found a wide audience, but it's been hailed by those who know it. Michael Chabon has called it "one of those rare novels that manages to be at once dazzling and tender." The book, which the New York Times once called "the perfect science fiction novel for people who don't like science fiction," was reissued last month by Tor.
Mycket Robert Silverberg just nu. Jag läser precis hans Science Fiction 101 som jag nämnde i ett tidigare inlägg. Det är en antologi med viktiga sf-noveller, de flesta från tidigt 50-tal, med kommentarer av Silverberg om vad man kan lära sig om skrivande genom att studera de här berättelserna. Det handlar också om hur han själv lärde upp sig till författare, ganska intressant.
Artikeln jag länkade till ovan försöker också bena ut hur det kommer sig att Silverberg inte är ett större namn, med tanke på hur bra hans bästa saker är. Det finns förstås många anledningar, men jag tror att det kan spela in att han skrivit så väldigt mycket som är kompetent men inte just mer än så. Det vore hur som helst väldigt synd om hans bästa verk blev bortglömda.
Apropå Johans text om sf-priser har vi här borta i utlandet bestämt oss för att diskutera årets Nebula-nomineringar. Jag brukar tycka att de här nomineringsomgångarna är en bra anledning att försöka ta mig för att läsa några aktuella noveller (och långnoveller och kortromaner och allt vad det heter), när de nu finns tillgängliga på nätet och så. Har inte börjat ännu, får väl se vad jag biter i först. (Några åsikter om intressanta författare eller extra bra berättelser?)
Av de nominerade romanerna har jag faktiskt läst två (Brasyl och Little Brother). Jag kanske håller lite koll på fältet ändå, även om det inte alltid känns så.
Om böcker, läsning och pliktläsning
Några olika faktorer styr hur jag väljer böcker att läsa. Jag försöker att:
Till det tillkommer "pliktläsning" av olika slag, om jag är med i någon jury eller bokcirkel.
Problemet är att detta leder till att lejonparten av det jag läser är sf och fantasy. Exempelvis är dessa de senaste femton böckerna jag har läst:
Jag funderar allvarligt på att ta paus från genrelitteraturen något år och vältra mig lite i Joyce, Proust, Faulkner, Hemingway och annat som jag har försummat alldeles för länge. Joyce har jag en del oläst av, framför allt Ulysses, Proust har jag inte läst något alls av, Faulkner och Hemingway har jag bara läst enstaka böcker av men älskat allt än så länge. Jag har inte ens läst samtliga Shakespeares pjäser. Jag har olästa diktsamlingar av Seamus Heaney som väntar. En massa Graham Greene som pockar. Kate Atkinson är jag nyfiken på.
Men först måste jag "pliktläsa" mer av Liz Williams inför Imagicon i höst. Tur att The Ghost Sister, som jag håller på med just nu, är bra. Sedan får jag fundera på om det är dags att göra det där avbrottet. Kanske helt enkelt genom att inte ställa någon mer sf eller fantasy på "Att läsa"-hyllan, så att boktraven gradvis byts ut...
Av Björn i Rapporter och Recensioner
Om Dan Simmons, bokprat, böcker och skräck
Ikväll möttes sex belevade Upsalafans hemma hos mig för det första bokpratet i den nya serien.
Den bok som skulle diskuteras var Dan Simmons' Song of Kali, som vann World Fantasy Award för bästa roman 1986. Handlingen i boken utspelar sig i Calcutta – en otäck stad dominerad av Kali-kultister, i alla fall om man får tro bokens berättarperson.
Av Lennart Svensson i Nyheter
Om böcker
"Jag mötte en snubbe på en bar som kunde göra pdf av boken. Sedan gick jag runt och sålde den färdiga boken på samma bar..."
Så kan man ju sammanfatta "Eld och rörelse"s begynnelse. Det började på Williams pub våren 2007 då jag bad Anglemark layouta boken, och sedan delade jag ut friex och (senare) sålde ex till Uppsalafans. Om det sedan i framtiden kommer att låta som i det fiktiva citatet ovan, som om jag bara råkade träffa folk på Williams som var intresserade av boken, well, that's "such stuff that legends are made of"...
