Rapporter

Denna saga utspelar sig på den tiden vintern ännu inte hade kommit till Upsala, när blidvädret härskade och Qvirinius ännu inte hade blivit utsedd till ståthållare i Slas uppläsning av Lukasevangeliet. Denna saga utspelar sig närmare bestämt tisdagen den 5 december 2000.

Uppslutningen till Upsalafandoms samkväm tisdag 7 november 2000 var god. Faktum är att antalet närvarande uppgick till det heliga talet 23.

Kvällen hade inte lidit långt innan frågan "Varför är du här?" ställdes till samtliga närvarande.

Molntäcket var lågt över Upplandsslätten märkte jag när jag cyklade förbi Skånela på min väg till Upsalafandoms fyrtiosjätte månadsmöte på raken. Det är tydligt att jag inte lärt mig någonting ännu.

För en gångs skull så behövde jag inte gå in på Williams innan jag träffade fans — Björn L. och Mats var på väg uppför backen när jag kom ifatt dem. Inne i värmen hittade vi bland annat Johan (som mumsade på en hamburgertallrik), Åke B. (som undrade ifall jag cyklat igen), Magnus och några till, trots att klockan inte hade hunnit slå sju.

En liten hög med pengar bildades på bordet och växte sakteliga under kvällen tills det var ett verkligt torn av glittrande mynt som hotade att välta över oss och krossa flaskor och glas – kanske jukeboxen också. Just då hade ingen sörjt om den hade strukit med, för ingen uppskattade musiken som spelades. Ingen i den muntra skaran kunde göra något åt saken heller, eftersom alla mynt var offrade till den imponerande stapeln. Och vem fick fylla fickorna med skrammel och ta med sig det hem? Det fick jag, eftersom jag skrev upp namnen på alla som var där och lovade att se till att världen fick veta.

Ur historiens djup kommer nu efter många om och men rapporten från pubmötet i Uppsala den 1 augusti dennes. Mycket nöje.

När Sten och jag anlände till Williams, någon gång i den ödsliga 19-tiden, befunno sig endast fyra i sällskapet där. De voro Magnus, Karl-Johan, Ante och Åka. Sten och jag beställde mat (Sten med orden "Hej, jag vill ha mat", varvid flickan bakom bardisken tittade förvirrat tillbaka), och sedan utsågs jag till kvällens krönikör. Ske alltså.

Nej, det här är ingen rapport från Swecon. Vad väntar ni er? Swecon har nyss varit, ju. Rapporter måste mogna tills minnet av det de ska rapportera håller på att blekna bort - det är då de blir sådär härligt förvirrade. Eftersom mitt minne bleknar bort på omkring två veckor är detta följdaktligen en rapport från ett möte för omkring två veckor sedan.

Den fjärde juli, det vill säga dagen innan Ahrvids fjärde-juli-fest, inföll på en tisdag. Tisdagar är trevliga, speciellt vissa av dem. Det här var en sådan. Upsalafandom träffades nämligen på sin månatliga tisdagskväll på Williams i Uppsala. Oräkneliga har dessa tisdagsmöten varit, vilket bevisas av att jag inte har räknat dem. Men de är fler än tre. Många fler.

Ingen är så glad som en glad Gaisare och Jo^Hphan blev nästan lika glad när jag halade fram penna och block och började skriva upp namnen på de närvarande på Upsalafandoms pubkväll den 7 mars på Williams.

En rostfri ölback att slå folk i huvudet med vore ingen dum idé kanske vissa läsare tycker, men denna tanke slog inte vår oefterhärmeliga Upsalafandom när det 38:e pubmötet i Orvarsmöten TNG avhölls på Williams krog i går kväll.

På andra sidan skogen satt en kråka, men på denna sida satt Upsalafandom när det 36:e pubmötet i Orvarsmöten TNG avhölls på Williams krog i tisdags kväll.

Skosulor och gamla kängor åts det inte när Upsalafandom i all sin prakt fylkades kring ölstopen för Orvarmöte. Däremot försökte vissa av oss på en närkamp med ett par präktigt sega biffar samt blog i lämplig mängd.

Mat var temat för kvällen under ett långt tag. Allas vår Lennart Svensson dök upp och pratade om kokböcker. "Krogkök man minns" var den boktitel som föreslogs på Lennarts kommande mästerverk i genren (råkar någon som läser detta ha en bostad över så är Lennart intresserad föresten).