Dags att babbla lite osammanhängande om årets brittiska påskkongress kanske, den sextionde nationella sf-kongressen – därav namnet LX 2009. (Jag påbörjade en kort rapport från kongressens första dag under själva kongressen, men sedan krävde hotellet att man betalade 40 pund för tillgång till det trådlösa nätet under helgen, så det blev aldrig av att posta den.)
Hedersgäster var Jon Courtenay Grimwood, Tim Powers, David Lloyd samt Bill och Mary Burns. Jon, Tim, Bill och Mary hade jag stött på tidigare, men David Lloyd hade jag ingen aning vem det var. Det vet jag däremot nu – det var den trevlige mannen i övre medelåldern som slog sig ner vid vårt bord i lobbyn på fredagsmorgonen för att prata och bjöd oss på öl. Det fanns ett väl tilltaget område bredvid baren i hotellobbyn med ett hundratal sittplatser där man kunde sitta och umgås mellan (eller i stället för) programpunkterna – det bästa påskkongresshotellet sedan Adelphi i Liverpool i det avseendet.
Baren
Programmet var bra, de delar jag såg, även om inget kändes oförglömligt. De två intervjuerna med Tim Powers var oerhört underhållande – Tim är en av de roligaste scenpersonligheterna inom sf-/fantasyvärlden. I samband med kongressen släpptes John Berlynes illustrerade Powers-bibliografi Secret Histories, ett överdådigt vackert bokverk som såldes för bara 35 pund. (De böcker vi köpte kan förresten beskådas på LibraryThing. I år blev det 24 nya böcker, färre än tidigare år, men vi börjar bli kräsnare i takt med att samlingen sväller.)
Jag gick på en paneldiskussion om överskattade böcker – Classics that aren't – men den var ganska tråkig, exempelvis satt Rog Peyton i en kvart och spydde ospecificerad galla över Philip K. Dick, så jag gick därifrån efter en halvtimme. Konstutställningen öppnades under festliga former med cocktailparty i orangeribaren på andra våningen, en tjusig inglasad sak med dekorativa växter i, där hotellet bjöd på öl och vin; de sponsrade nämligen utställningen.
Panelen om romanerna på slutlistan till årets Arthur C Clarke Award var intressant. Jag har inte brukat gå på den men det är så många som framhållit den som en av de mest värdefulla panelerna på påskkongresserna så jag slöt mig till flocken i år. Panelen var ganska oense, men jag vet i alla fall att jag inte ska läsa Martin Martin's on the Other Side av Mark Wernham. Besläktad med Clarkepanelen var naturligtvis den högtidliga utdelningen av BSFA-priserna, där romanpriset i år gick till Ken Macleods The Night Sessions. Lördagens stora tillställning var en konsert med National Festival Orchestra, som spelade bl a Beethovens sjätte symfoni i stora programsalen. Helt fantastisk upplevelse att få höra en symfoniorkester i salongsmiljö och inte i en konsertsal. Det var första och förmodligen sista gången i mitt liv. Stort tack till Vince Docherty och resten av kommittén för den upplevelsen!
På söndagkvällen var det skandinaviskt party i ett av rummen, framförallt organiserat av Herman Ellingsen. Lyckat, som vanligt. På måndagen fick jag en chans att för första gången se hela Dr Horrible's Sing Along Blog i ett svep; den var ju uppdelad i tre delar när den sändes på webben i höstas. Den vann på att ses som en helhet, men är fortfarande inget jag kommer att skaffa.
Det kom ut ett nyhetsblad under kongressen som går att ladda ner från LX 2009:s webbplats. Nästa års påskkongress heter Odyssey 2010 och äger rum på Radisson Edwardian på Heathrow, precis som i fjor. Var kongressen hålls 2011 är däremot fortfarande inte spikat. Ingen hade lagt något bud, men det finns tydligen några som håller på att undersöka förutsättningarna för ett bud att läggas fram under nästa påskkongress. Mer om det på Novacon i november, lovades det.
