Jag har planerat ett tag att skriva ett genmäle till Johans artikel Det finns inget som heter science fiction-musik. Min huvudsakliga invändning gäller påståendet att musik inte är narrativ. Snarare skulle jag säga att merparten av all musik är är skapad just för att framföra berättelser.
Till att börja med har vi musik satt till poesi. Min erfarenhet från komponering är att tonsättningen spelar stor roll för hur berättelsen, och de flesta sångtexter är berättelser, framstår. Sedan har vi musik för dans. Det är förstås ovanligt med dans utan musik, och även dans är för det mesta narrativ, ofta genom att representera myter, eller som exempelvis i våra pardanser rituellt spela upp våra sociala konventioner. Vid det här laget har jag täckt in merparten av all musik som producerats, men till och med modern konstmusik, även om den inte representerar en specifik berättelser, följer ofta en narrativ mall med en inledning, ett klimax, och ett slut.
Följaktligen tycker jag inte att det är fel att påstå att ett musikstycke är science fiction om det representerar en science fiction-berättelse.
Det är heller inte svårt att finna exempel på musikalbum som i sin helhet utgör science fiction-berättelser. Österikiska mind.in.a.box gör inget annat. David Bowie's 1. Outside är ett annat exempel på en cyberpunkberättelse i musikalisk form.
Jag tycker inte heller att det är orimligt att referera till musik som ingår i t.ex. sf-film för sf när den är skriven för att kunna ingå i den övergripande berättelsens sf-värld. Ett bra exempel är The American Astronaut, en rymdvästernhistoria där ett av de element som gör världen främmande för oss är människornas relation till musik.
Ikväll möttes sex belevade Upsalafans hemma hos mig för det första bokpratet i den nya serien.
Den bok som skulle diskuteras var Dan Simmons' Song of Kali, som vann World Fantasy Award för bästa roman 1986. Handlingen i boken utspelar sig i Calcutta – en otäck stad dominerad av Kali-kultister, i alla fall om man får tro bokens berättarperson.
När vi startade den här bloggen lade jag ner viss möda på att lägga in alla våra arkiverade gamla pubmötesrapporter. I processen var det svårt att undvika att läsa någon rad här och där.
Eftersom nostalgi säljer tänkte jag här publicera några väl valda citat.
I Riktig sf-film tipsade jag om några filmer som trots valet av medium är god science fiction.
Nu tänkte jag göra samma sak igen, fast med teve.
Klockan var ca 22.30 när jag behagade infinna mig till mars månads pubmöte. Eftersom jag var så sen kommer jag inte att stå till tjänst med någon närvarolista.
Vissa märktes dock genom sin frånvaro. Johan Anglemark hade försatt sig i dvala i sitt hem, i väntan på att framtiden ska infinna sig. Experimentet lyckades i begränsad omfattning.
Hur som helst var ett tiotal fantaster av den vetenskapliga vitterheten på plats när jag kom. Jag plockade fram mitt anteckningsblock och försökte samla in uppgifter om vad som försigått fram till dess. August började med att be mig rapportera att han för en gångs skull kommit dit i tid. Jesper kunde dock meddela att han varit där i tid, och att August minsann inte varit där då. Av detta drog jag slutsatsen att stora mängder öhl måste ha förtärits, och att ingen närvarande kunde betraktas som helt tillförlitlig.
Jag ska dock rapportera att innan jag kom hade Jolkkonen förklarat för Jesper hur man bygger en vätebomb, och August hade avlöjat sina fördomar mot medelålders new age-tanter.
Efter att jag fått detta berättat för mig gled konversationen naturligt in på kopplingarna mellan Marxismen och Darwinismen. Jolkkonen förklarade hur han låtit historiematerialismen genomsyra sin undervisning på den kurs om kärnbränslen han ger för kemistudenter. Närmare bestämt handlade det om hur tekniska uppfinningar driver fram vetenskapliga framsteg. L. J. Henderson citerades: "Science owes more to the steam engine than the steam engine owes to Science".
Ungefär här försvann jag och Biörn X in i en egen konversation rörande storleken, papperskvaliteten och användbarheten hos olika slags registerkort.
När vi återanslöt oss till huvudsamtalet handlade det om det tyska språkets skönhet. Henrik deklarerade att detta var något han insåg redan då han läste Goethe.
