Några olika faktorer styr hur jag väljer böcker att läsa. Jag försöker att:

• beta av favoritförfattare.
• hänga med i det allra mest omtalade av det som publicerats inom sf/fantasy senaste året.
• läsa in mig på hedersgäster på kommande kongresser.
• läsa böcker som någon jag litar på rekommenderar tillräckligt entusiastiskt.

Till det tillkommer "pliktläsning" av olika slag, om jag är med i någon jury eller bokcirkel.

Problemet är att detta leder till att lejonparten av det jag läser är sf och fantasy. Exempelvis är dessa de senaste femton böckerna jag har läst:

• Graham Joyce: Requiem
• Ursula K. Le Guin: Tehanu
• Kent Björnsson (ed): Krälande Cthulhu och andra bedrägliga blindskär
• Kent Björnsson (ed): Mardrömmar i midvintertid och andra morbiditeter
• Zoran Zivkovic: The Library
• China Miéville: Un Lun Dun
• John Garth: Tolkien and the Great War
• Nils Holmberg: Tusen och en natt 6
• Neil Gaiman: The Graveyard Book
• Dan Simmons: Song of Kali
• Peter Englund: Stridens skönhet och sorg
• James Branch Cabell: Figures of Earth
• Tim Powers: Last Call
• Ursula K. Le Guin: Tales from Earthsea
• Graham Joyce: Memoirs of a Master Forger

Jag funderar allvarligt på att ta paus från genrelitteraturen något år och vältra mig lite i Joyce, Proust, Faulkner, Hemingway och annat som jag har försummat alldeles för länge. Joyce har jag en del oläst av, framför allt Ulysses, Proust har jag inte läst något alls av, Faulkner och Hemingway har jag bara läst enstaka böcker av men älskat allt än så länge. Jag har inte ens läst samtliga Shakespeares pjäser. Jag har olästa diktsamlingar av Seamus Heaney som väntar. En massa Graham Greene som pockar. Kate Atkinson är jag nyfiken på.

Men först måste jag "pliktläsa" mer av Liz Williams inför Imagicon i höst. Tur att The Ghost Sister, som jag håller på med just nu, är bra. Sedan får jag fundera på om det är dags att göra det där avbrottet. Kanske helt enkelt genom att inte ställa någon mer sf eller fantasy på "Att läsa"-hyllan, så att boktraven gradvis byts ut...

Idag är det stora bokbytardagen. Folk träffas i ett antal av Sveriges större städer och byter böcker med främlingar. Man tar med sig en bok man vill byta bort, och går till mötesplatsen för att ta emot en bok av någon annan. Jag begriper mig inte på det.

Det är som BookCrossing. Dagens Sverige svämmar över av böcker. Gå till Myrorna eller titta i lådorna utanför ett antikvariat. Hundratals, nej tusentals, riktigt billiga böcker. Och där kan du välja själv. Det här bokbytandet, där man entusiastiskt ska dyvla på en främmande människa vars smak man inte känner en bok som man själv råkar tycka är bra, vad tjänar det till? Jag är inte intresserad av andras boksmak. Ser jag en hylla med 300 böcker i är det förmodligen en eller två som jag skulle ha lust att äga eller läsa själv. Då går jag hellre till biblioteket eller Myrorna och får tag på en bok som jag verkligen vill läsa, så slipper jag sitta där med något av Liza Marklund, Kajsa Ingemarsson eller Henning Mankell som jag är fullständigt ointresserad av.

Jag skakar på huvudet. Visst, böcker är cool, jag älskar de små liven, och jippon kan vara kul, men livet är för kort och bokhyllorna för trånga för att jag ska göra plats för sådant jag inte har valt själv i mitt bokläsande och i mina hyllor. Får jag boken av någon jag känner, som känner mig, är det en annan sak. Men av en slumpvis person på gatan… Gillar du fantasy! OMG, då mååste du läsa Brisingr, den är såå bra!