Ska jag sammanfatta? Årets påskkongress var kanske den jag trivts bäst på hittills – mest för att jag lär känna fler brittiska fans för varje år. Utmärkt hotell, även om de tyvärr hade färre än 250 bäddar, så de flesta deltagarna tvangs bo på andra hotell i Bradford. Rikligt utbud av real ales till vettiga priser i barerna (fast nästan bara blond ales, tyvärr – inte den mest spännande typen), bra frukost. Som sagt var programmet trevligt, inklusive det fullspäckade fanprogrammet, lite mindre dealers' room än vanligt, fast å andra sidan nästan bara böcker och inte så mycket kläder och annat trams.
Jag har förlorat en del av mitt exended mind: jag hittar inte min anteckningsbok. Jag brukar alltid bära med mig en sån, och där skriver jag ner alla saker som faller mig in: ideer, citat, att göra-listor, utkast till olika texter, minnesanteckningar, böcker jag vill läsa, och så vidare. Var är min anteckningsbok? Frustrerande. Nåja, några spridda noteringar från helgens kongress kan jag nog åstadkomma ändå.
För det första måste jag instämma med Ante om att det var mer välorganiserat i år. Alla verkade vara informerade om vilka paneler de skulle vara med i, och programmet ändrades inte mycket efter att kongressen börjat. Det var intressantare också (enligt min smak), med fler programpunkter som handlade om ideinnehåll och vad man kan göra med litteratur. Jag såg till exempel en panel som handlade om vad ondska egentligen är, och vad den har för roll i sf och fantasy. Och så var jag med i en panel om kolonialism och sf, som bland annat handlade om i vilken utsträckning sf är propaganda för kolonisering av rymden. Jag tycker förstås att paneler om att skriva och publicera är intressanta också.
Det var mycket steampunk i år, ännu mer än förra året. Volanger och mässingsknappar och mysko hembyggda manicker. Det fanns en ång-modevisning, som jag missade. Paret Penney hade konverterat sitt traditionella roomparty till "steam tea", och bjöd på kakor på silverfat i flera våningar. De hade till och med tagit med sig några fina koppar i tunt porslin med guldkant och blomdekorationer, fast inte tillräckligt till alla gäster. En snubbe som jag tror är någon sorts chef för vetenskapsmuseet demonstrerade sina hembyggda tebryggningsapparater -- mycket snygga, men inte särskilt praktiska. Han hade en strålpistol i bältet också, som han nog hade byggt själv.
En fördel med att vara på den här kontinenten är ju att det finns stort befolkningsunderlag inom rimligt avstånd och med minimala språkbarriärer. Det är många författare, många experter, och tillräckligt många fans. Även på en sån här rätt liten kongress (ett par hundra medlemmar, kanske) ser man alltid Robert Sawyer hålla hov (det är hans hemmakongress) och det finns alltid kontakter att ta av för att ha ett solitt vetenskapsprogram. Jag är lättimponerad och beundrar folk som kan kasta ur sig siffror och redogöra exakt för hur många ton per år man kan lyfta till omloppsbana med olika typer av teknologi, och sånt.
Jag undrar fortfarande lite vad jag egentligen får ut av kongresser. Det känns som om jag tillbringar väldigt mycket tid med att irra omkring och känna mig vagt stressad över att jag inte utnyttjar tiden ordentligt när en kongress är så kort och snart över. Ibland råkar man ju ut för missöden också, som när hotellbarens personal var alldeles sönderjäktad, och jag inte fick min mat förrän dottern redan ätit färdigt -- och sen fick jag något som inte var vad jag hade beställt. De är nog inte vana vid att ha full ruljans i den där baren. Tyckte nästan synd om dem, men när de sade att jag inte behövde betala lät jag gärna bli.
För övrigt tyckte jag att panelen om att redigera sina egna texter var väldigt bra. Jag tillämpar den inte just på sånt här skrivande, men ska nog ha nytta av ett eller annat knep framöver. Panelen rekommenderade också Robert Silverbergs bok Science Fiction 101, som Ante påpassligt köpte förra året. Den ligger nu på min allt högre och vingligare att läsa-hög brevid sängen.