Jolkkonen efterfrågade nyskriven opera och teater, istället för "dövhomotransversioner av King Lear". Tyvärr kan vi inte vänta oss något sådant, då vi befinner oss i en dekadent fas av den västerländska kulturen.
Torbjörn planerar att anordna bokmat (alltså bokprat parat med lagande och ätande av god mat) igen. Möjligheten att få tag på råvaror för att göra kalvdans diskuterades. Frågan är dock om Torbjörn är mannen att hålla i detta – han vet ju inte ens vem Fritz Leiber är.
Igår blev jag sugen på att konsumera lite rymdopera, men det fanns ingen i min hylla att läsa. Följaktligen promenerade jag ner till The UEB och såg efter vad de hade inne. Min första plan var Iain M. Banks nyutgivna Matter, men den hade de sålt slut av.
Det blev alltså till att botanisera i hyllorna, och jag fastnade till slut för novellsamlingen Galactic North av Alastair Reynolds. Titeln skadade inte.
På väg hem slog det mig att det är väldigt sällan jag handlar i bokaffärer nuförtiden. Priserna men kanske främst utbudet tenderar att locka mig till webbhandlarna.
Men då och då händer det som inträffade igår. En ledig eftermiddag blir man sugen på rymdopera och två dagars leveranstid duger inte.
Jag tänker knappast börja köpa alla mina böcker i butik, men någon slags princip kommer nog att införas. Den första bok jag köper varje månad som finns på UEB ska jag köpa där, tror jag.
Det finns en tendens till förakt för science fiction-film inom fandom. Med visst fog, kan man nog också säga. Ganska ofta betyder sf på film melodramatisk katastroffilm eller rymdopera.
Jag tycker dock att de som totalt dömer ut "medie-sf" har fel. Det görs ganska mycket film som måhända inte befinner sig i genrens utforskande frontlinjer, men definitivt hanterar sf-teman på ett respektabelt sätt. Här kommer nu några filmtips.
Code 46 (2003)
Förbjuden kärlek i en futuristisk dystopi. Vi har sett det förr i THX 1138 och Gattaca, men Michael Winterbottom gör det bättre.
Primer (2004)
Något så ovanligt som en sf-berättelse om tidsresor, i filmform, som faktiskt hanterar de paradoxer som uppstår, snarare än att handvifta bort dem. Det är en lågbudgetfilm om några ingenjörer som mer eller mindre av en slump bygger en tidsmaskin, och noggrant räknar ut hur de ska använda den för att bli rika.
A Scanner Darkly (2006)
En animerad film baserad på romanen av Philip K. Dick, mycket trogen originalet. Animationstekniken tjänar perfekt syftet att sätta bilder till Dicks skildring av paranoida hallucinationer.
Renaissance (2006)
Fransk-brittisk animerad noir-sf. Precis som A Scanner Darkly är den rotoskoperad. De nästan monokroma bilderna är från och till rent av hypnotiska.
Sunshine (2007)
En grupp astronauter färdas mot solen i ett enormt rymdskepp lastat med allt klyvbart material man kunnat hitta på jorden, för att försöka fördröja dess utslocknande. Låter det som en tramsig katastroffilm? I själva verket är det Heart of Darkness möter Solaris.
Johan Anglemark kom med förslaget att några av oss skulle gå samman och tillsammans turas om att skriva något här varje dag.
Jag, Johan Anglemark, Anna och Andreas Davour samt Lennart Svensson har redan hoppat på. Vi är tillräckligt många för att sätta igång, men ett par skribenter till skulle inte göra något. Vi förväntar oss inga epos. Det går bra att skriva så mycket man är bekväm med. Vad gäller ämnesval är vi också flexibla. Tänk på vår gruppblogg som ett e-fanzine med högt i tak.
Skriv till mig om du vill vara med.
Idag har vi ägnat 12 timmar åt att bygga klart Upsalafandoms nya hemsida.
Vi har mödosamt flyttat över allt relevant material från de gamla sidorna, och en del irrelevant.
Intagen på mentalsjukhus blev ingen under det förra pubmötet, däremot lyssnade drivor av storögda neos uppmärksamt på Augusts redogörelse för Moorcocks allmänna förträfflighet.