"Har ni märkt att de mörka krafterna har börjat flyttat fram sina positioner igen? Det är som i Sagan om ringen", inleder författaren och musikern Oscar Danielson dagens inlägg på sin blogg, om mötet med mörkrets krafter som på E18 försöker att hindra honom från att köra om.

Jag ville bara dra en lans för Danielsons blogg, som ofta innehåller roliga små pärlor till kåserande betraktelser. Jag borde nog köpa en av hans böcker någon gång...

Notera också att Stockholmsfanen med Sheriffstjärnan, han som ramlade i ett bad med celluoid som liten, har startat en filmblogg: Kinematografi.

Ja, kvadratrotsdagar kallas de dagar då produkten av dagens datum och månadens ordningstal blir lika med årets sista två siffror. Det finns bara nio per sekel, och de är alltså 1/1 -01, 2/2 -04, 3/3 -09, 4/4 -16,  5/5 -25, 6/6 -36, 7/7 -49, 8/8 -64, samt 9/9 -81.

Vi blev cirka tjugo personer i går, eller något fler. Flera av besökarna var där för första gången. Anders A. från Västerås som hade med sig en bunt egna alster, både i ord och bild, samt en fin tvåhundraårig bok av sf-karaktär ur sitt exklusiva personliga sf-bibliotek. George, vår filosofiske amerikanske expat och flykting undan det nederländska sjukförsäkringssystemets brister. Miriam, som hängde med sin kompis Henrik för att få tips om hur hon skulle kunna få sin roman förlagd. Hans, som befinner sig i exil från Linköping i några dagar, för att undervisa i Stockholm.

Det stora irritationsmomenten på Williams är som vanligt de bisarrt klumpiga och feldimensionerade stolarna och borden, som passar bättre i ett kälkborgerligt vardagsrum än på en pub. Allt är trångt och bökigt, precis hela tiden. Maten är dock god, ölsortimentet hyggligt (fast ovanligt mycket var slut - jag undrar om de har hittat en ny ägare till slut och börjar tömma lagren?) och den beklagligtvis ensamma servitrisen var ett charmtroll som lyfte kvällen.

Lennart var där för att kränga sin Antropolis, hoppas att han blev av med något exemplar eller två. Vi diskuterade dagens medielandskap med Facebook och mobiltelefoni och allt, och försökte förklara för Saga hur det var förr i tiden, när man var beroende av uppgjorda möten för att kunna ses på stan och ofta fick gå från en uppgjord mötesplats utan att veta varför den man skulle träffa aldrig hade dykt upp.

George förklarade varför han flyttade till Sverige i januari, och hur mycket bättre behandling han erbjuds för sin sjukdom här jämfört med i Nederländerna, där han var bosatt från 1972 fram till nu. Han berättade också om sin uppväxt i 50- och 60-talens New York, om hur han började läsa science fiction - fr.a. tack vare biblioteket där han hittade böcker av Clarke, Asimov och Stapledon, och om sina favoriter bland dagens författare: Al Reynolds, Ken MacLeod, Peter Watts. George hade också med några böcker som han ville donera till Alvarfonden.

Anders A. ville visa en fin sf-bok från 1786 som han hade köpt som yngling, men hittade den inte. Efter att vi hade letat ett tag visade det sig att han hade tappat den i snön utanför, och att den där upphittats av några andra gäster på puben. Den var rejält blöt och det är bara att hoppas att den torkar och inte tar alltför mycket skada. Imponerande var den i alla fall, med en fantastisk kopparstickskarta som inklistrat utvik längst bak. Hans medtagna reproduktioner av sin bildkonst gjorde också intryck på mig. Han hade rest hit enkom för pubmötets skull och skulle övernatta på hotell innan det var dags att bege sig hem till Västerås igen.

Marie dök upp från Stockholm, men drack bara mjölk för att inte skada den främmande varelsen som växer inuti henne. (Insert obligatory Alien reference.) Vi tvistade lite om huruvida hon var Simon eller Fantomen, världshistoriens två mest berömda mjölkdrickare-på-pub. Hon fick tillbaka den Vietato Fumare-skylt som hon gav till mig för fem år sedan för att jag skulle skanna in den. Host. Sten dök också upp från Stockholm, och hade med sig en uppsättning fanzines från Tomas Cronholm, som ska skickas ut med SFF. (Fanzinen, inte Tomas.)