Och dit går jag nu. Godnatt!
Så var då ännu en kongress avklarad! Lite sliten och med en huvudvärk i tungviktsklass så ska jag försöka sammanfatta lite intryck.
Kongressen det hela handlar om var Ad Astra, anno 2009. Evenemanget hölls på ett hotell någorlunda centralt i Toronto, Ontario. Med cirka fem miljoner invånare och många väldigt långa och raka gator känns stan med rätta ganska stor, och centralt ska förstås i det sammanhanget. Förra årets evenemang kändes lite trött, och många småsaker kändes lite taffligt hanterat. Speciellt tydligt var det programmet som led av brist på organisation. Detta år var det en kongress av liknande snitt, men det kändes betydligt fräschare och tight detta år. Programmet hade ett dussin parallella spår och det är ju onekligen ganska ambitiöst. Förvånansvärt nog var det god uppslutning på alla paneler jag besökte, och till skillnad mot förra året var uppslutningen av panelister god. Det var till och med så god uppslutning att det på en panel var sju personer i panelen!
Programmet som jag besökte handlade mycket om skrivande och skapande. Med tanke på att det var säkert femton författare närvarande (plus diverse mer eller mindre kända redaktörer) så kunde man få en hel del olika vinklingar på det hela. Många paneler var väldigt konkreta och gav tips och handgrepp man själv kan använda för att bl.a. bli fri från "writers block", skapa trovärdiga stridsscener eller effektiv struktur och styrsel mellan intern och extern konflikt och utveckling. Riktigt inspirerande även om jag inte längre är lika engagerad i eget skrivande. Själv deltog jag även i en liten workshop kallad "The Joseph W. Haldeman Memorial Seminar on the Redistribution of Economic Resources via the Application of Statistics & Psychology".
Dealers room var trevligt, och hade den vanliga blandningen av t-shirts, smycken, leksaker med skiffytema, tecknade serier och framförallt nya och gamla böcker. Utbudet av böcker var inte så tokigt, med Mick Sproule som ett trevligt återseende. Detta år pratade jag George R.R. Martin med honom. Det fanns gott om signerade godingar (PKD first editions för $10!) och fina hardcovers av gästerna och andra närvarande författare. Ed Greenwood kunde t.ex. ses signera i farten medan han småpratade.
Det som kändes bäst med den här kongressen var dock känslan av att återvända. Man kände sig hemma på hotellet, man kände igen Ian i Green Room, man kändes igen av Lloyd Penny som hälsade glatt på en när man kom och Mick (som sagt) kom ihåg en. Ad Astra måste väl sägas vara vår "hemmakongress" i det här landet. Lite roligt var det ju även att folk kände igen oss och ibland bara antog att vi varit med på den ena eller andra kongress de plötsligt mindes. Rebecka hade nog mer kul denna kongress också. Hon satt och målade i sin målarbok, sprang runt och lekte katt och barnen Hartwell/Cramer lekte lite med henne också. Som vanligt var hon populär och de utklädda personerna som man såg gå runt på kongressen vinkade gärna eller spelade lite apa för att roa henne. Maskerader och liknande är onekligen familjevänligt.
En annan sak som kändes trevlig och typisk nordamerikansk var ju con suite. Vi käkade inte frukost på hotellet, utan tack vare att det bjöds på mat i con suite av diverse förlag, bids eller intressegrupper så kunde vi käka både frukost och kalkonmiddag helt gratis på pr-budgeten. Onekligen börjar man bli tillvand vid detta högst oeuropeiska fenomen. Det skulle inte vara så tokigt med sånt på kongresserna hemmavid. Ölutbudet i baren på hotellet var inte direkt imponerande, men det var hygglig kanadensisk öl och fler än förra året kunde ses sitta i baren och prata med en öl eller två.
Bytet då? Lite gamla Analog som delades ut gratis, en äldre roman av George 2R Martin, en Brust och en Dickbok som inte var sf. Dessutom var Writers of the Future åter representerade och det delades ut gratis böcker! Elron må varit galen och scientologerna livsfarliga som infiltrerar bl.a. amerikanska ambassaden i Stockholm, men det var en gratis bok och i alla fall en bra story däri, av Tony Pi.
