pubmöten

Intagen på mentalsjukhus blev ingen under det förra pubmötet, däremot lyssnade drivor av storögda neos uppmärksamt på Augusts redogörelse för Moorcocks allmänna förträfflighet.

...när den upsaliensiska skiffyskocken flockades kring öltapparna på det lilla gästgiveriet i Ubbohuset. Allt var som vanligt, jag hade med mig Minotaurer till försäljning samt ett nytillverkat Obduktion och Åka hade med sig backish av Folk och fans och överex av lite spridda zines som hon hittat i sina lådor. Dessutom låg där några utskrifter av Ahrvid Engholms faanfiction Storm i Fantarktis.

…för de flesta att Upsalafandom möts på en pub den första helgfria tisdagen i månaden. Nu föll det på min lott att informera och dokumentera. Jag skriver detta under viss begynnande tentastress, vilket får vara min ursäkt om det inte blev särskilt skojigt och inspirerat. Håll till godo:

Upsala var vått och småljummet och jag stod inne på Åhlens och valde mellan ett ljuslila, ett nånting-annat-pastellfärgat och ett grått paraply. Det blev det gråa, såklart. Sträckan mellan Åhlens och O'Connors var dock inte så lång att jag behövde använda det. En ung person (under 22) och tre lite äldre satt i den rökfria avdelningen när jag klev in.

Den första tisdagen i maj år 2002 inföll som förutspått den 7 i månaden. I katafalker och gravurnor runt omkring i Upsala vaknade höglagda eller förbrända sf-fans, den ene efter den andra, och måttade efter att ha segat sig upp i kvällsljuset sina darrande steg mot Williams krog, som mot alla odds och utan att någon förstår hur ännu är den mötesplats där Upsalafandom fylkas med skrämmande regelbundenhet. Käre läsare, följ med mig när jag träder in i den skumma salen, för att se sig vad som döljer sig i rökdimmorna.

"Hur det går när man ska skriva om ett pubmöte och har lite feber och har druckit för mycket te"

Hmm.. fick mig mitt i mitt fredliga ölande en lapp och en kopp med småpengar levererad - trots den fasta hand detta levererades med, och den hotfulla blick som medföljde Kanske jag hade kunnat stå emot om inte min öl precis tagit slut.

Som sagt var jag rätt oförberedd, och hade därmed inte lyssnat så mycket till vad min omgivning yttrade, utan varit mer inriktad på mitt kall att Sprida Sanningen Om Science Fiction(!) i dess ädlare former.

Mitt lilla papper, där jag hade antecknat allt roligt, intressant och viktigt som hände på williamsmötet i tisdags, finns inte. Åtminstone har jag gett upp försöken att hitta det, så jag tänker istället skynda mig att rapportera från minnet. Alla eventuella felaktigheter är alltså inte mitt fel, utan den onda fysiska världens.

Raskt alltså över till rapporten:

Och ännu en tisdag har gått av stapeln. Den här gången pratades det om saker. Några av dessa saker var Anglemarks avundsjuka över att alla andras roliga tekniska saker var små och att de alltså kunde läggas fram nonchalant på bordet, medan hans egna coola saker var stora; hur man skulle kunna snabbt planera ihop en kongress bara för att; och huruvida det var bra eller inte att vara semikolonfetischist.

Den första helgfria tisdagen i varje månad brukar Upsala science fiction-sällskap samlas på puben Williams. Det har vi gjort sedan januari 1997, och tisdagen den åttonde maj var det dags igen, nu för det 53:e mötet i ordningen. Vädret var lysande, och cyklatsen hemifrån till Williams var en behaglig upplevelse. Jag hade tagit med mig några Minotauren för att sälja, och Ender’s Game av Orson Scott Card för att läsa, eftersom jag var i tid och misstänkte att jag skulle få sitta ensam ett tag innan någon annan gjorde mig sällskap. Det var vist gjort, för det tog en kvart innan andre man var på plats. Därefter tog det inte länge innan Åke och omedelbart efteråt Sten damp ner på plats. Mötet kunde ta sin början.

Några svarta monoliter dök inte upp, men väl några (mer eller mindre suspekta) människor med följande namn: Anglemark (Johan), Ante (Andreas Gustafsson), Björn Lindström, Björn X Öqvist, Carl-Henrik Felth, Carl Johan Noreen, Joacim Jonsson, Luna (Daniel), Maria Jönsson, Marie Engfors, Samuel Åslund, Simon Åslund, Sten Thaning, Wahlbom (Anders) och därtill Åka (Anna Åkesson). En monolit har dock enligt pålitliga källor påträffats i Seattle, så helt besvikna ska vi kanske inte vara...