Hans noterade att Oscar och Stina inte var där och vi andra undrade vilka dolska fejder som gjorde att de undvek honom. Den stora chocken för kvällen var i alla fall att det avslöjades att götarna anser att Uppsala är huvudstad i Götaland. Dags att göra upp räkningen med de där fake-svenskarna. Var är alla nationalistiska politiker som försöker att vinna poäng på att spela ut svear och götar mot varandra?

Det var en massa andra människor där också som jag knappt kom åt att prata med: August, Ylva, Lena-Marie, Lennart J, Erik G, ja, försöker jag räkna upp alla så glömmer jag garanterat någon, så jag låter bli. Ni vet vilka ni är! Fast jag måste nämna att August kom dit nyförlovad och svävade på de karakteristiska små molnen. Grattis!

Jag delade ut Ansible, samlade in pengar för den som skulle skriva rapport från mötet, samt försökte värva fler skribenter till denna blogg. Att hitta skribenter till bloggen, både rapportskrivare och stadiga, gick uselt, men det gick lätt att skramla pengar.

Beware the Ides of March! kraxar den åldrige siaren i Shakespeares Julius Caesar. Som bekant aktade sig inte Caesar tillräckligt mycket. Nå, nu är turen kanske kommen till dig, för denna dag eller någon dag i veckan efter kommer Sveriges Fanzineförening att lägga en sändning fanzines till medlemmarna på posten. Vill du vara med har du alltså tio dagar på dig att knåpa ihop ett fanzine och få över det till Linnéa och mig.

Allt du behöver göra för att få vara med är att betala 125 kronor (150 kronor utom Sverige) till föreningens plusgirokonto, 435 54 28-6, vilket innebär att du både får sex stycken sändningar och möjligheten att distribuera så många fanzines du vill under den tiden med föreningen. Det är inte så noga om du betalar innan eller efter att du skickar med ditt första fanzine.

Gör det! Det är kul!

Detta är den fjärde av mina personliga intervjuer med människor inom svensk fandom eller som på annat vis är involverade i det här med sf och fantasy. Matthias föreslogs av det förra intervjuoffret, Kruse, med motiveringen att hon är nyfiken på vad han gör nuförtiden. "Han behöver en liten puff för att komma till ett månadsmöte!"

Varför detta motstånd inom fandom mot att organisera sig? Den unga svenska fandomen var under de första åren på femtiotalet fylld av entusiastiska ungdomar som gång på gång försökte att skapa rikstäckande/skandinaviska föreningar eller federationer. Samma fenomen drabbade den amerikanska fandomen, och där lever fortfarande det mest framgångsrika försöket kvar, i form av National Fantasy Fan Federation (som inte innebär att det är en organisation för fantasy, fantasy var ett vanligt samlingsbegrepp på den tiden för det vi sedan några år tillbaka kallar fantastik, dvs sf, fantasy och övernaturlig skräck). Framgångsrikt, kallar jag det, och det var N3F förvisso, men det blev aldrig någon succé inom amerikansk fandom, utan började ganska snart föra ett eget liv, med medlemmar som ofta i övrigt inte hade någon kontakt med mainstream fandom.

På engelska heter det finding one's tribe. Jag tror inte att alla människor får uppleva den känslan, och jag undrar om den dessutom inte är knuten till det ungdomliga psyket – en facett av nyfikenheten, naiviteten och den stormande entusiasmen som sällan återfinns över 25 års ålder. Jag tror också att den hör samman främst med tankens sysselsättningar.

Detta är den tredje av mina personliga intervjuer med människor inom svensk fandom eller som på annat vis är involverade i det här med sf och fantasy. Kruse föreslogs av det förra intervjuoffret, Biörn X Öqvist, med motiveringen att hon är en ganska skön person!