Det är skoj med kongresser!
Ja, kvadratrotsdagar kallas de dagar då produkten av dagens datum och månadens ordningstal blir lika med årets sista två siffror. Det finns bara nio per sekel, och de är alltså 1/1 -01, 2/2 -04, 3/3 -09, 4/4 -16, 5/5 -25, 6/6 -36, 7/7 -49, 8/8 -64, samt 9/9 -81.
Vi blev cirka tjugo personer i går, eller något fler. Flera av besökarna var där för första gången. Anders A. från Västerås som hade med sig en bunt egna alster, både i ord och bild, samt en fin tvåhundraårig bok av sf-karaktär ur sitt exklusiva personliga sf-bibliotek. George, vår filosofiske amerikanske expat och flykting undan det nederländska sjukförsäkringssystemets brister. Miriam, som hängde med sin kompis Henrik för att få tips om hur hon skulle kunna få sin roman förlagd. Hans, som befinner sig i exil från Linköping i några dagar, för att undervisa i Stockholm.
Det stora irritationsmomenten på Williams är som vanligt de bisarrt klumpiga och feldimensionerade stolarna och borden, som passar bättre i ett kälkborgerligt vardagsrum än på en pub. Allt är trångt och bökigt, precis hela tiden. Maten är dock god, ölsortimentet hyggligt (fast ovanligt mycket var slut - jag undrar om de har hittat en ny ägare till slut och börjar tömma lagren?) och den beklagligtvis ensamma servitrisen var ett charmtroll som lyfte kvällen.
Lennart var där för att kränga sin Antropolis, hoppas att han blev av med något exemplar eller två. Vi diskuterade dagens medielandskap med Facebook och mobiltelefoni och allt, och försökte förklara för Saga hur det var förr i tiden, när man var beroende av uppgjorda möten för att kunna ses på stan och ofta fick gå från en uppgjord mötesplats utan att veta varför den man skulle träffa aldrig hade dykt upp.
George förklarade varför han flyttade till Sverige i januari, och hur mycket bättre behandling han erbjuds för sin sjukdom här jämfört med i Nederländerna, där han var bosatt från 1972 fram till nu. Han berättade också om sin uppväxt i 50- och 60-talens New York, om hur han började läsa science fiction - fr.a. tack vare biblioteket där han hittade böcker av Clarke, Asimov och Stapledon, och om sina favoriter bland dagens författare: Al Reynolds, Ken MacLeod, Peter Watts. George hade också med några böcker som han ville donera till Alvarfonden.
Anders A. ville visa en fin sf-bok från 1786 som han hade köpt som yngling, men hittade den inte. Efter att vi hade letat ett tag visade det sig att han hade tappat den i snön utanför, och att den där upphittats av några andra gäster på puben. Den var rejält blöt och det är bara att hoppas att den torkar och inte tar alltför mycket skada. Imponerande var den i alla fall, med en fantastisk kopparstickskarta som inklistrat utvik längst bak. Hans medtagna reproduktioner av sin bildkonst gjorde också intryck på mig. Han hade rest hit enkom för pubmötets skull och skulle övernatta på hotell innan det var dags att bege sig hem till Västerås igen.
Marie dök upp från Stockholm, men drack bara mjölk för att inte skada den främmande varelsen som växer inuti henne. (Insert obligatory Alien reference.) Vi tvistade lite om huruvida hon var Simon eller Fantomen, världshistoriens två mest berömda mjölkdrickare-på-pub. Hon fick tillbaka den Vietato Fumare-skylt som hon gav till mig för fem år sedan för att jag skulle skanna in den. Host. Sten dök också upp från Stockholm, och hade med sig en uppsättning fanzines från Tomas Cronholm, som ska skickas ut med SFF. (Fanzinen, inte Tomas.)
