SPOILERVARNING

I detta inlägg nämns en mindre detalj från en bok, en detalj som av somliga kan anses av betydelse för handlingen (även om jag själv inte tycker att det har någon som helst betydelse, och troligen skulle ha blivit mer intresserad av boken om någon sagt det till mig innan jag läste den). Jag upprepar: SPOILERVARNING

Ett av mina små projekt sedan jag flyttade till Kanada har varit att bekanta mig med kanadensiska sf-författare.

Rober Sawyer verkar vara det största namnet, i alla fall om man räknar i allmän synlighet: han nomineras till Hugo-priset då och då, är aktiv på nätet och dyker ofta upp på kongresser. Han verkar sälja rätt bra också. Jag känner att jag borde knyta ihop mina intryck av Hominids, som jag började skriva om efter att ha läst första kapitlet.

Jag håller delvis med Tommy, som skrev att han tyckte att personskildringen var dålig, men det var inget stort problem för mig. Det kanske blir träigare om man läser uppföljaren, men i den här boken är folks personligheter inte särskilt framträdande eller betydelsefulla. Det enda som störde mig lite var, som jag sade från början, det gubbsjuka porträttet av den vackra unga forskaren — men det visade sig faktiskt att hon bara hade en blek biroll i boken, så det gjorde inte så mycket. Tyvärr tyckte jag inte handlingen var så intressant. Visst, en neandertalare kommer till vår värld från ett parallellt universum där de blivit dominerande och homo sapiens har försvunnit. Det ger möjlighet att betrakta mänskligheten lite utifrån och diskutera hur det skulle ha kunnat vara istället, men jag tycker inte alls att det gav något nytt eller var särskilt intressant. Beskrivningen av neandertalarnas värld skulle kunna vara från någon Le Guin-bok, fast om hon hade gjort det hade det varit roligare skrivet. Fånigast är när en av huvudpersonerna tittar på en stol och reflekterar över att den som tillverkat den förmodligen känner att hon bidragit till samhället. Hur som helst är handlingen mycket enkel: Ponter Boddit kommer till vår värld av en olyckshändelse, lär sig lite om oss och blir sorgsen över hur vi förstör jorden (ja, jag sade ju att det inte var särskilt originellt), och lyckas ta sig hem igen.

Lite kul var det i alla fall att det var en kvantdator som öppnade vägen mellan världarna, precis som i Brasyl. Jag får lust att skriva en artikel om kvantdatorer och multiversum, för att bena ut begreppen. Vi får väl se om jag kommer åt att göra det någon dag.

Övriga kanadensiska författare jag provat på under tiden här är Guy Gavriel Kay (de två första Fionavar-böckerna), Claude Lalumière (novellen "This Is the Ice Age"), och Cory Doctorow om han räknas ("When Sysadmins Ruled the Earth" och ett par av serietidningarna med Futuristic Tales of the Here and Now). Kanske har jag missat någon författare, men dessa är de jag minns just nu. Nyligen har jag också lånat en bok av Charles de Lint, och Tanya Huff bor visst strax utanför Kingston så henne får jag väl lov att läsa något av så småningom. Jag har också skaffat senaste Tesseracts, en antologi som verkar ganska trevlig.

Frågan är: spelar det någon roll varifrån en författare är? Ibland, ibland inte. Det beror väl på vad man skriver om. Och apropå det är det lika märkligt varje gång jag ser Åsa Larsson-böcker i bokhandeln här!

Skottar har dålig fantasi. De borde ha mer olika namn, tycker jag. Varför finns det en författare som heter Ian McDonald, en som heter Ian MacLeod, och en som heter Ken MacLeod? (Ni ska se att nästa stora namn blir Ken McDonald.) Jag är inte den första som ibland tar fel och blandar ihop de här herrarna.

Såg precis på Locus Online att Ian McDonald fick BSFAs (det brittiska sf-sällskapets) pris för Brasyl. Jag tar det som ett tecken på att jag hänger med nuförtiden att jag precis läst den, men det löser inte mitt problem med att komma ihåg vad han heter. Eller också gör det det ändå, ifall jag bara pratar om det så mycket att namnet liksom nöts in. Boken är i alla fall riktigt bra, och var av det slaget att jag fortsatt bläddra i den då och då flera dagar efter att jag läst ut den. Parallella världar, kvantdatorer, djungel, svärdsfäktande jesuiter, kaffe, fotboll och capoeira.

Den andre Ian brukar ha en initial med: Ian R. MacLeod. Det kan vara ytterligare en krångelfaktor, eller också hjälper det honom att skilja sig från de andra litegrann. Av honom har jag läst en bok: The Light Ages. Jag tyckte mycket om den, så det är troligt att jag kommer att plocka upp något mer av honom i framtiden. Jag gillade beskrivningen av den väldigt fysiska och farliga (förorenande) magin, aether-gruvornas industriella elände, och revolutionens problem med att hålla sig på rätt köl. Lite romantik och glamour fanns det också, som kontrast.

Av Ken MacLeod har jag läst flera böcker, som jag har väldigt dimmigt minne av. De var inte så tjocka, men jag minns dem som komplicerade att hänga med i. Ganska politiska också. På nåt sätt bet de sig inte riktigt fast. Han var dock en trevlig hedersgäst.

Jag har i alla fall inget problem med att hålla författarskapen isär, bara själva namnen. Har ni något bra sätt att komma ihåg och skilja på de här författarna? Är det fler än jag som famlar i blindo ibland, och gissar litegrann -- pratar om en fast använder namnet på en annan?

"Vem är din favoritförfattare?" Hur många gånger har man inte fått den frågan och suckat lika djupt varje gång. Det är ju bra böcker man är intresserad av, inte författarna, och de bra böckerna kan man hitta varsomhelst, av vemsomhelst...

Ickedestomindre finns ju det några författare som jag läser allt av. Jag skulle vilja dela in dem i två kategorier; författare som jag har läst praktiskt taget allt av, vars böcker jag skaffar så fort de dyker upp, och författare som jag har läst det mesta av och som jag planerar att läsa resten av, men som jag inte har någon direkt tidplan för. Författarna är:

Jag läser allt när det kommer ut

• Susanna Clarke
• Graham Joyce
• Guy Gavriel Kay
• Ken MacLeod
• Christopher Priest
• Geoff Ryman

Jag tänker läsa allt i sinom tid

• Peter Beagle
• Italo Calvino
• William Faulkner
• Diana Wynne Jones
• Howard Norman
• Mervyn Peake
• Colm Tóibín
• Connie Willis
• Zoran Zivkovic

Jag kan också nämna författare som jag brukade läsa troget, men som med tiden av olika anledningar halkat ner i mina prioriteter: Iain Banks, Jasper Fforde, Alasdair Gray och Patrick McCabe.

Och, för att avsluta, författare som borde befinna sig under punkten sådant som jag tänker läsa allt av (eftersom jag har tyckt mycket bra om allt av dem jag läst), och som jag inte riktigt vet varför de inte gör det: Jane Austen, Stig Dagerman, Roddy Doyle, John Fowles, Graham Greene, Ernest Hemingway och China Miéville.