Begynnelsen

Jag är ursprungligen norrlänning, kommer från Gällivare, men växte upp i Hallstahammar dit familjen flyttade 1968. Pappa Stig var gymnasielärare (filosofi, psykologi och samhällskunskap). Mamma Gunilla arbetade med textil tillskärning, även hon på gymnasiet. Trist, för hon var utbildad tillskärare och skräddare, men ingen använde kostymer i Gällivare... Brorsan Olof, sju år äldre och förvillande lik Jan Guillou, gick i skolan. När den sprängdes för ca 30 år sedan bodde vi inte ens där, så det var inte han som sprängde den, vad de än säger!

Igår var det terminsstart för Upsalafandoms månadsmöten. Nå, mötena har hållits varje månad utan undantag sedan 1 januari 1997, så några särskilda terminer har vi knappast, men det lokala universitetet har kört igång och en färsk filosofie student vid namn Erik från Vagnhärad hade sökt sig till vitterhetens källa för att insupa visdom runt borden på Williams. Evelina som gjorde ett nedslag på ett möte för fyra år sedan var också där, samt Bertil och Otto - nykomlingar från förra mötet. Otto, som är den ende fan jag vet som raggats till fandom av en taxichaufför i tjänst. Dessutom var ett urval av the usual suspects närvarande; Lennart K, Gunnar, Lena, Johan J, Jesper, Gabriel, Lennart J, Jolkkonen, August och Carl-Henrik. Har jag glömt någon beklagar jag, jag förde inga anteckningar utan detta minne är silat genom - i tur och ordning - en otillräckligt salt lassi, en Gem, en Hell, en Westmalle Tripel samt en Tripel Karmeliet.

Däremot ingen Oscar eller Stina! Aufröhrend. Vi trodde att vi skulle infiltreras och tas över i publikt försåt av Linköpingsfandom, men denna invasion verkar utebli. Kanske var det etiketten pubmöte som förvirrade; LSFF:s bokmöten handlar ju inte om böcker så Oscar och Stina kanske inte förstod att pubmötet skulle hållas på puben?

En fraktion av bordet diskuterade med pannor lagda i djupa veck den planet de befann sig på, och de krigiska och primitiva grannar de försökte hålla sig undan i väntan på att deras upptäcktsresande och uppfinnare skulle göra de framsteg som krävs för världsherravälde och avancerad civilisation. Planeten företer tydligen drag som för tankarna till Farmers flodvärld, och som av en slump diskuterades Farmer - helt utan samband med detta - senare vid en annan del av bordet, fast där var det mer hans Tarzan- och Doc Savage-pastischer som var ämnet.

Williams nyheter var ett annat samtalsämne. En av servitriserna var helt ny för kvällen (hoppas jag!) och behärskade varken sortimentet eller svenska särskilt bra. Lite farsartat när jag försökte beställa ölen med gul etikett i mitten på ölkylen när hon varken förstod fraserna "gul etikett" eller "i mitten", men efter att hon i tur och ordning med frågande min hade pekat på hälften av ölflaskorna, med början längst ner till höger, kom hon ju faktiskt fram till den gula i mitten, så det var bara lite tålamod som krävdes.

De har också börjat med mat i bufféform. Maten är några av deras vanliga rätter, och hade man kommit strax efter att de öppnade klockan fem hade den säkert varit god. Som det var nu tror jag att jag kommer att återgå till à la carte.

Tre Kontextarrangörer pratade om planeringen framöver, och avlade högtidliga löften om att sätta sprutt på arbetet nu, med 58 dagar kvar. Otto tipsade om YouTubefilmer med inspelningar från finlandssvensk lokal-TV:s sändningar från älgjakten med mera. Sjukt lokal lokal-TV. Måste kollas upp.

Annars var det det vanliga sladdret om Star Trek, Orhan Pamuk, alkohol, hurritisk meningsbyggnad, essäer om skiffy och annat som förgyller Upsalafanens pubtimmar.

Till sist en uppmaning: På nästa möte, oktobermötet, är det dags för första gången på fem år att utse en Göstapristagare! Slut upp och rösta fram en värdig vinnare!