Av Johan J. i Inbjudningar
Jag kan inte låta bli att tycka att det är lite roligt, på ett ironiskt vis, att diskussionen kring Upsalafandoms bokprat har (som Björn Lindström påpekade på listan) flyttat från Upsalafandom till Catahya. Inte för att det inte finns en stor poäng med det. De aktiva, som i alla fall har försökt att läsa varje bok och dyka upp på varje bokpratsmöte (Björn, Jesper, Johan Anglemark, jag) finns där allihop och sett till erfarenheten av att försöka få med fler fans på bokpratsmötena på sistone så lär det vara betydligt större chans att få någon eller några till att börja komma där. Inte för att det inte har droppat in andra personer av och till, förstås, men ingen annan som har kommit regelbundet.
Vilket inte betyder att ni inte skall börja nu, förstås. Det är roligt att prata böcker. Särskilt bra böcker. Det är inte direkt svårt att gå med i Catahya, om man har åsikter om vad och hur och när vi borde läsa och vill skriva på forumet där. Vill man av någon anledning inte göra det går det förstås att påpeka dem här eller på listan också. Dyka upp kan man alltid göra oavsett.
Om böcker, fantasy och julklappar
Snart är det jul igen, och liksom så många andra har jag kämpat med att försöka hitta lämpliga julklappar till diverse personer. En del med fantasyanknytning: min bror skall få första delarna i Joe Abercrombies (obs! Spoilervarning på länken) The First Law och Naomi Noviks Temeraire. Jag är inte överväldigad av någondera, men båda har sina poänger (Novik skriver ytlig underhållning, men är rätt bra på vad hon gör, och Abercrombie för en rätt intressant dialog med fantasygenren). Min syster skall bland annat få Tanith Lees Piratika. Jag har inte läst den själv, men det är Tanith Lee, så jag litar på att den är bra. Dessutom funderar jag på att ge bort en tidskriftsprenumeration eller två. Vad skall ni – som inte har nära och kära som läser det här – ge bort? Vad hade ni velat ge någon?
Apropå någonting helt annat: missa inte Vetsagas essätävling.
Av Åka i Recensioner
Om böcker, ekologi och science fiction
En sak i Book of the New Sun som gjorde starkt intryck på mig var känslan av att ha så mycket av mänsklighetens sönderfallande lämningar under Severians fötter. Sand av nedmalna gamla städer, och gömda och glömda rester av äldre tider.
Just nu läser jag en bok som inte är sf, men ändå har stor sf-relevans: The World Without Us av Alan Weisman. Boken kom ut förra året, och har sålt väldigt bra, men jag har inte kommit mig för att läsa den förrän nu trots att jag genast blev intresserad när jag såg den. Det här är en fantastisk bok, som handlar om människans påverkan på planeten och livet här, och ett stort tankeexperiment med hur det skulle gå om vi alla plötsligt försvann och övrigt liv fick breda ut sig som det vill och kan. Guldgruva som källmaterial för världsbyggande sf-författare!
Vad skulle hända om människan försvann? Hur länge skulle våra byggnader stå kvar, hur skulle livet klara sig, vad skulle komma efter oss? Ganska fascinerande. Weisman går till undangömda och relativt opåverkade platser, och tillbaka i tiden till före människan, för att hitta ledtrådar till vad vi har för total inverkan på ekosystemen där vi befinner oss. Jag måste också säga att han skriver väldigt bra och medryckande, det är en både läsvärd och läsbar bok.
Det handlar också om hur våra byggnader och vår teknologi står sig med tiden. Här har vi Severians sand.
Scientific American skrev en del när boken kom ut, bland annat hade de en tidslinje för New Yorks sönderfall. Här kan man hitta artikeln om man skulle ha missat den.
Läser man inte den här boken är det i alla fall värt att känna till vad man missar.
(Med viss tvekan kategoriserar jag detta som en recension, trots att det knappt är det. Men det handlar i alla fall om en bok.)