Hans noterade att Oscar och Stina inte var där och vi andra undrade vilka dolska fejder som gjorde att de undvek honom. Den stora chocken för kvällen var i alla fall att det avslöjades att götarna anser att Uppsala är huvudstad i Götaland. Dags att göra upp räkningen med de där fake-svenskarna. Var är alla nationalistiska politiker som försöker att vinna poäng på att spela ut svear och götar mot varandra?
Det var en massa andra människor där också som jag knappt kom åt att prata med: August, Ylva, Lena-Marie, Lennart J, Erik G, ja, försöker jag räkna upp alla så glömmer jag garanterat någon, så jag låter bli. Ni vet vilka ni är! Fast jag måste nämna att August kom dit nyförlovad och svävade på de karakteristiska små molnen. Grattis!
Jag delade ut Ansible, samlade in pengar för den som skulle skriva rapport från mötet, samt försökte värva fler skribenter till denna blogg. Att hitta skribenter till bloggen, både rapportskrivare och stadiga, gick uselt, men det gick lätt att skramla pengar.
Ikväll möttes sex belevade Upsalafans hemma hos mig för det första bokpratet i den nya serien.
Den bok som skulle diskuteras var Dan Simmons' Song of Kali, som vann World Fantasy Award för bästa roman 1986. Handlingen i boken utspelar sig i Calcutta – en otäck stad dominerad av Kali-kultister, i alla fall om man får tro bokens berättarperson.
Nu är det nog meningen att man ska säga något om Kontext och de första ord som dök upp i huvudet på mig står i ämnesraden. Det här var alldeles omtumlande bra – mycket välarrangerad, mycket intensiv kongress. Här fanns inga döda punkter alls, i alla fall inte ur min synvinkel – det var liksom konstant maaaangel, som vi brukade säga i Stockholm på den gamla goda tiden, och det ska alltså uppfattas i allra bästa bemärkelse.
Här kommer en sammanfattning av mina intryck från Con*Cept.
Det var litet. Det vill säga, det var en rätt stor kongress jämfört med dem jag själv arrangerat, men mindre än de flesta kongresser av den sort den här försöker vara. Antalet medlemmar var kanske 200-300, utspridda på fyra våningar i hotellet. Fyra programsalar, ett konstutställningsrum med fanzinehörna, en con suite, ett spelrum, ett dealers room, ett programrum för barnen, och ett green room (dit programdeltagarna kan gå för att förbereda sig eller bara slappna av). Consviten (det är ett rum med läsk, snask och smörgåsar, där det är meningen att folk ska kunna sitta och umgås) låg faktiskt ganska centralt, men den var inte särskilt utnyttjad ändå. Många människor satt i korridoren där registreringsborden stod, men man såg aldrig särskilt många på samma ställe samtidigt. Programsalarna såg alltid lite halvtomma (om inte nästan helt tomma) ut.
Nu är det sista dagen på kongressen. Igår var det maskerad efter jag skrev sist. Rebecka hade fått vara i ett lekrum med de andra barnen under dagen. Det var en trevlig innovation som gjorde kongressbesökandet mer fritt för oss med barn. Barnen skulle också få vara med i maskeraden i en liten fashionshow. Rebecka fick vara prinsessa med sin lilla mjukiskatt i mantel och allt. Riktigt festligt.
(Detta skrives på en snorlångsam lina och en offentlig dator utan svenska tecken.)
Nu är det kongress igen! Denna gång är familjen Davour i Montreal. Kongressen heter ConCept och de har ett dealers room med ganska lite böcker, men det finnes smycken, henna-"tatueringar" och en massa plastfigurer att köpa.
Folk ser ut som de brukar på kongresser med lite kostymer och märkliga knappar och "roliga" hattar. Dessutom en person som inte kan gå så bra med pokemonväska som sitter i programrummen och mummlar och pratar om dysfunktionella judar. Alla får vara med i fandom.
Programmet är lite försenat i en av lokalerna och just nu sitter David Brin där och bräker. Han var inte så rolig att lyssna på tyckte jag. Han verkar tycka om sin egen röst, dock.
Vi har sett lite på stan och vi bor på ett hotell en kort bit bort från kongresshotellet. Ganska lagom. När vi kom igår gick vi runt och tittade på medan de byggde ihop kongressen och flyttade bord. Vi hittade en lokal i källaren där de hade art show och fanzine lounge! Kul! Absurt nog visade sig när man på måfa tog ett fanzine (Prolapse) och bläddrade så fick jag syn på en bild på Sture Sedolin! Vi svenskar finns överallt.
Det är kul med kongress och på den här har de ett freebiebord med gamla nummer av Analog och Asimovs! Schysst.
Nu är vi också medlemmar av nästa Worldcon, i Montreal nästa år. Ses vi där?
Igår var det terminsstart för Upsalafandoms månadsmöten. Nå, mötena har hållits varje månad utan undantag sedan 1 januari 1997, så några särskilda terminer har vi knappast, men det lokala universitetet har kört igång och en färsk filosofie student vid namn Erik från Vagnhärad hade sökt sig till vitterhetens källa för att insupa visdom runt borden på Williams. Evelina som gjorde ett nedslag på ett möte för fyra år sedan var också där, samt Bertil och Otto - nykomlingar från förra mötet. Otto, som är den ende fan jag vet som raggats till fandom av en taxichaufför i tjänst. Dessutom var ett urval av the usual suspects närvarande; Lennart K, Gunnar, Lena, Johan J, Jesper, Gabriel, Lennart J, Jolkkonen, August och Carl-Henrik. Har jag glömt någon beklagar jag, jag förde inga anteckningar utan detta minne är silat genom - i tur och ordning - en otillräckligt salt lassi, en Gem, en Hell, en Westmalle Tripel samt en Tripel Karmeliet.
Däremot ingen Oscar eller Stina! Aufröhrend. Vi trodde att vi skulle infiltreras och tas över i publikt försåt av Linköpingsfandom, men denna invasion verkar utebli. Kanske var det etiketten pubmöte som förvirrade; LSFF:s bokmöten handlar ju inte om böcker så Oscar och Stina kanske inte förstod att pubmötet skulle hållas på puben?
En fraktion av bordet diskuterade med pannor lagda i djupa veck den planet de befann sig på, och de krigiska och primitiva grannar de försökte hålla sig undan i väntan på att deras upptäcktsresande och uppfinnare skulle göra de framsteg som krävs för världsherravälde och avancerad civilisation. Planeten företer tydligen drag som för tankarna till Farmers flodvärld, och som av en slump diskuterades Farmer - helt utan samband med detta - senare vid en annan del av bordet, fast där var det mer hans Tarzan- och Doc Savage-pastischer som var ämnet.
Williams nyheter var ett annat samtalsämne. En av servitriserna var helt ny för kvällen (hoppas jag!) och behärskade varken sortimentet eller svenska särskilt bra. Lite farsartat när jag försökte beställa ölen med gul etikett i mitten på ölkylen när hon varken förstod fraserna "gul etikett" eller "i mitten", men efter att hon i tur och ordning med frågande min hade pekat på hälften av ölflaskorna, med början längst ner till höger, kom hon ju faktiskt fram till den gula i mitten, så det var bara lite tålamod som krävdes.
De har också börjat med mat i bufféform. Maten är några av deras vanliga rätter, och hade man kommit strax efter att de öppnade klockan fem hade den säkert varit god. Som det var nu tror jag att jag kommer att återgå till à la carte.
Tre Kontextarrangörer pratade om planeringen framöver, och avlade högtidliga löften om att sätta sprutt på arbetet nu, med 58 dagar kvar. Otto tipsade om YouTubefilmer med inspelningar från finlandssvensk lokal-TV:s sändningar från älgjakten med mera. Sjukt lokal lokal-TV. Måste kollas upp.
Annars var det det vanliga sladdret om Star Trek, Orhan Pamuk, alkohol, hurritisk meningsbyggnad, essäer om skiffy och annat som förgyller Upsalafanens pubtimmar.
Till sist en uppmaning: På nästa möte, oktobermötet, är det dags för första gången på fem år att utse en Göstapristagare! Slut upp och rösta fram en värdig vinnare!